måndag 30 mars 2015

Husmanskosten

För dem som missat det så älskar jag mat. I alla former. Alla storlekar och smaker. Jag är ett matvrak av stoooora mått! Första året som jag bodde i Åbo gick jag upp massor i vikt då jag började laga mat här. Det var roligt att laga mat, och mumsigt att äta den. Nu har mina dagliga Capsingpromenader gjort att jag konstant är hungrig, så nu är jag inne i en matigare period igen.

Jag gillar att laga mat. Inte riktigt på samma nivå som min syster, hon lagar massor av gourmetmat, men jag gillar att laga helt vanlig husmanskost. Vilket ingen annan i min familj verkar kunna. Vi har fått massor med god mat när vi växte upp, men det har ofta varit lite speciellare saker.

Pappa är superb på att laga utrikiska rätter, och rätter med massvis med kryddor. Och svampsås, det lagar han superbra. Men det som ligger närmast till "normal husmanskost" hos pappa är ugnskorv. Det är typ det enda han kan laga i husmanskostväg. En gång när vi var små försökte J och jag få honom att laga mannagrynsgröt. Han lagade visserligen gröten, men hälften brände i bottnet.

Mamma igen kan nog laga husmanskost. Typ fisk i ugn, köttfärslimpa och sådana saker. Men sådant som jag klassar som "vanlig" mat har vi nog fått ganska sällan. J kanske håller med. Vi har fått bra mat, god mat, men inte husmanskost enligt min definition.

Nu har jag lärt mej laga lite husmanskostigare kost. Som korvsås, korvsoppa, köttbullar, svänga ihop potatismos och hembakt bröd och idag, min nya kunskap, broilerbullar. Jag gillar husmanskost, och jag gillar gourmetmat. L gillar endast husmanskost, ingen gourmetmat alls. Så han är ganska nöjd med mina nya kunskaper tror jag. Snart skall jag pröva mej på fisksoppa (vilket jag alltså egentligen inte gillar, men å andra sidan gillar jag inte heller broilerbullar men tyckte dagens version var riktigt bra).

lördag 28 mars 2015

Systern

Detta inlägg skall tyvärr inte handla om min syster, som någon kanske skulle tro, utan om Capsingens syster. Capos kull innehöll alltså endast två små guldklimpar. Capo och hans syster Lyyli. Förra veckan var Lyyli här i Åbo med sina ägare. Vi tillbringade hela eftermiddagen med dem och uppfödaren. Först på en lång promenix i skogen och sedan på mumsig middag som Lorna lagat. Capo och Lyyli lekte så fint med varandra hela eftermiddagen! De tumlade omkring, sprang ikapp, bet varandra lite i öronen och tumlade omkring lite igen.

Dom liknar faktiskt varandra dom där två, Lyyli såg precis lika mycket ut som en gasell som Capo. Bara en massa långa ben och inget hull på kroppen :)


Efter nästan 5 timmar av konstant lekande såg det ut så här:


fredag 27 mars 2015

Ett steg närmare

I dag har jag skrivit den sista tenten inom min kandidatexamen. Dagens tent var i Talteori och jag tror att det gick helt bra faktiskt. Detta markerar en liten milstolpe, för denna var den sista kurs jag behöver göra för min kandidatexamen. Min avhandling är färdig, den är plagiatgranskad, sakgranskad och för tillfället på språkgranskning. Jag har skrivit språkprovet och på tisdagen skall jag ha presentation.

Jag brukar försöka hålla koll på lite hur många timmar jag sätter på olika kurser här, för att se lite hur arbetsmängden förhåller sig till studiepoängen. Vi får 8 sp för våra kandidatavhandlingar. Med ÅA:s sätt att räkna skulle det då motsvara 8*27h  = 216 timmars arbete. Själva skrivandet på min avhandling tog exakt 2 gånger igenom alla säsonger av Friends. Ni som vet hur jag studerar vet att jag alltid har någon form av tv-serie som jag kan utan och innan i bakgrunden. Kandidatexamen fick alltså Friends som bakgrundsmusik.

Två gånger genom alla säsonger av Friends är 200 h, 31 minuter och 10 sekunder. Sedan har vi det research-arbete jag gjort före jag verkligen skrivit, träffar med handledaren och korrekturläsningar. Jag tror att jag lätt kan säga att jag fyller ÅA:s krav i alla fall. Nu är det i alla fall över, och nästa steg är magistersavhandlingen då. Fast inte nu, just nu slöar jag!

Capsingens kompis

Capsingen har, som jag tidigare redan berättat, en labradorkompis som bor här jätte nära. Vi har varit ute i skogen och lekt kanske en gång i veckan och dom kommer helt jättebra överens. Förra veckan hade vi med oss en annan hund. Retrievrarna som lekte sina retrieverlekar retade lite upp den lilla kelpien som vi hade med oss. Hon sprang omkring och skällde på dem i stället. Försökte få dem att jaga henne i stället för att brottas med varandra i gräset. Hon hade föga framgång, de bara fortsatte leka. Och sedan när de tröttnade så landade de liksom bara där i gräset, i solen. Abbys ägare knäppte en så söt bild på dem:


Pastapastapastapasta

Förra veckoslutet var jag hemma i Ekenäs. Jag tog Capo med mej och lämnade Lennart hemma utan hund för första gången på 5 månader. Jag behövde fara hem och ta det lugn en stund. Det var länge sedan jag var hemma och det verkligen inte hände något alls.

På fredagen var det bara husets damer hemma (+ Capo och Sudde) och vi åt en riktig middag! Vi stekte olika sorters kött, grönsaker och ostar på någon slags stekplatta och det blev supergott. Egentligen gjorde vi inget annat än åt hela kvällen. Sedan rullade vi visserligen iväg på en Capsingpromenad till fafar för ett glas kvällskonjak.

På lördagen gick J och jag på bröllopsmässa i Pentik i Ekenäs. Det var helt roligt faktiskt. Många fina kakor och dukningar och mumsiga menyer. Nästan lite synd att man inte planerar bröllop, man skulle ha fått fina rabatter på allt möjligt! J och jag fortsatte mässan hemma vid köksbordet med att googla brudklänningar. :D

Sedan kom vi till kvällens höjdpunkt! Jag fick en pastamaskin av J till födelsedagspresent och vi har väntat på att få ett tillfälle att använda den. Och detta var dagen. Vi lagade en pastadeg och sedan började vi mangla degen med maskinen. Det var helt löjligt kul att stå och veva och se degen bli bara plattare och smidigare. Och till slut drog vi den genom en vals som lagade tagliatelle av dem, skitkul! Det blev ett litet pastaberg, sådant gillar jag!



Vi lagade två olika sorters pasta, tagliatelle med carbonarasås och sedan fyllda tortellinis. Vi stekte upp musslor, bläckfiskar, räkor, krabba och annat smått och gott i lite bitt vin och fyllde pastafickor. Mumselimums! Nästa projekt skall bli färskpastalasagneplattor :)


onsdag 18 mars 2015

Vårsol

Här har varit helt underbart väder några dagar nu. Och vi har haft massor att göra ute i solen. I går var jag på en liten skogspromenad med Capsingen. Jag kastade en pinne åt honom och han studsade omkring hur länge som helst och lekte med den. Jag tänkte jag skulle filma detta spektakel, men så fort jag fått fram kameran såg det ut så här:


Då passade det att lägga ner sig och tugga minsann. Så vi fortsatte vår promenix och hittade en stor tallgren att leka med. Igen försökte jag föreviga men fick bara en massa sudd på bild, förutom en nästan skarp bild. Han vill inte helt fastna på linsen vårt cap.


onsdag 11 mars 2015

Saloträning

På måndagen var vi i Salo för Capos första jaktträning. Vi var bjudna till ett par av uppfödarens bekanta på lunch, kaffe och träning. Vi hade en supertrevlig eftermiddag i Salo och fick äta tills vi sprack! Vi hade en ganska bra flock samlad med uppfödarens tre hundar, värdparets två enorma hanhundar och lilla Capsingen.

Efter supergod lunch tog vi vår flock ut i skogen för lite träning. Vi började med att testa huruvida Capo var skotträdd. Han reagerade överhuvudtaget inte på skottet och koncentrerade sig fint också efter att det small. Vi stötte dock på vår tränings första problem. Capo söker nog ivrigt efter dummyn i skogen, så som han skall. Men när han väl hittade dem stirrade han bara på dem, och sedan lite på oss. Han visste liksom inte vad han skulle göra med dem. Så detta skall nu tränas flitigt så skall vi se vart det bär.

Capo vill ha godis

Han prövar alla tricks han kan för att få godis

Capo och uppfödaren söker dummyn
Efter träningen tog vi våra skitiga, våta hundar tillbaka för eftermiddagskaffe och helt gudomligt god äppelpaj. Alla vovvarna ville då sitta i famnen på mej och bli skrapade. Speciellt Capo var enormt svartsjuk om man skrapade någon annan. När de sedan alla fått sig lite skrap slocknade alla i 6 hundhögar på golvet. Mycket lyckad dag!

Stora Rasmusnallen passar bra som stöd

Capo är avundsjuk på Lumi när hon får sitta i famnen

4/6 flock fastande på bild. 

Kalas

Pappa firade sin 50 långa år i lördags med fest i Ekenäs. Massor med folk, god mat och bra stämning. Jag var utsedd till sångledare av mamma och utsåg mej själv till konferencier för kvällen. Jag hade dock inte en aning om hur vissa melodier gick av de sånger mamma valt ut och jag visste heller inte vad vi skulle ha för program. Men slutresultatet var i varje fall jättelyckat och kvällen löpte smidigare än jag ens kunnat hoppas.

