Femton år sedan

För femton år sedan föddes min syster. A.k.a. idag har vi passande nog KALAS hemma hos oss. Tycker aningen synd om min stackars släkt som hamnar springa här stup i kvarten. Så idag bakar vi för omväxlings skull inte till lördagen utan till kalas ikväll. Och vi har bokat rosor till lördagen, och en massa annat till lördagen. Lördagen lördagen lördagen lördagen. Snart börjar allting falla på plats. Knipan fixade sig igår kväll efter mycket om och men. Maten börjar arta sig, tårtorna bakade, möblerna nästan i rätta rum, blommor, klänning, skor och hatten färdig. Ja, snart börjar det arta sig. Nu hoppas jag bara på fint väder-

Rundvandring

Idag har jag varit på rundvandring i extra futuristisk stil i min nya lägenhet. Eller rättare sagt, vår nya lägenhet. Lennart är för tillfället i Åbo och flyttar sina saker och han tog med mej på en rundtur via sin Pad. Lägenheten känns helt sjukt stor nu när den är tom, men nog fyller vi den snabbt. Nu riktigt kliar det i fingrarna på mej att få komma dit och börja lägga upp grejer och fylla skåpen med kärl, kryddor, burkar och annat smått och gott. Hihi, stora inredningsfebern har tagit mej.

Nu skall jag återgå till att förbereda student med mamma och baka lite till min systers födelsedag imorgon!

Häromdagen

Häromdagen prövade jag studentmössan för att Jannica skulle få en bild till en kaka hon skulle göra. Lennart plåtade tillika med sin pad och här är nu två av bilderna.

observera att klänningen inte är min studentklänning :D

Inträdesprov

Idag var jag ett varv till Åbo för att skriva ytterligare ett inträdesprov. Jag får de att låta som om jag skrivit ett par hundra. Idag stod cellbiologi på agendan. Tillsammans med en massa människor av vilka inte riktigt alla verkade ha de allra vassaste indianerna i kanoten. Men kul var det, ett roligt prov som krävde typ sammanlagt ett tiotal meningar i kontrast till studentexamens tiotal med sidor. Sedan har jag städat lite till, men för omväxlings skull har jag städat Lennarts lägenhet istället. Imorgon skall han flytta över sina saker till vår lägenhet så den han överger bör vara städad och fin. Det golvet hade inte sett en mopp de senaste åren åtminstone. :D

Nu har jag doppat 88 småkakor i choklad och ätit varma smörgåsar med Svensson Svensson i finlandssvensk form. Sedan har jag bokstavligen klättrat på väggarna upptagen med att klistra fast min sjukt sexiga internetkabel i taket med målartejp.Ni kan alla ana hur sjukt snyggt det blev. Mer har väl kanske inte hänt idag, annat än att jag åter körde rakt åt helvetet när jag skulle hitta in mot Kuppis stationen för att hämta Lennart. Jag är tydligen inte så himla duktig på det här med att spontant hitta i storstäder. Men jag kände mej lite bättre sen när Lennart gjorde samma miss ett par timmar senare. Hih...

Nu skall jag samla mina tankar till ett halvt studenttal en stund till och sedan krypa ner under täcket, imorgon skall jag ha videokonferans med min nya lägenhet med hjälp av min ljuvliga pojkvän<3

Städomani

God....dag....alla! För att citera Uffe. Idag har vi städat, städat, städat och städat. Nämnde jag att vi har städat? Paniken inför studentdimissionen har infunnit sig hos min mor så vi städar varje litet skrymsle i huset. Pappa och jag tröttnade typ halvvägs och satte oss och pratade nästan en halvtimme i garaget på sofforna vi just hade burit ut. Sedan städade vi vidare. Samtidigt försöker jag egentligen knåpa ihop ett halvt studenttal men detta går inge vidare. Nu ger jag snart upp och kryper i säng.

Igår tillbringade vi halva dagen på 40 års kalas. Jannicas gudmor fyllde och vi var del av ett överraskningsparty för henne. Jag har egentligen lite emot sådana där överraskningspartyn eftersom jag själv avskyr att bli överraskad. Jag älskar att överraska och busa med folk men avskyr att själv inte ha koll. Kontrollfreak som jag är behöver jag full kontroll över varje liten detalj av varje dag. Suck så jag är jobbig för min omvärld :D

Dagen har som sagt ägnats åt STÄDNING! Btw, jag hatar städning. Sedan flydde jag iallfall till stallet en stund och rensade hjärnan en timme till häst. Lilla fina underbara Jatsi gick som en klocka och visade upp sin allra finaste högergalopp. Jag tror detta är den första hästen jag är riktigt kär i. Se, man kan bli galen hästflicka också när man redan är myndig :)

Sista stafettkarnevalen

Idag sprang jag sista stafettkarnevalen i min karriär. I 9 år har jag sprungit på stadion med en massa andra finlandssvenska skolbarn. Det har varit roliga gånger, och dagens väder gav ett värdigt slut på en era. Massor med tack till mitt fina 12x100 lag som sprang så fint!

Kampen mot studsmattan

Idag har jag utkämpat en hård kamp, kampen mot den jäkligt motsträviga studsmattan.

