Flyttplaner

Vi skall ju alltså flytta till Vasa i januari för att utföra lärarstudier vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier. Från början, då jag sökte till den s.k. ämneslärarutbildningen här, var det folk som frågade huruvida jag liksom hade något emot att flytta till Vasa. Och jag sade att "nej då, jag flyttar helt gärna till Vasa". Det är visserligen nog fortfarande sant, och jag är ganska led på matematiken här, jag är liksom klar med matematikstudierna tycker jag. Och jag är ganska klar med studielivsgrejerna (det har jag varit ett par år redan). Så i princip är jag redo för nya saker.

MEN:
Jag vill egentligen inte flytta från Åbo. Jag har inget emot Vasa, jag flyttar gärna norrut och ser fram emot att bo i Vasa, men jag vill inte lämna Åbo. Jag har vänner här, hobbyn här, ett liv här. Jag har lärt känna så många fantastiska människor, både i och utanför universitetslivet att jag helt enkelt inte vill lämna staden. Jag kände det ett par gånger i början av hösten och förrförra veckoslutet då jag var på hundutställning och TOKO-prov här slog det mej igen med full kraft. Alla hälsade så glatt när jag kom in och folk frågade hur det var med Capo o.s.v. Jag kände mej som en del av deras gemenskap och trivdes så bra. Jag vill inte alls flytta härifrån och lämna det jag byggt upp under tre och ett halvt år.

Nå väl, omväxling förnöjer heter det väl, jag tror nog att jag kommer att trivas riktigt fint i Vasa också.

Ringar

När L friade hade han en helt underbar ring åt mej. Det är en klasskompis från grundskolan som designat och lagat den. Hon fick sedan förstås även beställning på en ring åt L och nu har den kommit. Så nu känner sig L också förlovad tyckte han.

Analys (I hate that word) II

Några spridda tankar kring veckan, som har varit ooooh så lång trots att den bara varit tre dagar. Jag läser och läser och ingenting blir klarare. Vi sitter timtalet och funderar och filosoferar, och är lika blåsta som innan...

Och just när man kommit på något som man tror är smart så påpekar kursens skarpaste pennor att man varit helt ut och segla, på djupt vatten dessutom.

Men snaaaart är det fredag!

Pinne

Det mest spännande som hänt de senaste dagarna här är ungefär att Capo busat i skogen, hittat en pinne, tuggat på pinne, slängt omkring sig pinne.

Jag har panikartat försökt förstå mej på den sista kurs jag skall gå här. Analys 2, någonting helt obegripligt. Vi rör os i rum, metriska rum, normerade rum, konstiga rum. Eller med andra ord: bullshitrum! Vi har döpt dem till det. Vi fattar ingenting, det enda goda i kråksången är att vi alla är är lika blåsta, så jag behöver inte känna att det bara är jag som ingenting fattar.

Om nu allting går bra hittills i mina studier, så månne inte den sista förbenade kursen skulle gå bra... Vi hoppas på det! Capo hjälper (stjälper) mitt läsas på alla sätt han bara kan.

För ett år sedan

För exakt ett år sedan var jag hemma i Ekenäs som kattvakt och väntade på att få sova en natt och sedan åka hem till Åbo igen. För 12.10.14 tog vi hem vårt lilla Capcap. Jag kan inte förstå att vi varit hundägare ett helt år! I ett helt år har vi haft världens största finaste guldklimp.

Jag undrar vad jag lärt mej under detta år. Jag har lärt mej tålamod tror jag. Att det inte lönar sig att försöka träna bara för att träna om jag eller Capo är på dåligt humör. Jag har lärt mej att min Capoklimp är den bästa medicinen mot en dålig dag. Att han verkligen vet när jag är sur eller ledsen och att han vill trösta. Och att han alltid vill busa när jag vill, också när herren i huset inte är på bushumör, hihi.

Min älskade klimp, idag 34,6 kilo (snart orkar jag inte lyfta upp honom på vågen längre)

Sjukstugan

Jag tillbringar veckoslutet i soffan inlindad i filtar. På fredagen anfölls jag plötsligt av världen förkylning. Och eftersom jag lovat Lennart att jag skall försöka ta det lugnt och faktiskt vila när jag blir förkyld så har jag tillbringat veckoslutet under täcket. Med undantag av ett par hundpromenader så har jag legat här.

Jag har i varje fall det bästa sällskapet!

Friends och stora lurviga Capobjörnen!