Kvällen slutade för min del lite efter 4 på morgonen och mina föräldrar kom hem ännu senare. På söndagen städade vi lokalen och åt krabbispizza hos fafar. Vi bestämde oss sedan för att stanna i Tenala en natt till och avslutade veckoslutet i bastun i Misskärr. Sådana här veckoslut trivs jag som fisken i vattnet. Jag älskar att gå omkring bland människor, prata mer och mindre strunt, äta gott, dansa (valser, jag dansar inget annat) och bara iaktta vimlet med ett glas gräddlikör i handen. Detta lever jag länge på!

Jag har inga bilder från kvällen ännu, men så här såg vi ut på söndag kväll!


Det farliga trumpetspelandet

Lennart fick en supersuddig bild på hur det såg ut när Capo sjöng till trumpetaccompanjemang.


Han var nöjd så länge L hade tillräckligt många ostskivor till utbud, men när de tog slut behövde man yla lite igen.




onsdag 4 mars 2015

Vovvens nya kompis, och nya dödsfiende

Capo har hittat en ny vän. Förra veckan ramlade vi på en söt liten labradorhona med ägare när vi var ute på promenix. Det visade sig att de bor riktigt riktigt nära oss här och att ägaren dessutom pratade svenska. Jag har inget problem med att umgås med finskspråkiga hundägare men jag är lite trött på att låta som en total idiot i alla konversationer eftersom jag inte har tillräckligt med ord i förrådet.

Nu har vi hunnit med tre promenader med labbisen och ägaren och Capo kunde inte vara gladare. På måndagen efter vår promenad kom det in den skitigaste hund vi hittills haft, jag tror att hela lägenheten förvandlades till ett lerbad. Capo somnade i alla fall, helt täckt av lera men trött och lycklig på köksgolvet och sov hela kvällen. I dag var vi ute igen i skogen och lekte och Capo är ännu blöt och smutsig efter den promenaden, ett riktigt bra hundliv alltså!

Capo har även hittat en ny fiende denna vecka, min livsfarliga trumpet. Jag skall spela på en begravning på fredagen och var tvungen att plocka fram trumpeten för att öva lite. I går var det första gången sedan vi fick Capo som jag spelat. Och ni skull ha hört hur han lät! Han ylade, gläfste, gnällde skällde och ylade lite till samtidigt som han gjorde allt för att lyckas krypa upp i min famn och slicka trumpeten till döds. Han var helt ifrån sig. Jag kom på för sent att vi borde ha filmat det för det lät så sjukt. Grannarna var säkert överlyckliga över att jag spelade trumpet ackompanjerad av en ylande hund. I dag har jag spelat igen medan L distraherade Capo med ostskivor. Han var jättedukigt och ylade nästan inte alls, bara när L lät det gå för lång tid mellan skivorna.

Gnuphest

På lördagen fick jag uppleva något av en kult inom Flora. Jag var på Gnuphest. Jag tror att jag egentligen inte får förklara för er vad denna fest går ut på, mer än att det är en konstig tradition. Traditionen fick sin början för många många år sedan på en turné. Någon BD:are i fyllan och villan hade hallucinerat något om en gnu och detta har sedan fortsatt.

Festen var sjukt rolig, vi hade det jättebra! Det var en jätterolig sitz och det roligaste var att alla var klädda i lakan, eller togan. Det var den lättaste och smidigaste festklädseln jag någonsin upplevt, man bara virade ett lakan kring sig och gick på fest!

Riktigt Afrodite var jag knappast, men togan var likadan:

Update

Förra veckan gick så otroligt snabbt. Capo fick problem med magen av antibiotikakuren (för ögat) så vi sprang ut lite oftare än vanligt. Vi övade på tent, jobbade på en helt omöjlig inlämningsuppgift och sprang på körövningar. På torsdagen vikarierade jag i Ekenäs Gymnasium eftersom en av deras lärare plötsligt blivit sjuk. Det var jättekul att undervisa på gymnasium igen, det är en stund sedan jag gjort det nu igen. Denna gång fick jag dessutom undervisa biologi, vilket jag tycker att är skitkul! Jag blir dock lite för ivrig alltid då jag får undervisa något sådant och liksom spyr ur mej allt vad jag någonsin lärt mej utan urskiljning. Men kul har jag, och förhoppningsvis kommer det något fiffigt ur mej då också.

Veckoslutet använde vi till körernas övningshelger. Samma jäkla sång i allt för många timmar, just nu vill jag inte höra någon ens säga Sibelius...

Och nya veckan började med vikariat i Österby skola. Två veckor kvar av perioden nu, sedan tar jag megamassorultalångt Påsklov!!