Idag har jag spelat på min allra sista vårkonsert för Musikinstitutet Raseborg. Lite vemodigt faktiskt. det enda som gav mej irritationsvibbar istället för vemodighetsvibbar var att den sista konserten i år blev i Hangö, inte i Ekenäs då Ekenäskonserten var redan igår. Helt onödigt tyckte jag, speciellt när konserten blev skitlång eftersom dom nödvändigtvis var tvugna att klämma in en lååååång paus i en annors kort konsert.
Vi spelade samma låtar som igår med orkestern och jag sade ett litet ledset hejdå till Pekka. I 10 år har jag spelat för honom. Till all lycka fortsätter jag nog med honom antagligen i nån form i höst eftersom jag ju flyttar till hans hemstad. Jag kommer att fortsätta spela i nån orkester och troligen med någon av de han leder. Och så måste jag lämna min älskade trombon, som musikinstitutet ledsamt nog äger. Jag skulle ha viljat ha den. Så lite vemodigt var det nog. På sammanlagt 12 år hinner man ju nog samla på sig ganska många upplevelser och minnen och jag kommer nog alltid att se tillbaka på min musikinstituttid med glädje. Jag gillar det verkligen, känslan när en massiv orkester spelar allt vad de bara förmår i sluttonerna är nog en av de häftigaste känslorna jag har känt. Blåsinstrument är nog min grej. En liten dröm för mej skulle vara att nån dag kunna säga att jag behärskar alla blåsinstrument som finns. Inte någre symfonier, men kanske "Gubben Noak" på alla instrument. Hittills behärskar jag trumpet, trombon, baryton, tuba, klarinett och blockflöjt :D Kanske någon dag.
Som avslutning på dagen lägger jag upp "en egen trombon" på livets önskelista och lägger huvudet på dynan, Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar