Dagarna går fruktansvärt snabbt här. Skola från tidiga morgonen (allt som oftast), hundpromenad, laga mat, diska, göra små grejer som ännu är ogjorda. Sedan, där kring 7 får jag sätta ner mig och börja beta av skolarbetet. Vad tror ni händer då?
Jo Capo bestämmer sig för att världen är otroligt tråkig och att han behöver aktiveras. Han hämtar sin stora delfin och slänger omkring den åt alla håll. Han skuttar, hoppar, gnäller, piper och gör allt för att meddela att han håller på att krypa ur skinnet. Ungefär 30 minuter har jag fått sitta i lugn och ro varje kväll och läsa. Med mycket övertalning kan jag få sitta en halv timme till, men med halva fokuset på Capo.
Vet ni vad de värsta i kråksången är? Att L får jobba i fred hela förmiddagen och halva eftermiddagen här då Capo tycker det är fullkomligt okey att ligga lugn eller leka för sig själv. Men efter en lång promenad med matte vid 5-tiden skulle man tro att han klarar sig en liten stund, meeeeen nej! Är det inte kul att ha hund?
Men han är söt, och i går var han jätteduktig på jaktträning, så han är förlåten ändå. Trots att jag inte får någonting gjort alls. Tur att det finns veckoslut så att man kommer ikapp. Det är väl därför helger finns antar jag.
torsdag 22 september 2016
söndag 18 september 2016
Det vegetariska nyårslöftet
Mitt nyårslöfte 2016 var att laga mer vegetarisk mat. Både för att jag skulle få en utmaning i köket och för att L gillar vegetarisk mat mer än mat med kött i. Och då menar jag ju inte att jag skulle laga "det vanliga" men byta ut köttet mot något köttsubstitut, utan att verkligen lära mig att laga vegetariska rätter.
Ibland har jag haft bättre inspiration än andra gånger, så det har blivit lite varierande. Det började ganska försiktigt med purésoppor med olika rotsaker och nudelwok med grönsaker. Sedan vågade jag mej på att laga en vegetarisk lasagne (med morötter) och rotsaksröstin med tsatsiki till. Jag varvade enklare grejer (grytor, wokar) med några mer avancerade rätter och jag försökte våga mej på pastarätter eftersom jag är väldigt förtjust i pasta. Jag fick med jämna mellanrum inspiration från några facebookvänner som är veganer. Jag lade ofta till lite mjölkprodukter, för jag hade lite svårt att hålla mig till bara tomat eller att komma på något annat (jag gillar INTE kokosmjölk).
Under sommaren blev det en liten paus i det vegetariska, jag lagade inte så mycket mat alls och blev dessutom omskött som en prinsessa i Åbo med lagad mat varje kväll. Nu har vardagen börjat igen och jag har försökt starta upp maskineriet igen. Den här veckan råkade det bli mindre kött än vanligt eftersom vi åt fisk två dagar och jag kände att inspirationen slog till igen. Veckans nyhet var en gryta med köttsubstitutet Quorn (L gillade, jag gillade ej konsistensen) och en supergod rotsaksgratäng. Sedan fredagsmös vi med mozzarella-pestopizza (en klassiker hos oss).
Idag veckohandlade jag, och kom hem med en massa grönsaker, rotsaker och växtproteiner som jag inte har den blekaste aning om hur jag skall tillaga på ett fiffigt sätt. Jag har aldrig använt mig av linser och nu kom det med hem en påse röda linser som jag skall försöka komma på något fiffigt att laga av. Jag handlade också kikärter och kidneybönor och jag funderade lite löst på att våga mej på att laga kikärtsbiffar. Har ni något bra recept på lager?
L som inte är så förtjust i köttsmaken uppskattar mina vegetariska försök mer än jag, som verkligen gillar kött. Mitt vegetariska nyårslöfte var delvis för att pröva mej på något nytt och delvis förstås ett miljöval, men jag vet inte om jag skulle kunna övergå helt till vegetarisk kost. Min känsliga mage är inte helt övertygad om mängden rotsaker, lökar, bönor och baljväxter som följer med en vegetarisk kost, men det blir bättre hela tiden, sakta men säkert. Som belöning för veckan så fick jag i varje fall lövbiff idag, och kanske det är helt okey det. Stora delar vegetariskt och så kött sen som festmat. Nästa vecka blir det alltså något med kikärter, något med linser och något med rotsaker... mer än så vet jag inte just nu. Tips mottages tacksamt!
Ibland har jag haft bättre inspiration än andra gånger, så det har blivit lite varierande. Det började ganska försiktigt med purésoppor med olika rotsaker och nudelwok med grönsaker. Sedan vågade jag mej på att laga en vegetarisk lasagne (med morötter) och rotsaksröstin med tsatsiki till. Jag varvade enklare grejer (grytor, wokar) med några mer avancerade rätter och jag försökte våga mej på pastarätter eftersom jag är väldigt förtjust i pasta. Jag fick med jämna mellanrum inspiration från några facebookvänner som är veganer. Jag lade ofta till lite mjölkprodukter, för jag hade lite svårt att hålla mig till bara tomat eller att komma på något annat (jag gillar INTE kokosmjölk).
Under sommaren blev det en liten paus i det vegetariska, jag lagade inte så mycket mat alls och blev dessutom omskött som en prinsessa i Åbo med lagad mat varje kväll. Nu har vardagen börjat igen och jag har försökt starta upp maskineriet igen. Den här veckan råkade det bli mindre kött än vanligt eftersom vi åt fisk två dagar och jag kände att inspirationen slog till igen. Veckans nyhet var en gryta med köttsubstitutet Quorn (L gillade, jag gillade ej konsistensen) och en supergod rotsaksgratäng. Sedan fredagsmös vi med mozzarella-pestopizza (en klassiker hos oss).
Idag veckohandlade jag, och kom hem med en massa grönsaker, rotsaker och växtproteiner som jag inte har den blekaste aning om hur jag skall tillaga på ett fiffigt sätt. Jag har aldrig använt mig av linser och nu kom det med hem en påse röda linser som jag skall försöka komma på något fiffigt att laga av. Jag handlade också kikärter och kidneybönor och jag funderade lite löst på att våga mej på att laga kikärtsbiffar. Har ni något bra recept på lager?
L som inte är så förtjust i köttsmaken uppskattar mina vegetariska försök mer än jag, som verkligen gillar kött. Mitt vegetariska nyårslöfte var delvis för att pröva mej på något nytt och delvis förstås ett miljöval, men jag vet inte om jag skulle kunna övergå helt till vegetarisk kost. Min känsliga mage är inte helt övertygad om mängden rotsaker, lökar, bönor och baljväxter som följer med en vegetarisk kost, men det blir bättre hela tiden, sakta men säkert. Som belöning för veckan så fick jag i varje fall lövbiff idag, och kanske det är helt okey det. Stora delar vegetariskt och så kött sen som festmat. Nästa vecka blir det alltså något med kikärter, något med linser och något med rotsaker... mer än så vet jag inte just nu. Tips mottages tacksamt!
lördag 17 september 2016
Jennifers superdiet
Jag har alltid varit fascinerad av olika dieter och olika sätt att sälja system som skall få folk att gå ner i vikt. Jag ger mej inte in i diskussioner kring 5:2, LCHF eller Atkins, och jag dömer ingen som går på dieterna, men jag har alltid funderat hur mycket av dieternas framgång som sitter i hur de syns i media och hur bra man kan göra reklam för dem. Framgångssagan beror väl också på hur väl de fungerar. Ibland är det klart att de fungerar (dock kanske inte på ett så hälsosamt sätt), om man ex. skall äta endast grapefrukt i 2 veckor, och ibland är det kanske lite mindre uppenbart.
Med detta i bakfickan har jag funderat på två mindre seriösa träningsmetoder jag skulle kunna marknadsföra och bli rik på.
1) Två veckor i fjällen:
Dagarna fylls med träning. Vi hjälper bävrarna i den lokala fjällbäcken genom att släpa stockar uppströms. Det iskalla vattnet ökar förbränningen då kroppen måste jobba för att upprätthålla kroppstemperaturen samtidigt som ni släpar stock. Under kvällarna svettas vi i bastu och äter proteinrik kost för att upprätthålla musklerna och tillåta det kalla vattnet att bränna endast fett. Efter två veckor garanterar vi en viktnedgång på 10% av kroppsvikten. Pengarna tillbaka om du inte uppnår målet.
2) Daglig workout: (Nyhet!)
Denna workout kan utnyttjas på daglig basis eller någon gång nu som då. Tag en okastrerad hanhund som tillbringat veckan med att känna doften av grannens löptik. Ta denna hane med dej ut i skogen med en främmande tik. Håll hanen i koppel eftersom han annars retar gallfeber på honan. På endast 90 minuter uppnås en ordentlig förbränning, kraftig muskelworkout av ben, armar och magmuskler. Effekten ökar med vikten på hanhunden, kalkylerna är uträknade med en hund på knappa 40 kg.
Alternativ nr 2 har jag just utfört i skogen med en vän från skolan, nu sitter jag och tar igen mig på soffan. Axlar och rygg värker efter att ha kämpat med hunden i skogen. Han var helt tokig. Tack och lov hade jag sele på honom, för han skulle ju ha kvävts i halsband, han brydde sig inte ett spån om att jag stod i andra ändan av kopplet. Han var helt fixerad vid stackars tiken. Nu ligger han helt utslagen på mattan och matte äter chokladkaka som plåster på såren. Men annars var promenaden kul, jag fick öva lite finska med min vän och skogen var fin, dagen härlig och vädret perfekt.
Med detta i bakfickan har jag funderat på två mindre seriösa träningsmetoder jag skulle kunna marknadsföra och bli rik på.
1) Två veckor i fjällen:
Dagarna fylls med träning. Vi hjälper bävrarna i den lokala fjällbäcken genom att släpa stockar uppströms. Det iskalla vattnet ökar förbränningen då kroppen måste jobba för att upprätthålla kroppstemperaturen samtidigt som ni släpar stock. Under kvällarna svettas vi i bastu och äter proteinrik kost för att upprätthålla musklerna och tillåta det kalla vattnet att bränna endast fett. Efter två veckor garanterar vi en viktnedgång på 10% av kroppsvikten. Pengarna tillbaka om du inte uppnår målet.
2) Daglig workout: (Nyhet!)
Denna workout kan utnyttjas på daglig basis eller någon gång nu som då. Tag en okastrerad hanhund som tillbringat veckan med att känna doften av grannens löptik. Ta denna hane med dej ut i skogen med en främmande tik. Håll hanen i koppel eftersom han annars retar gallfeber på honan. På endast 90 minuter uppnås en ordentlig förbränning, kraftig muskelworkout av ben, armar och magmuskler. Effekten ökar med vikten på hanhunden, kalkylerna är uträknade med en hund på knappa 40 kg.
Alternativ nr 2 har jag just utfört i skogen med en vän från skolan, nu sitter jag och tar igen mig på soffan. Axlar och rygg värker efter att ha kämpat med hunden i skogen. Han var helt tokig. Tack och lov hade jag sele på honom, för han skulle ju ha kvävts i halsband, han brydde sig inte ett spån om att jag stod i andra ändan av kopplet. Han var helt fixerad vid stackars tiken. Nu ligger han helt utslagen på mattan och matte äter chokladkaka som plåster på såren. Men annars var promenaden kul, jag fick öva lite finska med min vän och skogen var fin, dagen härlig och vädret perfekt.
onsdag 14 september 2016
Apportträningen
Vi har varit på vår första hundkursträff i Umeå (och i Sverige!). Via bekanta i Åbo fick jag tips om en klubb i Umeå för goldisar och en av de första dagarna träffade vi en man och två goldisar som tipsade om en apportkurs som just skulle börja. Så jag skickade lite mejl, blev medlem i klubben och betalade en kursavgift och vips var vi anmälda till en apportkurs.
Capo har ju aldrig riktigt visat intresse för apportering eller vilt. Vi har prövat lite löst på egen hand och med Antti och det har väl gått så där. Men vi vet att han inte är skotträdd i varje fall, det har vi testat. Han reagerar i och för sig inte så hemskt mycket alls, blir inte piggare eller aktivare heller. Vilt har han aldrig intresserat sig för, sniffat lite på fåglar men inte ens tagit dem i munnen. Och dummies har inte alls varit intressanta! Jag övar många gånger i veckan på att kasta något och be honom hämta det, och för det mesta springer han fram, sniffar på det och skiter totalt i det jag kastat. Han brukar lägga sig ner och rulla omkring i stället, eller bara stirra på mej.
Men nu tänkte jag att jag skulle ge detta en ordentlig chans, se om det skulle finnas lite jaktdrift i honom i varje fall. OM jag skulle lyckas på någon form av merit inom apport skulle det vara ett stort steg framåt för min lilla dröm om att avla med vår guldklimp. Då skulle det finnas en reell chans i varje fall, OM jag någon gång skulle vilja avla på honom.
Ikväll hade vi alltså första träffen, 6 goldisar (och Capo var äldst tror jag!) och 6 ivriga förare. Första träffen var mest lite teori för oss förare och lite tråkig (men ack så bra) väntetid för hundarna. Vi avslutade i varje fall med lite träning för hundarna. Först passivitet, att sitta still mellan fötterna på föraren och sedan en enkel markeringsuppgift. Att sitta still med rumpan i famnen på mej var svårare än jag tänkt. Han kan ju vara passiv, men att sitta så som jag ville var svårt. Capo ville ligga. Punkt. Slut. Frågan är om det var en lyckad övning eller ej, han var ju lugn och passiv, men inte så som han skulle :)
Till slut skulle vi göra en markeringsövning. Capo fick kommando att sitta bredvid mej och vänta på att ledaren kastade en dummy. Capo satt stilla och väntade medan dummyn flög (har aldrig hänt förut). Jag sade "hämta" och Capo skuttade iväg. Sniffade på dummyn, vände om och gick åt annat håll. Jag kommenderade igen "hämta då" och döm om min förvåning när hunden skuttade tillbaka till dummyn, tog upp den och skuttade tillbaka mot mej. Visserligen släppte han dummyn halv meter från min hand, men han kom i varje fall! VILKET ALDRIG HAR HÄNT! (L inflikar att det visst händer med leksaker ibland). Så där stod en paff förare som knappt kom ihåg att berömma och belöna och en ivrig hund. Vi skall se vad som händer nästa vecka, men början var mycket bättre än jag tänkt mej!
Capo har ju aldrig riktigt visat intresse för apportering eller vilt. Vi har prövat lite löst på egen hand och med Antti och det har väl gått så där. Men vi vet att han inte är skotträdd i varje fall, det har vi testat. Han reagerar i och för sig inte så hemskt mycket alls, blir inte piggare eller aktivare heller. Vilt har han aldrig intresserat sig för, sniffat lite på fåglar men inte ens tagit dem i munnen. Och dummies har inte alls varit intressanta! Jag övar många gånger i veckan på att kasta något och be honom hämta det, och för det mesta springer han fram, sniffar på det och skiter totalt i det jag kastat. Han brukar lägga sig ner och rulla omkring i stället, eller bara stirra på mej.
Men nu tänkte jag att jag skulle ge detta en ordentlig chans, se om det skulle finnas lite jaktdrift i honom i varje fall. OM jag skulle lyckas på någon form av merit inom apport skulle det vara ett stort steg framåt för min lilla dröm om att avla med vår guldklimp. Då skulle det finnas en reell chans i varje fall, OM jag någon gång skulle vilja avla på honom.
Ikväll hade vi alltså första träffen, 6 goldisar (och Capo var äldst tror jag!) och 6 ivriga förare. Första träffen var mest lite teori för oss förare och lite tråkig (men ack så bra) väntetid för hundarna. Vi avslutade i varje fall med lite träning för hundarna. Först passivitet, att sitta still mellan fötterna på föraren och sedan en enkel markeringsuppgift. Att sitta still med rumpan i famnen på mej var svårare än jag tänkt. Han kan ju vara passiv, men att sitta så som jag ville var svårt. Capo ville ligga. Punkt. Slut. Frågan är om det var en lyckad övning eller ej, han var ju lugn och passiv, men inte så som han skulle :)
Till slut skulle vi göra en markeringsövning. Capo fick kommando att sitta bredvid mej och vänta på att ledaren kastade en dummy. Capo satt stilla och väntade medan dummyn flög (har aldrig hänt förut). Jag sade "hämta" och Capo skuttade iväg. Sniffade på dummyn, vände om och gick åt annat håll. Jag kommenderade igen "hämta då" och döm om min förvåning när hunden skuttade tillbaka till dummyn, tog upp den och skuttade tillbaka mot mej. Visserligen släppte han dummyn halv meter från min hand, men han kom i varje fall! VILKET ALDRIG HAR HÄNT! (L inflikar att det visst händer med leksaker ibland). Så där stod en paff förare som knappt kom ihåg att berömma och belöna och en ivrig hund. Vi skall se vad som händer nästa vecka, men början var mycket bättre än jag tänkt mej!
 |
| Världens bästa gubbstrutt! |
lördag 10 september 2016
Lördagsnöje
Vad gör flitiga studenter på lördagar då?
Jo vissa simmar i Campusdammen (i dag var det flottrace) men vissa andra går ut i skogen med hundar. Och Capo fick simma i stället för mej. Han hittade ett dike (trodde han) som han skulle hoppa ner i. Diket visade sig dock vara ett bottenlöst hål med lera. Hunden försvann och kom upp med ansiktet helt fullt med lera och två små hål där ögonen tittade fram. Han fick inget bottengrepp och slapp inte upp så jag var tvungen att lyfta upp honom i selen. Lite chockad kanske han var, men glad och nöjd och superlerig! Han rullade sig ivrigt i blåbärsriset men hamnade nog ändå i duschen när vi kom hem. Med oss i skogen hade vi Molly, en ny bekantskap. En bekant från Åbo bor också här och vi hade date idag!
Capo har varit föremål för många funderingar denna vecka. Han har liksom varit lite orolig. Inte under dagarna då han och L varit hemma, men på kvällarna då vi alla varit hemma. Han har inte alls kunnat slappna av och vara lugn efter maten utan hoppat kring och härjat, pipit, gnällt och härjat. Och sniffat sniffat sniffat och sniffat på promenader. Men i övrigt har väl det varit okey. Inomhus verkar han annars trivas, sover på våra nya mattor och i sängen som vanligt.
Nästa vecka skall vi på apportkurs med Golden Retrieverklubben Västerbotten. Vi hoppas på många nya bekantskaper. Apport har väl aldrig varit vår grej, men tänkte att jag skulle ge det en ordentlig chans innan jag helt avskriver det!
Jo vissa simmar i Campusdammen (i dag var det flottrace) men vissa andra går ut i skogen med hundar. Och Capo fick simma i stället för mej. Han hittade ett dike (trodde han) som han skulle hoppa ner i. Diket visade sig dock vara ett bottenlöst hål med lera. Hunden försvann och kom upp med ansiktet helt fullt med lera och två små hål där ögonen tittade fram. Han fick inget bottengrepp och slapp inte upp så jag var tvungen att lyfta upp honom i selen. Lite chockad kanske han var, men glad och nöjd och superlerig! Han rullade sig ivrigt i blåbärsriset men hamnade nog ändå i duschen när vi kom hem. Med oss i skogen hade vi Molly, en ny bekantskap. En bekant från Åbo bor också här och vi hade date idag!
 |
| Lyckliga och leriga hundar #multainennoutaja |
Nästa vecka skall vi på apportkurs med Golden Retrieverklubben Västerbotten. Vi hoppas på många nya bekantskaper. Apport har väl aldrig varit vår grej, men tänkte att jag skulle ge det en ordentlig chans innan jag helt avskriver det!
torsdag 8 september 2016
Skillnader
Efter att varit bosatt i Sverige i två veckor har jag stött på några skillnader mellan länderna som jag har varit tvungen att lägga på minnet.
1. Här öppnar man dörrar åt varandra, och utbyter några meningar i hissen på morgonen
2. Man frågar hur folk mår vid varje möte, trots att det är nittonde gången man ses på en dag
3. Man behöver inte väga grönsakerna i butiken, de gör det i kassan
4. Här finns två miljoner olika sorters knackkorv
5. Gräddfil säljs i fyrkantiga tetrapacks, så där som fetaost i hel bit hemma
6. Mjölk finns även de i rätblocksformade förpackningar, som VIP-juice
7. Här är jag specialbarn, alla laktosfria produkter finns på en skild hylla, bredvid mjölkfria substitut
8. "Lättmjölk" är inte lättmjölk (fel fettprocent). Det jag vill ha heter tydligen mellanmjölk
9. Här finns inga "studentrestauranger", utan alla har med sig matlåda med lunch
10. Personnummer används så som vi använder bankkoder, för all sorts identifiering, liten som stor
Om två veckor till har säkert listan fördubblats. Men listan är ganska trevlig, inga stora problem utan snarare kul saker. Men saker som man kanske behöver hålla i minnet om man vill hitta vad man söker och fungera som en normal människa här. Imorgon avslutas vår introkurs och sedan börjar det biokemiska allvaret.
1. Här öppnar man dörrar åt varandra, och utbyter några meningar i hissen på morgonen
2. Man frågar hur folk mår vid varje möte, trots att det är nittonde gången man ses på en dag
3. Man behöver inte väga grönsakerna i butiken, de gör det i kassan
4. Här finns två miljoner olika sorters knackkorv
5. Gräddfil säljs i fyrkantiga tetrapacks, så där som fetaost i hel bit hemma
6. Mjölk finns även de i rätblocksformade förpackningar, som VIP-juice
7. Här är jag specialbarn, alla laktosfria produkter finns på en skild hylla, bredvid mjölkfria substitut
8. "Lättmjölk" är inte lättmjölk (fel fettprocent). Det jag vill ha heter tydligen mellanmjölk
9. Här finns inga "studentrestauranger", utan alla har med sig matlåda med lunch
10. Personnummer används så som vi använder bankkoder, för all sorts identifiering, liten som stor
Om två veckor till har säkert listan fördubblats. Men listan är ganska trevlig, inga stora problem utan snarare kul saker. Men saker som man kanske behöver hålla i minnet om man vill hitta vad man söker och fungera som en normal människa här. Imorgon avslutas vår introkurs och sedan börjar det biokemiska allvaret.
måndag 5 september 2016
Etik och moral
Det första som skall få oss att reflektera (hatar fortfarande ordet) över vårt nya kall som läkare är etiken och moralen bakom våra gärningar. Vi har haft några föreläsningar på detta ämne och föreläsarna tillämpar dramapedagogik. Två av mina tre akademiska delar (lärardelen och den blivande läkardelen) ser på saken på litet olika sätt. Lärardelen ser lite intresserat på, lärarna är duktiga och inlevelsefulla, men jag är lite obekväm med dramapedagogiken. Läkardelen ser på de olika casearna som spelas upp och funderar på hur jag skulle lösa problemen. Men min matematiska del (den tredje delen) tycker att det finns ett hål i resonemanget.
Detta inleder vår allra första termin här. Vi har ingen aning om vad som väntar oss, vad som krävs av oss och vilka lagar och regler som skall komma att reglera oss. Så jag känner inte att jag kan ta ställning till olika moraliska dilemman. Om jag skulle veta vad jag BORDE göra (säg vad lagar och regler vill) kan jag ta ställning till om min moral tillåter att jag följer den i en specifik situation. Men vet jag inte vad som väntas av mig kan jag bara fundera på vad jag VILL göra, och det är nödvändigtvis inte det jag borde lära mig.
Detta inleder vår allra första termin här. Vi har ingen aning om vad som väntar oss, vad som krävs av oss och vilka lagar och regler som skall komma att reglera oss. Så jag känner inte att jag kan ta ställning till olika moraliska dilemman. Om jag skulle veta vad jag BORDE göra (säg vad lagar och regler vill) kan jag ta ställning till om min moral tillåter att jag följer den i en specifik situation. Men vet jag inte vad som väntas av mig kan jag bara fundera på vad jag VILL göra, och det är nödvändigtvis inte det jag borde lära mig.
Jag förstår att det finns en poäng med att ställa oss inför moraliska dilemman utan att ge oss alla regler, för det gör att vi fritt måste fundera på vad vi verkligen tycker och tänker. Men samtidigt är det inte med de premisserna vi kan jobba. Jag värdesätter en lag och en ordning, ett sätt att veta vad jag borde göra och vad jag förväntas göra. Då kan jag ta en moralisk ställning till huruvida ett specifikt case borde fullföljas enligt lagen/reglerna/kutymen eller innehåller orsaker till att ställa sig mot det. För det är väl också en del av yrket, precis som läraryrket, att väga vad som borde göras mot vad som bör göras i vissa situationer. Så jag behöver den delen av informationen för att rättvist kunna bedöma min egen reaktion och min moral. För jag kommer att styras av lagar, och jag måste få veta om en reaktion eller handling riskerar mer än bara mitt samvete.
Lite reaktioner på dagen, och samtidigt en del av hemläxan. I dag var det förutom detta blodomloppet och imorgon är det matsmältningssystemet. Vi har liksom en snabbgenomgång av allt vi redan borde kunna, men denna gång på latin, intressanta veckor. Gute nacht!
lördag 3 september 2016
Vecka 1
Vecka 1 i Umeå har tagit slut, eller ja, arbetsveckan.
Allting känns ännu väldigt stort att vara här, väldigt overkligt. När vi kom in på universitetsområdet på måndagen möttes vi av Norrlands universitetssjukhus. Det kändes enormt! Vi vet att vi redan efter jul skall in på sjukhuset för att "svansa" som de kallar det här (följa med en läkare i arbetet). Och det känns så enormt. Allting känns hiskeligt overkligt. När kom jag hit? Hur kom jag hit? När bestämde vi att vi skulle flytta till Sverige?
Men trots förvirringen har första veckan varit helt amazing. Umeå är en superfin stad, vi bor i ett mysigt område med perfekta skogsstigar för mej och Capo att vandra på. Skolvägen är lite längre än jag är van med, men med en rak, fin cykelväg går det ganska så smidigt. I går hann vi upptäcka Umeälven innan jag åkte iväg på middag med min nollegrupp (här är vi nollor och inte gulisar). Allting är så kul här, alla är så himla trevliga. Det är faktiskt helt annan stämning här än i Åbo, alla är så välkomnande och inkluderande. Det känns bra, stort, men bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)