Hypotes:
Äh, jag tar nu snabbt ut delarna, pusslar ihop dem o sätter fjädrarna. Sen tar de väl typ 20 minuter att spänna upp själva mattan.

Utförande:
Jennifer tappar delarna på tårna, snubblar över dem, får enbarr i foten, slår sig på fingrarna och svär osande ramsor i desperata försök att få själva ställningen att bilda en symmetrisk cirkel. Jennifer flåsar, flämtar och muttrar medan alla delarna promt vill glida ur varandra, alla utom de som verkligen borde röra sig. De verkar istället ha rostat fast ordentligt samma nanosekund som jag pusslade ihop dem.

Fjädrarna kommer fram, fjädrarna läggs omsorgsfullt i sina hål och räknas. De placeras dessutom så att alla de sjukt uttöjda fjädrarna inte skall sitta på samma sida om mattan. Mattan vecklas ut och hakorna räknas omsorgsfullt så att rätt fjäder skall hamna i rätt hake. Dock finns det en negativ aspekt med att vara lång matematiker: Man kan fan i mej inte räkna till 30! En fjäder hamnar i fel hake, dock utan att jag märker det till att börja med. Jag märker det dock efter att ha gått ett varv och fäst ett antal fjädrar, men då är mattan och fjädern så spända att jag inte kan rubba fjädern hur jag än drar i den, den sitter fast. Jag ger upp och fortsätter min långsamma vandring runt runt runt runt mattan medan jag sporadiskt fäster några fjädrar. Till slut tror jag att jag är färdig men nej...

Jag har i min iver glömt några fjädrar på en sida, och nu, med hela mattan spänd är det ju helt omöjligt att få fast dem hur många kilon jag än hänger efter fjädern. Så Jennifer svär ännu en osande ramsa och börjar om på nytt, dock fortfarande med en fjäder i fel hake. När jag svurit, stånkat, torkat svetten ur pannan x antal gånger och svurit lite igen i typ 10 minuter hör jag en röst bakom mej: Behöver du hjälp? Grannen hade uppmärksammat min fruktlösa kamp mot de sista fjädrarna som absolut inte ville räcka till på nåt sätt och funderade om hon skulle förbarma sig över mej. Jag tackade dock nej och fortsatte, det är egentligen bara symmetri och inte kraft man behöver. Till slut satt alla fjädrar på plats, utom den i fel hake. Utrustad med en hammare som hävstång fick jag även den att ge sig sent om sider.

Resultat:
Studsmattan står nu och ståtar på sin plats och jag har en enorm blåsa i min handflata. Är ännu inte riktigt säker på om det var värt det.

Idag har jag även gått i krig mot våra stolar som skulle monteras och kört ett varv till Karis för att hämta mitt och Lennarts köksbord. Dessutom har jag ju faktiskt också varit en helt utmärkt *host* jumppalärare i högstadiet :D Imorgon blir det Stafettkarneval och Eurovisionen! Gnatt!

Och den onödiga konserten i Hangö

Idag har jag spelat på min allra sista vårkonsert för Musikinstitutet Raseborg. Lite vemodigt faktiskt. det enda som gav mej irritationsvibbar istället för vemodighetsvibbar var att den sista konserten i år blev i Hangö, inte i Ekenäs då Ekenäskonserten var redan igår. Helt onödigt tyckte jag, speciellt när konserten blev skitlång eftersom dom nödvändigtvis var tvugna att klämma in en lååååång paus i en annors kort konsert.

Vi spelade samma låtar som igår med orkestern och jag sade ett litet ledset hejdå till Pekka. I 10 år har jag spelat för honom. Till all lycka fortsätter jag nog med honom antagligen i nån form i höst eftersom jag ju flyttar till hans hemstad. Jag kommer att fortsätta spela i nån orkester och troligen med någon av de han leder. Och så måste jag lämna min älskade trombon, som musikinstitutet ledsamt nog äger. Jag skulle ha viljat ha den. Så lite vemodigt var det nog. På sammanlagt 12 år hinner man ju nog samla på sig ganska många upplevelser och minnen och jag kommer nog alltid att se tillbaka på min musikinstituttid med glädje. Jag gillar det verkligen, känslan när en massiv orkester spelar allt vad de bara förmår i sluttonerna är nog en av de häftigaste känslorna jag har känt. Blåsinstrument är nog min grej. En liten dröm för mej skulle vara att nån dag kunna säga att jag behärskar alla blåsinstrument som finns. Inte någre symfonier, men kanske "Gubben Noak" på alla instrument. Hittills behärskar jag trumpet, trombon, baryton, tuba, klarinett och blockflöjt :D Kanske någon dag.

Som avslutning på dagen lägger jag upp "en egen trombon" på livets önskelista och lägger huvudet på dynan, Gonatt!

Nu var det gjort

Så nu var det över, 5 timmar i ett unket rum med 30 andra panikslagna elever. Jag var egentligen inte så panikslagen med det var kul att se på alla andra med varierande panikslagna miner. Provet var bättre än jag väntat mej, jag kunde faktiskt svara på några frågor iallfall :D Sedan var det ju typiskt att vi skulle ha vårkonsert i Ekenäs på kvällen så jag var tvungen att köra hem tillbaka. Suck... Konserten var nog fin iallfall, många somriga toner, och så orkestern som spelade Justin Biebers Baby, hihih. Nu skall jag städa lite innan mamma får hjärtattack av att se mitt rum. Sedan skall vi försöka få lite ordning på Knipanmiddagen med Vicis.

Hur får man motivation?

Jag som normalt brukar få en enorm adrenalinkick när något viktigt närmar sig är totalt nollställd inför morgondagens inträdesprov. Ingen motivation att läsa det sista, ingen adrenalin, ingen panik, inga fjärilar i magen. Istället somnade jag sött när jag låg och läste på biologi. Jag har liksom gjort mitt, skrivit min student, fått mina resultat och nu går jag bara för kanske 1/6 maskin. Men kanske det är just så, om man verkligen vill något så jobbar man, om man inte vill ett litet dugg så kanske man tar det lugnt. Jag tänker gå dit imorgon, antagligen göra bort mej fullständigt och sedan glömma det. Jag har en färdig studieplats och känner mej faktiskt nöjd med den. När jag sedan någon dag faktiskt vill göra något så får jag ta mej i kragen då. Så är det bara, nu är min tid slut för förberedelser och imorgon skall vi se vart det leder.

På krigsstigen

Idag går folk på krigsstigen här hos oss. Mamma har förklarat krig mot alla gamla kläder i sin och pappas garderob samt mot kirskålen ute i rabatterna. Av någon lustig anledning är vi andra också engagerade i detta krig, Jannica dock minst eftersom hon flydde på stafettkarnevalsträning. Vi andra har släpat ut var enda en urgammal, solkig, skiskigt spräcklig kavaj pappa någonsin ägt och dammat av dem på gården. Vi brukar skoja om att vi bara vädrar saker då när vi har lössepidemier (hände senast någon gång på lågstadiet) så nu skojade jag om att grannarna måste tro att pappa har en sjuhelvetes massa löss i sina två hårstrån nu när alla hans kläder hamnade ut. Dessutom har jag släpat fram hela min korg med kramisar och hälsat på de flesta, planerar att sprida ut dem över alla 48 m2 som Lennart och jag har till vårt förfogande i höst. Jag är inte helt säker på att Lennart gillar mina planer :)

Två andra på krigsstigen idag är våra knasiga katter. Förmiddagen började med att Sotis stolt kom springande ståtande med något mycket fjädrigt i munnen. Efter att ha släpat det runt halva nedrevången släppte hon sitt byte bakom en dörr och jag bar ut fågeln. Den blödde lite och jag trodde den var bortom räddning så jag planerade ta livet av den med en hacka. Då upplevde dock fågeln att det började hetta om öronen så den tog ett blixtsanbbt skutt ut i luften och flög iväg. Den historien slutade lyckligt. Det gjorde dock inte den andra idag:

Jag stod och diskade och lyssnade på ett halvt öra på mamma som talade i telefonen när mamma plötsligt skrek "Nej, Jennifer kom hit" i högan sky. Detta rop innebar i klartext att jag skulle fånga Sudde som kom in släpande på en harunge. Jag måste ha fått ordentlig fart under tassarna för jag hade slängt omkring pepparkaksformarna jag höll på att diska märkte jag senare. Iallfall tog jag haren ur gapet på katten och lyfte upp den. Febrilt sprattlande låg den i min famn för att sedan lugna ner sig och se på mej och till slut dö bort. Dumma kattkräk. Jag examinerade iallfall såret och haren en stund tills jag var säker på att den var helt död, sen krossade jag nacken på den för säkerhets skull och begravde den i skogen. Nu hoppas vi att katten inte kommer släpande på flera, detta var inte första gången. Så idag har vi haft lite cirkus här, nu tror jag jag skall dra i fält mot kirskålen i häcken :)

Ett magiskt år

Idag har det varit en litet speciell dag. Förutom att det är lördag är det nämligen det datum Lennart och jag bestämde oss för att göra lite speciellare. Dagen till ära, efter ett lustigt, stressigt, tungt, flummigt, uppochnervänt, magiskt år fick jag denna chokladskumppaflaska av min icke så alkoholglada underbaring. Dessutom har vi hunnit med att inhandla ett köksbord till lägenheten och bada lite lördagsbastu idag. Nu känns mina ögonlock så tunga att jag tror att jag snart somnar här vid datorn.

De senaste dagarna har gått i något slags ledigdagmittiveckan-yra. Vi har inventerat skumppa- och vinglas till studenten, tagit ner julgardiner, inhandlat utemöblemang, slappat massor och haft en intressant jakt i huset. Jakten på de 18 vinglas jag "lagt till förvaring" på ett synnerligen smart ställe. Så smart att jag inte hittade dem på flere timmar. Till slut drog sig Jannica till minnes ett hemligt ställe, ursprungligen pappas någo förvaringsutrymme där vi hittade glasen ingömda under en printer. Jag är sjukt duktig på att hitta "jättbra" platser att förvara saker och ting på, jag är dock inte alls lika sjukt duktig på att minnas var mina bra platser finns. Vad lär vi oss härav? Mitt kaos på skrivbordet, var allting är om vartannat och inte det minsta undanstoppat är mycket fiffigare än att lägga undan saker på fiffiga ställen.

Jag försöker förresten inbilla mej att jag skall försöka leta efter en djupt begraven minimalistisk sida hos mej när vi flyttar. Jag har en vag känsla av att Lennart inte riktigt tror att jag skall klara det :)

Dagen D

Idag var det dagen D, dagen då vi skulle få veta vad allas vår kära studentexamensnämnd hade kommit fram till när de dömde våra examnar. Kl 10 skulle dom släppas, och jag hade planerat att gå upp till skolan si så där halv 11 för att inte verka för needy. Tio före 10 kommer pappa hem från skolan för att retas lite.

Pappa: När tänkte du gå till skolan?
Jag: snart nog...
Pappa står kvar i dörröppningen och flinar
Jag: Du har sett dom du va din jäkel?
Pappa: Jaaaa! (fortfarande med samma fånflin)

Efter det kunde jag inte hålla mej så länge mer så jag knallade upp till skolan. När jag tagit emot mitt kuvert med resultatenblev jag överfallen av min biollalärare, pappa och en annan hissalärare som stod runt mej när jag febrilt försökte deschiffrera vad som stod på papperslappen. Till slut fick de hjälpa mej att förstå eftersom jag inte fick ut ett smack av papperslappen. Nåja, till sak. Jag är nu student med 5 L, 3 E och ett C. Jag slog studentexamensnämnden på näsan med min modda som nu äntligen blev ett L efter höstens bevikelse och jag hör nu officiellt till de 5% av finländska studenterna som sitter på ett L i lång matematik. Alltså , nörd på papper!

Efter att ha hoppaskuttahoppaskuttahoppaskutta framför Lennart på tågstationen har jag nu lugnat mej lite och sitter nu här och lyssnar på när Lennart och Sam nördar på en Mac här breve. Vi har Sonntags här på besök ikväll och har avnutit en middag inkluderande exempelvis ris som doftade lussekatt. Interesting indeed. Igår blev det ingenting uppdaterat eftersom jag hade en halvfull dag med trumpetlektion, lunch med Paula på kotipizza, skvaller och högt flygande framtidsplaner, orkester, o.s.v.

På kvällen upptäckte Lennart och jag co-op mode i Portal 2 och kände oss enormt nördiga. Det var helt sjukt kul att springa omkring och njuta av grafiken och utmana logiken och intelligensen tillsammans. Speciellt när man i verkligheten sitter 120 kilometer från varandra. Nu sall jag återgå till att lyssna på killarna här bredvid mej.

Som salva för själen

Efter en sådan där dag som jag beskrev tidigare idag finns det inget bättre än att sätta sig på hästryggen och bara släppa iväg alla tankar och bara låta kroppen jobba. När man sedan slappnat av och bara rider fungerar varje muskel som den skall och hästen dansar under en. Underbara lilla Jatsi gjorde kvällen helt perfekt med att ge mej den där fulla känslan av samspel, var jag plötsligt har 4 långa ben istället för 2 och ett stort mjukt hårigt huvud som vajar i takt med traven. Nu känner jag mej ganska tillfreds igen.

En bild på finaste Jatsi, från Rullarsböle ridstalls facebookpage

En sådan där dag

Ni vet dagar då allting verkar gå rakt åt helvetet.

Dagar som inget är riktigt fel men inget är riktigt rätt heller.
Dagar då ingen sak är tillräckligt stor för att kunna förklara ens irritation när ett någon frågar men allting ändå irriterar en.
Dagar då allting redan från morgonen börjar gå fel.
Dagar då inget man gör verkligen fungerar.
Dagar då de mest simpla saker motarbetar en.
Dagar då ingen verkar förstå.
Dagar då småsaker som att man glömmer något och måste gå ett extra varv i trappan känns som världens undergång.
Dagar då man inte verkar hitta något.
Dagar då allting verkar motarbeta en.

Och sedan, just när man tror att dagen inte kan bli värre, slår man tårna i ett stolsben och det gör så där löjligt ont så att tårarna bara strömmar till slut. Sådana dagar har jag ibland.

Morsdag

Glad morsdag till alla mödrar där ute!

Morgonen började  traditionsenligt med kaffe på säng åt mamma och sedan har dagen spenderats främst i Tenala hos Momi o Mofi. Momi bjöd på mat morsdagen till ära och Jannica hade lagat två olika fylltårtor för provsmakning. Jannica tycker om att laga fylltårtor men ingen i detta hus äter liksom så mycket av det så nu passade hon på när även andra skulle äta. Vi provsmakade alltså lite olika sorters för studentfesten och kom inte fram till ett smack, alla hade nämligen olika åsikter kring vilken som var bättre och rösterna föll helt jämt. Så jag tror att det blir många olika tårtor på festen.

