Min kärlek till Harry Potter

Precis som alla andra behöver jag säga några ord om berättelsen som firar 20 magiska år. Berättelsen och böckerna som är en så stor del av mitt liv att jag inte ens kan beskriva det. Men jag kanske kan börja beskriva det.

Of course it's happening inside your head, Harry, but why on earth would that mean that it is not real?

Det är verkligt för mej. Berättelserna. Berättelsen större än någon annan, bättre än någon annan. Karaktärerna som öppnade en helt ny värld för mej, en genre som nu är min absoluta favorit. Magi utspelar sig på varenda sida av de dryga 5000 som J.K.Rowling använt sig av. Det som utspelar sig är bevis på ett geni bortom allt förstånd. Geniet som fick så mycket att hända i min hjärna, så många otroliga minnen att etsas fast för evigt.

Just because you have the emotional range of a teaspoon doesn't mean we all have.

Det mest använda citatet hemma hos oss är även det hennes. Blandningen av magi, verklighet, mod, kärlek, vänskap, ondska, godhet, sorg, smärta, sanning och drömmar, i en så delikat och perfekt balansgång har gett mej så mycket. Jag har fått växa med böckerna, mogna med böckerna. Bli vuxen tillsammans med de karaktärer jag älskar så högt. Känna varje känsla, identifiera mej med varje vändning. Få ynnesten att återbesöka och återuppleva min barndom varje gång jag bläddrar genom de nötta sidorna.

Words are, in my not-so-humble opinion, our most inexhaustable source of magic

Hon har gett mej så mycket magi. Så många lekar, fantasier, stunder. I form av böcker, filmer, datorspel. I form av nätsidor, anteckningsblock, påslakan och nyckelringar. I form av trollformler, djur, magiska drycker. I form av oändliga mängder minnen. I form av min högst älskade bokserie genom tiderna. I form av de många tårar jag fällt då jag läser och minns.

After all this time?
Always!

En midsommar

Vi bestämde oss för att åka över till Vasa för att fira midsommar. Så efter knappt 4 dygn i Umeå satte jag och Capo oss åter på båten, denna gång i sällskap av husets husse. Jag råkade vara ledig fredag till söndag och L kunde jobba sin halva fredag på distans så vi tog en liten minisemester. Den längsta sammanhängande tiden vi har semester ihop i år.

Det blev en traditionell midsommar. Med bastu och badtunna, allt för många olika sorters sockerstinna kakor, god mat, trevligt sällskap och sång och musik. När halva släkten skall koordineras och umgås blir det ju dock lite kaotiskt, så det tar på krafterna.

I går styrde vi kosan hemåt igen, ett par liter blod fattigare på grund av Gräsrevelns gedigna myggbestånd. Nu väntar jobbvecka!

Att ha hund

Att ha hund innebär många saker. Jag var nog aldrig beredd på allt vad det skulle innebära att ha hund. När man som liten önskar sig en hund får man höra att man måste stiga upp tidigt för att gå på promenad och att man aldrig kan resa någonstans. Latare hund än vår får man dock leta efter, och vi har turen att ha många fina människor omkring oss som gärna lånar hunden några dagar, så vi kan resa vart vi vill. Nu är ju vi (läs: min man) dock inte så resesugna, så det är inte ett problem hur som helst.

Men att ha hund innebär så många andra saker. Det innebär att bära ansvar för en levande varelse, en varelse som inte klarar sig utan ens hjälp. Att varje dag ta sitt ansvar för att hunden får mat, vatten och motion. Att möta behov av att bli sedd, uppmärksammad och skrapad bakom örat. Att torka, tvätta, skölja och putsa. Att undersöka och applicera salvor och krämer. Att städa upp både utomhus och inomhus det som hunden lämnar efter sig. Att förstå vad som sägs med ett svansvift, ett lyft öra eller en ryckande läpp. Att förstå när något är fel. Att åtgärda när något är fel.

Det innebär att engagera sig. Att förklara hur vår människovärld ser ut och vilka saker som är farliga och vilka saker som inte är det. Att lära ut vem man får morra på (skumma gubbar som stirrar lömskt på matte) och vem man inte får morra på (alla andra människor). Att ta med hunden på äventyr och låta den uppleva världen. Att ge fysisk motion och psykisk motion. Att ge social kontakt men människor och skapa förutsättningar för social kontakt med andra hundar.

Det innebär att älska. Att älska någon som alltid alltid alltid älskar dej tillbaka. Som aldrig dömer och aldrig kräver. Som alltid tröstar. Som slickar tårar och lägger sig nära. Som känner när man är stressad och följer en i hälarna, ständigt redo.

Vår älskade guldklimp

Och det innebär att ta sitt ansvar när hunden gör andra illa. I vår bossiga guldklimp har det vaknat en liten krigare som orsakar problem. Nu är han satt på tillfällig time out från allt vad lek med hanhundar heter tills vi kommit på en lösning. Vår älskade härliga underbara herreman har blivit en stor stridstupp. En stridstupp som den ena dagen biter hål i örat på en annan för att nästa dag inte våga hoppa in i bilen för att där sitter två tikar och tittar på honom. En stridstupp som behöver moraliskt stöd av matte för att gå ner och dricka eftersom det kanske kan sitta en katt i vägen. En stridstupp som orsakar huvudbry och veterinärbesök.

Att ha hund innebär toppar och dalar. Att vara arg och ledsen och förvirrad utan att låta det gå ut över hunden, för han förstår ändå inte varför man är arg. Att vara stolt och glad och uppfylld av kärlek och låta hunden få veta det. Att svälja sin besvikelse och ändå låta hunden krypa upp i sängen och lägga sig nära. Att försöka älska lika villkorslöst som hunden älskar.

Vem kan vara arg på detta knippe kärlek, som sov så tungt i min säng när jag hade borstat tänderna och var redo att krypa ner under täcket?

Jag var nog aldrig beredd. But I'm getting there.

Mer hemma

Jag har en kampanj på gång med min kompisar i Umeå. Vi skall fota vad vi sysslar med, speciellt om man är på något speciellt ställe. För att vara helt ärlig är det mest jag som bestämt att vi skall fota, och bombar de andra med foton från allt jag gör här. Men jag är nöjd i varje fall!

Så jag har fotat typ allt vi gjort. Och hela mitt liv liksom. Vi har gjort en genomgång av en massa platser som är betydelsefulla för mej. 

Jag längtar ju nog hem tillbaka. Inte nödvändigtvis till Ekenäs, men nog egentligen till Södra Finland. Jag vill vara lite närmare släkt och vänner. Jag vill lite närmare mina rötter. Speciellt sommartid är Ekenäs lockande, men vi får se var vi landar. I sinom tid löser sig allting.

Bortskämd

Igår åkte jag till Åbo. Packade med mej hunden och en övernattningsväska och styrde kosan mot kära vänner i Åbo. Jag och Capo besökte Capos uppfödare, familjen jag fick bo hos hela förra sommaren. 

Capo var så glad, så nöjd över att få träffa sin familj igen. Jag fick en härlig lunch och en lång pratstund. Och senare på kvällen styrde vi kosan mot en närbelägen skog och dess 8 km långa skogsstig. Vi hade med oss grillkorv, bröd, potatissallad, coleslaw, kaffe och te. Efter 5 km stannade vi vid en fin lite grillkåta och tillredde middag. Eller ja, Lorna och jag satt mest och såg på medan Antti grillade. Mätta och belåtna vandrade vi sedan de sista 3 kilometrarna tillbaka till bilen med nöjda hundar.

Capos moster (med bag), mamma och Capo själv

Visst liknar de varandra?

Man måste ju avsluta med ett bad, ni kan gissa hur bilens baklucka såg ut

Jag är så lyckligt lottad, och så otroligt bortskämd med fina människor runt omkring mej. 

Foton: Antti Koskela

Jag är hemma

Jag är hemma!

As in hemma! I Ekenäs, hos mamma och pappa. Capo och jag tog båten på lördag efter den bedrövliga tenten, sov hos svåger i Vasa och körde sedan ner mot Ekenäs igår.

Jag har haft ganska häftig hemlängtan de senaste månaderna så det är så skönt att vara hemma. Vi trivs ju nog bra i Umeå men jag längtar nog hem. Mitt liv skall helst inte utspela sig i Sverige, men man vet ju inte. Det är de där små detaljerna som rubbar mina cirklar, som den nationella lunchpausen mellan 12 och 13, eller den töntiga användningen av personnummer.

Jag har två veckor semester nu, sedan börjar sommarjobbet i Umeå. Har egentligen inte så mycket planerat för min vistelse här, men redan första dagen har jag hunnit luncha hos Momi och Mofi och vara och rida med syster. Så en bra dag!

Min genom tiderna största hästkärlek, Jatsi

Jag fick sällskap vid frukostbordet idag

Det var himla mörkt och äckligt på dagspromenaden, men Capo njöt i fulla drag och passade på att jaga lite hare.

Sudde är den mest fotogena katten, han ser alltid så majestätisk ut! :D

Hemma!