Flytten

Så nu är vi flyttade. Allt vår pick och pack står nu i ett massivt kaos i en lägenhet i Vasa. Flytten gick över förväntan trots några motgångar. Först fick vi inte vara så många som vi trott i lastbilen så vi tog två bilar från lastbilsuthyrningen. Sedan var det totalt omöjligt att hitta en väg ut ur Seinäjoki som tillät lastbilar. Sedan körde vi på några händelselösa timmar.

När vi kom fram till Åbo hade vi flytthjälp som väntade på oss och vi började lassa ut. Då upptäckte vi att ett av bakdäckena på lastbilen var så tomt som det bara kunde vara. Men vi beslöt oss för att skjuta det problemet på morgondagen och lassa klart. På några timmar hade vi det mesta utburet och instuvat i bilen och så satte vi kvällen på att städa. Med massiv hjälp från blivande svågern som städade köket gick det ganska snabbt.

Följande morgon ringde jag biluthyrningen och förklarade situationen och fick instruktioner. Sedan ringde jag till en däckfirma som ansåg att bilen var för stor för deras maskiner så de skickade oss vidare till Vianor. Där tog de emot oss direkt och på en halv timme hade vi ett nytt däck. Gubben som bytte var till och med snäll nog att förklara i telefon för biluthyrningsdamen vad han såg och ämnade göra då mitt finska bilordförråd kanske inte är det bästa. Snabbt och fint var det gjort och vi startade vår köra till Vasa.

Däcket hade spruckit ganska bra, så vi hade tur att det inte skadade däcket bredvid också.

Väl framme gick väl allting riktigt bra, förutom att vi på vägen hamnade ta oss en sväng via Malax då det var stor trafikolycka på väg 8. Men jag hittade bostadsförmedlingen och fick nyckel och på en timme ungefär hade vi tömt lastbilen med hjälp av L:s föräldrar. 

Dagen avslutades med att torka spyor i nya lägenheten då Capo tydligen ätit något olämpligt och spydde upp hela middagen. Men oj så gott jag sov första natten eftersom natten i Åbo inte var så rofylld då mina drömmar hemsöktes av tomma däck. Även Capo gjorde sig snabbt hemmastadd på sin vanliga plats i soffan






Nu är jag tillbaka i Ekenäs för nyårsfiras och L blev i Vasa för att rå på flyttkaoset. Soffan, TV:n och TV:bordet står redan på plats, och L har idag lagt upp sitt skrivbord och installerat alla datorer.

Sista dagen som Åbobo

Sista dagen som Åbobo firas i Vasa. Från och med imorgon tror befolkningsregistret att jag är Vasabo. Österbottning. Jag, den lilla ultravästnylänningen.

Imorgon åker vi ner och hämtar flyttlasset. Jag hoppas att allting skall klaffa, bilen, köran, kånkande av möbler, köran upp tillbaka, nyckelhämtandet o.s.v

I natt drömde jag att lastbilen fastnade under en bro i Björneborg. Så så nervös är alltså jag. Men jag tror starkt på att vi får oss uppflyttade. 

Julefrid

God Jul på er alla!

Vi har landat i Vasa för julfirande och även haft en härlig julaftonskväll med halva L:s släkt. Det här har varit min första jul borta från familjen. Mitt traditionella julfirande har alltid innehållit familjen, momi och mofi och fafar. I år finns inte fafar med oss längre så redan från början visste vi att det skulle bli en annorlunda jul. Så då tog vi steget fullt ut och min syster tillät mej att fira julen i Vasa med L:s familj. Vi tjuvstartade dock dagen före i Ekenäs med fullskaligt julbord med bara familjen, L och systers pojkvän. Så i år fick jag, då jag trodde att julen skulle bli annorlunda faktiskt båda delarna av kakan. Bara momi och mofi (och förstås fafar) saknades 23. på vår tjuvjul. Så i år har jag faktiskt fått en av de bästa jularna, med två väldigt olika jular, men med alla ingredienser som man behöver.

I går kväll hade vi julrapsody här. Faffa i huset hade planerat ett digert julprogram med julevangelie, dikter, sång och musik. Här är alla så rysligt musikaliska så det sjungs massor. Jag var dessutom väldigt inkluderad i allt program här. Kusinerna här inkluderade mej i allt sitt program och Faffa hade dessutom bestämt sig för att L och jag skulle sjunga duett. Förhoppningsvis var det till allas belåtenhet.

Nu sitter i i varje fall i Vasa och skall just njuta av risgrynsgrötslunch. Sedan fortsätter julfirande hos en av farbröderna här.

Inverterad ålderskris

Jag har en liten personlighetskris, en inverterad ålderskris. Jag känner mej helt enkelt lite för ung. Jag är snart klar med mina studier och sedan borde jag ju egentligen börja jobba. Men med vad?

Jag känner mej inte alls redo. Känner inte att jag alls blivit smartare på dessa år. Jag har lärt mej en massa jag inte kunde tidigare, men jag vet fortfarande inte vad jag skall göra med all kunskap. Jag gör reklam för mattainsten med jämna mellanrum och brukar då citera en av våra lektorer som alltid pratar om vår 0%-iga arbetslöshet. Det finns tydligen jobb för matematiker, men var? Vad gör vi? Hur?

Jag är inte helt redo ännu. Trots att jag borde vara det. Jag känner mej pytteliten. Jag är relativt redo att ge mej ut i arbetslivet som lärare, men jag måste erkänna att tanken på att vara en 22-årig lärare till 18-åringar gör mej lite nervös. Men som matematiker, nä där har jag nog ännu lite kött på benen att hämta någonstans ifrån innan jag är redo.

Kanske vi kör det här i stället

Den lilla hjärtattacken

Den lilla hjärtattacken som kommer då telefonen ringer och gubben i andra ändan säger att flyttbilen man bokade i oktober inte längre finns tillgänglig p.g.a. krock. Så man hamnar i panik försöka hitta en tillräckligt stor bil för att flytta allt vi äger till Vasa, något som skall ske om 13(!!!!) dagar!

Men det löste sig, och hjärtattacken var avvärjd för denna gång.

Idag har jag knytit ihop några lösa trådar här i Åbo. Jag har lämnat tillbaka florakåporna, kanslinyckeln, bibbaböckerna. Betalat min skuld till biblioteket.

Dessutom vaccinerat hunden, och snart iväg på trimningskväll. Imorgon blir det en lugnare dag.

Aldrig mer

Aldrig mer behöver jag pränta in matematiska koncept jag inte förstår och försöka tillämpa dem i matematiska rum jag inte förstår. Aldrig mer behöver jag se pappret med trigonometriska formler skrivet på 60-talet (på maskin!) och aldrig mer behöver jag, i sista sekund, lära mej ett bevis utantill.

Jag har gjort min sista kurs på matematikinsten. Alla studiepoäng som inte sitter i gradun har nu ramlat in. 270 sp sitter och väntar på att gradun skall bli färdigskriven. Nu återstår pedagogiken, men den är egentligen utanför min magister så just idag tänker jag inte räkna med dem.

Idag är jag bara lycklig över att ha det över. I morgon tar vi itu med det lilla faktum att jag inte ännu känner mej redo för vad ett arbetsliv inom matematik skulle föra med sig. I dag firar vi med pannkaka!