En choklad-tårta i form av en bok

En lime-jordgubbstårta med blommor

En kulturell lördag

Igår tog jag mej ett varv till Åbo för att vara lite kulturell och gå på Brahe Djäknars 75-års jubileumskonsert. Startade i arla morgonstund, halv 7, och körde till Lennart i Åbo för att få se honom åtminstone ett par minuter innan han skulle på övningar. Sedan skjutsade jag iväg honom till Åbo Konsertsal och passade på att kruiza lite omkring i Åbos trafikljusrika innerstad i min strävan att hitta tillbaka till Hallis. Efter ett depåstopp vid en rikligt befolkad fotbollsplan hittade jag till en väg som förde mej åt rätt håll och till slut hittade jag tillbaka till mer bekanta vägar.

Efter en liten stund skulle jag agera matpausekyyti och hämta Lennart samt skjutsa tillbaka honom till Konsertsalen. När jag sedan själv, en stund senare kom till salen för att vänta på konsertens början möttes jag av en liten chock. Ni kvinnor vet dilemmat som alltid uppkommer vid finare tillställningar: vad skall man sätta på sig? Klädkoden för konserten var mej veterligen helt fri, men de som vid min ankomst redan hade infunnit sig i salen var de som skulle följa med sina respektive på banketten senare. A.k.a. De var idel långklänningsbeklädda damer som mötte mej i dörröppningen. Jag hann få lite hjärtsnörp och aningen panik innan det slog mej att det var någon slags utmärkelseutdelning som just då höll på och att klädkoden där troligen var mer långklänningsaktig. Efter en halv timmes nervöst väntande knallade det också in mer allmänt klädda personer i salen och jag blev lite lugnare. Helt lugn blev jag nog inte förrän två killar kom insnavande iklädda skjorts och t-skjorta. Då var jag ju uppklädd i mina byxor och lite finare tröja.

Läxan jag lärde mej igår var iallafall den att jag hädanefter noggrant skall kontrollera klädkoder i dessa akademiska sammanhang. Jag vill aldrig råka ut för att jag är helt felklädd på någon tillställning. Detta hann jag filosofera lite om under min senkvälliga köra tillbaka till Ekenäs. Konserten var åtminstone fin och stundvis riktigt roande. Jag är stolt över min egen lilla djäkne.

Slutet på veckan

Detta har varit en synnerligen händelselös vecka måste jag säga. Känner att jag inte får gjort något som jag borde, att allt jag gör tar en evighet och att dagarna bara rinner mej ur händerna. Sedan, om något faktiskt skulle hända, händer naturligtvis allting på samma gång. Idag har jag varit ett varv till stallet och motionera Haigu (hans matte säger att han börjat magra av all extra motion när vi är tre stycken som rider honom och han har mycket tydligt meddelat idag att morgonsömniga katter som vässer sina klor mitt på ridplanen är nästintill livsfarliga), städat stallet lite och sedan tagit mej hem och läst ytterligare en bok värdelös kemi.

Alltså de här förbenade böckerna. Det står samma sak i varenda en, bara lite annorlunda formulerat. Om det sedan mot förmodan skulle stå något nytt i någon bok så är det så flummigt beskrivet att ingen i världen kan förstå. Inte undra på att kemi är så opoulärt ämne i vår skola. Jag förstår max hälften av vad jag läser och det är otroligt störande att så mycket faller utanför mitt begreppsrum. Dessutom har boken en tendens att alltid säga att "man vet någonting" eller "naturligt så ser man att" eller nåt i den stilen. Jag sitter här hemma med ögonbrynen upphissade i hårfästet och funderar vilken j*vla MAN som vet eller förstår något alls. För jag är definitivt ingen Man i detta.

Kvällen har avrundats med räksallad och vitlöksbatong och nu känns det som om sängen kallar. Och imorgon är det tidig väckning och iväg till Åbo för att lyssna på Brahe Djäknars jubileumskonsert. Gonatt!

Adrenalinkicken

Idag har jag en enorm adrenalinkick på gång. Jag läser nästan flitigt, och varvar detta med att planera motionsrundor som skall ge mej en bekväm kropp att bli student i. Tack och lov knyts ju min klänning så hur jag än ser ut 2.6. kommer den att sitta bra, men man vill ju även vara bekväm själv. Jag brukar ofta få sådana här ryck mot våren, då jag vill att allt överlopps isoleringsfett från vintern skall ramla av, och entusiastiskt springa eller simma eller styrketräna eller något i si så där 2 veckor ungefär. Sen tröttnar jag och fortsätter helt som vanligt. Men varje år när bikinisäsongen börjar närma sig får jag en liten adrenalinkick.

Igår kväll promenerade jag de enormt många metrarna till Mathilda för ett par koppar te och en lååång pratstund. Jag planerade att bara vara borta en liten stund men det slutade med över 3 timmar och uttömmande diskussioner om att flytta hemifrån, föräldrar, framtidsplaner och mediprov. Snart skall jag begrava mej i lite kaninföda med mycket fibrer innan jag skall ha en blockflöjtlektion. Ikväll skall Jannica och jag fara iväg till stallet, Jannica skall hoppa lite och jag skall fördriva min tid som privatchaufför. Så dagarna är nog ganska planerade trots att jag är ledig. Tur så har man lite sommarlov iallafall innan sommarjobbet börjar.

Årets första ordentliga motion

Idag har jag ryckt upp mej, hör och häpna och gett mej av på en liten motionsrunda. Drygt 8 kilometer avverkades och det var faktiskt mindre jobbigt än jag hade väntat mej. Jag hade väntat mej en massa flåsflämtflåsflämt och en massa smärtor i lungalveolerna men det var inte så farligt. Nu känner jag dock pulsen i mina stagnerade tjocka baklår. Skulle dessutom ha en stafettkarnevalsträning idag men vi var två som dök upp så vi struntade i det hela. Hoppas vi nu får ett lag iallfall... Nu skall jag slappa lite och belöna min stackars kropp som fortfarande är lite chockad över den plötsliga motionen. Skall se vad jag hittar på imorgon för att plåga mina fettceller. "Evil laugh" :D

En modell slöare dag

Idag har jag inte alls varit morgonpigg. Jag tänkte vara morgonpigg, men snoozade telefonen sisådär 1,5 timmar efter att den börjat ringa. Halv 8 steg jag dock upp ett varv för att meddela Jannica att om hon tror att hon ska vara i skolan kl 8 borde hon stiga upp. Hennes snoozas hade inte gått så hemskt bra alls. :) Nu sitter jag här, och har tillochmed lite lust att läsa kemi. Nu börjar adrenalinkicken av panik kicka in, med bara 2 veckor till inträdesprovet och med adrenalin i blodet, läser jag ganska snabbt och bra.

Nu har jag tid till kl 14 då jag skall släpa ut mej i vårvädret för att öva lite inför stafettkarnevalen. Egentligen har jag ingen lust att fara till Helsingfors och spendera en lördag där men känner att jag ändå lite vill eftersom det är sista året. Det är nog en speciell känsla att springa där på den enorma gräsmattan med många hundra människor som hejar på, fast det knappast är på mej dom hejar. Jag måste säga att Stafettkarnevalen nog är en speciell grej, och en av de definitiva fördelarna med att gå i finlandssvensk skola. Dessutom träffar man ofta personer där som man annors inte träffar, så det är nog all in all en ganska trevlig tillställning.

Morgonstund har guld i mund

Idag har jag varit morgonpigg (visst, tro det om ni vill) och släpat mej till stallet redan kl 8. Halv 9 satt jag i sadeln och upptäckte att morgonridning är något jag skulle kunna syssla med oftare.Haigu var inte helt med på noterna till först men sedan bestämde han sig för att det inte var någon idé att kämpa emot och gick riktigt fint. Resten av dagen har gått i slöandets/ kemiläsandets tecken, har faktiskt räknat ett par uppgifter idag. Jag åt lunch på Salladsbaren Papaya idag med mamma idag förresten, det var sjukt många år sedan sist. Riktigt gott! Rekommenderas starkt.

Nu försöker jag lista ut vad jag skall sätta på mej när min kompis har 18-års fest ikväll. Ser verkligen fram emot att träffa lite folk och smaka på de godsaker hon och hennes mamma brukar servera. Nu skall jag släpa mej från datan!

Idag är det vår!

Idag är det vår på riktigt. Varför? Jo, för att jag har gått barfota ute för första gången i år. Lennart och jag knallade just över till tvättstugan, som passligt nog ligger i samma hus som vår nya lägenhet, för att tvätta lite kläder och jag passade på att känna lite gräs under fossingarna. Sedan gick vi runt huset för att inspektera var vår balkong är belägen och även alla våra fönster. Och jag prövade gungan utanför huset :D Så nu är det vår på riktigt!

Skumgränden 1, roligt nog sjukt många hus

Has arrived in Hallis

Nu sitter jag i tryggt förvar i Åbo hos Lennart, har tagit mej en liten roadtrip så här lördagskvällen till ära. När jag körde in här på parkeringsplatsen var jag så upptagen av att titta på vår nya lägenhet utifrån att jag inte märkte att jag kom fram till parkeringsplatsen och nästan stod med näsan i en prydlig rad med buskar. Så jag hamnade köra fram och tillbaka och fram och tillbaka en stund under ständig övervakning av en blivande grannes nyfikna mops innan jag kom in i min vakio parkeringsruta :D

Fredag i huvudstaden och på krogen

På fredag morgon begav sig mamma och jag in till Helsingfors med allas vår favorit VR för att shoppa det sista till min studentmundering, nämligen mössan. Vi knallade till Wahlman (lite snobbig skall man väl vara :D ) och provade ut en mössa. Vårt huvudsakliga ärende var alltså avklarat på ca 15 minuter. Sedan började vi avverka Alexandersgatans butiker, mest på jakt efter skor åt mamma. När vi tröttnade bänkade vi oss på Fazers café på Glogatan och åt varsin enorm sallad med glass som efterrätt. Efter lite mer planslöst shoppande styrde vi kosan mot tågstationen och hemåt igen. Shoppande tar tydligen på krafterna, för jag, som nu aldrig sover på dagen, somnade som en sten i VR:s obekväma stolar.

Gårdagskvällen började med Sångarnas vårkonsert på musikinstitutet och en massa glada sångare. Trots att vädret utanför var allt annat än soligt och vårigt var stämningen hög i Snåresalen. Barnkörena Primo och Secondo och Ungdomskören sjöng och även några solosångare. Det här var min 12 vårkonsert och troligen min sista i musikinstitutet Raseborg så jag var lite melankolisk. När vi alla drog igång med sista sången "Sången är vår glädje" i kanon så att taket lättade kämpade jag lite mot tårarna men klarade mej med nöd och näppe. Sedan tyckte föräldrarna som var där som åskådare att vi var så duktiga att dom klappade tills vi tog samma sång pånytt igen. Då tittade min kära syster på mej och tårarna rann över. Så jag stod en hel sång på sista raden och grät som en kran. Alla de stackars småbarnsföräldrarna som tittade på måste ju ha funderat vad jag hade för fel. Jannica kom över från sin plats och stod med och grät hon också och i publiken satt mamma och grät. Folk måste ju ha trott att vi hade någon familjetragedi att sörja :) Men det var iallafall en fin konsert och för första gången (kändes det som) sjöng jag ett solo som höll hela vägen och inte lät som om jag kör över ett tvättbräde tillika.

Som avslut på fredagen for Paula och jag ut till Santa Fé för att fira Paulas 19-åradag med ett par drinkar. Staden var dock ganska död och majoriteten av personerna på krogen var över 40. En man i rutigt trakasserade oss ett varv men han gav ganska snart upp. Vi gav upp ganska tidigt men fortsatte en stund till i vårt vardagsrum. En lyckad kväll all in all. 

En solig torsdagskväll

Jessus vad jag har haft fullt upp igen. På torsdag kväll var jag bjuden till Fia på grillkväll. Vi grillade hamburgare och snapsade blåbärssnaps. Ingen kulinariskt fin blandning, trots att hamburgarna var utsökta, men kul hade vi. Sedan utmanade vi varandra med att spela någotslagsdans/vickapårumpanspel på hennes Wii till glada skratt. Lite bilder kommer senare bara jag hinner fixa dem, snällaste Fia har nämligen skickat över några till mej. Kvällen avslutades med en uppfriskande cykeltur tillbaka till centrum och några timmars välbehövlig sömn.

Min stora last

Jag har en stor förkärlek för dåliga TV-serier. Det är min stora last här i livet. Jag tittar alltid på TV-serier när jag sitter ens nära datorn. Många av avsnitten kan jag vid det här laget utantill. De senaste åren har jag sett på bl.a. Friends, Two and a half men, How I met your mother, The big bang theory, Stargate, Stargate Atlantis, Battlestar Galactica, According to Jim, Svensson Svensson, Chuck och Nightrider. Somliga av dessa är riktigt mina egna påhitt, somliga ett resultat av andras inverkan. Jag har liksom olika TV-serier för olika humör nu för tiden. Vill jag skratta eller helt enkelt inte tänka ser jag på According to Jim, Two and a half men eller How I met your mother. Vill jag se nån slags entertaining på heltid ser jag på Stargate, TBBT eller Friends. Är jag på dåligt humör ser jag på Chuck, för han är så sjukt naiv och gullig och är jag i behov av filosoferande ser jag på BSG.

Det finns så otroligt många bra serier, och otroligt många mindre bra. Dock sänder jag nog en tacksam tanke till de som lägger sina liv på att roa oss tittare. Jag uppskattar den hårda mansshauvenistiska humorn som finns i många serier, den får mej alltid att dra på mungiporna. Dessutom påminner några av serierna om min egen familj. Jag brukar säga att jag bor i ett dårhus, Lennart däremot sade en gång: Jag gillar dem, de är som Svensson Svensson, men på riktigt! :D

Terapi för överklasskärringar

Idag har jag en liten anekdot till er alla som håller med Svensson Svensson och tycker att ridning är "terapi för överklasskärringar". Idag har jag nämligen terapiat en lång stund i hagen, och det var inget jag gillade. Min första moka var nämligen att bege mej till stallet en liten stund för tidigt. Hästarna åt ännu lunch och Haigu var inte det minsta sugen på att komma med mej in i stallet. I hagen utspelade sig följande:

Jag kommer glatt gående med grimman över axeln. Hepporna i hagen lyfter alla slött på huvuden från sina respektive höhögar.

Jag: Hej på er gubbar!
Helbek, Liquer och Pisang: Hej på dej du, va vill du? Har du något gott med dej?
Haigu: Nej du, tro inte heller att du skall hämta mej!

Jag kravlar mej in i hagen och går emot Haigu, försöker locka honom till mej. Han blänger surt på mej och vandrar iväg så långt från mej som möjligt.

Jag: Kom nu gubbe, här, jag har en morot till dej!
Haigu: Oooh, en morot, hmm, nu gör vi så här. Om jag går fram och snabbt som ögat stjäler moroten ur hennes hand och sedan springer iväg med öronen bakåt innan hon hinner sätta på grimman kanske jag slipper.
Jag: tysta svordomar medan Haigu springer iväg till andra sidan hagen och jagar bort Liquer från en hög mat.

Jag byter taktik. Ställer mej mitt i högen av hästar och väntar tyst på att nyfikenheten skall ta över och hästarna skall komma fram till mej istället. Haigu dock vet vad jag tänker helt tydligt. Liquer, Pisang och Helbek (efter lite övertalande) kommer fram och låter sig skrapas. Vid det här laget är allt hö från detta århundrande uppätet i hagen.

Haigu: Tro inte heller att du skall få fast mej, jag kan nämligen springa mycket snabbare än du. Dessutom håller jag nu på att bli irriterad så jag nyper alla i min väg i baken i mina försök att komma undan tvåbeningen. Hon envisas nämligen med att springa efter mej vart jag än går.
Jag: Kom nu Haigu, det finns inget hö kvar att äta så du kan lika gärna komma med mej in.
Haigu: Tror du bara, här är mycket skönare än på nån ridtur med dej.
Jag: Ids nu int springa av och an här, det är så onödigt, dessutom eggar du upp Pisang stackaren.
Haigu: Kom och ta mej då om du nu är så duktig!

Detta skådespel fortsatte i hela 50 minuter till Elvis och Jumpers stora glädje. De stod med var sin hötuss vid staketet och iakttog med stort intresse tvåbeningens fruktlösa kamp. Till slut tog Haigus goda hjärta överhand och han lät sig motvilligt fångas. Då hade jag deffativt fått nog med terapi för dagen. Sen blidkade han mej ytterligare med att gå fint och snyggt galopparbete på planen, jag vet inte om han tyckte synd om mej någonstans långt in i hjärtat. Men minns detta ni som tror att ridning och hästar är så enkla. Hästarna har även de temperament och idéer som inte alltid överensstämmer med ryttarnas och om de bestämmer sig för att sätta sig på tvären så har vi inte mycket att säga till om. Dagens saldo var en heskutas massa knallande runt i hagen på jakt efter hästen som inte ville komma med. Terapi visst, men inte sådan jag uppskattar, däremot fick jag en massa övning för mitt tålamod.

Och normal vardag igen

Nu är vappenhelgen över och allting har gått tillbaka till det normala. Alla är på jobb, och här sitter jag, borde läsa kemi och vill inte igen en gång. Igår läste jag faktiskt och även idag skall några sidor nog plöjas igenom. Läser för tillfälle oktetten, en bok för lågstadie-högstadie tror jag som förklarar grunden till den mesta kemin. Känner mej sjukt intelligent kan ni ju förstå...

Idag känns det som om det verkligen är vår, solen skiner och det börjar bli lite varmt. Om en stund skall jag bege mej till stallet för en välbehövlig ridstund med Haigu. Det finns oändligt många sköna saker med just ridning. 1) Jag kommer ut i solen och byter ut syret längst in i hjärnan ett varv. 2) Jag får lite välbehövlig motion efter all mat i helgen. 3) Den där stunden, när häst och människa fungerar med ömsesidig respekt ger mej ett inre lugn. Man hinner fundera och filosofera, känna efter riktigt vad man egentligen tycker och tänker om saker och ting. Jag tror att de allra största funderingarna och besluten jag gjort i mitt liv har gjorts från hästryggen faktiskt. När man travar omkring med magmusklerna krampande och svetten rinnande är hjärnan mer rensad och klar än annors, åtminstone i min värld. Eftersom jag sen är en obotlig pratkvarn brukar jag ju dessutom filosofera högt. Så jag är säkert en vacker syn, rödkindad, grimaserande och till på köpet pratande med hästen om allt och ingenting mellan himmel och jord. Hoppas jag roar åtminstone hästen.

Nån gång i mitt liv vill jag ha en häst, på tal om hästar. Vad jag än tar mig av för yrke tror jag att jag behöver den där stunden i stallet när allting är lugnt och tyst förutom jag. När man får sluta tänka på alla saker tillika och bara koncentrera sig på det där ena som behöver funderas på i lugn och ro medan ryktborsten får göra sitt jobb. Jag behöver den där stunden.

Kanske jag skulle klä på mej nu och börja göra mej redo för att köra iväg till stallet?! Ikväll blir det körövning och förberedelser för vårkonserten på fredagen. Få se vad det blir av det... :D

Dagen efter

Trevlig första maj på er alla!
Dagen efter går förvånansvärt nog int i krabbisens tecken trots att vi fick en burk "krapulanapit"(=mot krapula eller något) av våra gäster igår. Nu pågår förberedelser för en första-maj-lunch för en del av släkten. Snart skall vi knalla ut till Stallören och lyssna på Ekenäs manskör (tror jag) och sjunga in våren!

potatissallad to be

Jannica i sin sidepyjamas

Kattorna var inte allt för förtjusta i våra vappengäster Sera, Sandra och Sija och tillbringade största delen av kvällen under min säng. Idag har jag dock lockat fram dem med att servera fisk nästan under sängen den med. Nu är Sudde ute i det gröna och Sotis ligger i ett fönster och kyttar.