Vad är det för fel på den här veckan?

Vad är det för fel på den här veckan?

Varför har den här veckan bara 12 timmar per dygn, och program för 36 timmar per dygn?

Varför är den här veckan så grå, blöt och tråkig?

Varför har alla mina föreläsare flippat och gett oss totalt omöjliga uppgifter? I alla kurser jag har!

Den här veckan är irriterande, aggraverande, frustrerande, hjärtinfarktsinducerande...

Men precis som alla andra år motsvarande vecka så rinner allting av mej som vatten av en gås på lördag kvällen ca 21.30 då vi välkomnar julen med HALLELUJA till de ljuvliga tonerna av Akademiska Orkestern.

Det är den veckan!

Nya kompisen

I går fick vi en ny kompis i en 4 veckor äldre liten goldiskille. Dom två herrarna lekte ivrigt med varandra i nästan en timme i går på förmiddagen. Sedan kom det snö. Imorgon kanske jag har någo sådana bilder att dela med mej av.

Vi hittade orsaken

Vi hittade orsaken till att Capo spydde över hela lägenheten...

När L kom hem från kören och knallade till sovrummet, hoppade över grinden som skall hålla Capo därifrån och satte sig vid sin dator insåg han något. Han frågade om jag haft Capo på den sidan om grinden. Nä, det hade jag ju inte.

Men där låg hälften av roskisets innehåll på golvet. En massa paff, papper, gamla löv och annat skräp. Den andra hälften låg troligen i Capos mage i något skede. Och sedan låg det på golvet.

Så nu måste vi höja grinden i hålet, och flytta bort alla roskisar. Vi lär oss nya saker varje dag här. I dag är det i alla fall en glad och nöjd liten valp vi har.

Någon idiot

Denna vecka har vi tre körövningskvällar, måndag, onsdag och fredag. Och precis som vanliga veckor har vi ju en massa inlämningsuppgifter och datorövningarn och laborationer och annat som tar tid.

Så denna vecka har varit planerad ungefär sedan september. Men trots det var det någon idiot som gick och tyckte att det var en bra idé att Sigma skulle ordna sitz denna veckas tisdag. Denna idiot var jag. Så i går ordnade vi Charter-sitz tillsammans med en annan förening. Det var en kul kväll, men den där på följande natten blev lite kort. Så nu, efter många timmar skola, en lång kväll, en körövning och en hund som spydde upp något olämpligt han ätit över hela lägenheten tänker jag gå och lägga mej.

Nästa gång jag kommer på något sådant här bör någon hindra mej.

Aldrig stilla

Jag tittade på bilder från förra veckoslutet och insåg att 98% av dem är suddiga. De få nästan skarpa ser ni ovan. För Capo står aldrig stilla. Förra veckan gick vi in i en ny fas, en fas med endast två växlar. Han sitter stilla eller så rusar han omkring. På veckoslutet sprang vi alltså omkring i Ekenäs och Tenala. Vi tillbringade en natt i Ekenäs och en i Tenala. Där emellan var vi ett varv till stallet. Jag fick rida en trevlig lektion och Capo fick skälla lite på hästarna. Mamma kom med som valpvakt.

Disneyprinsessor

Det har cirkulerat en länk på facebook de senaste veckorna. En länk på bilder av Disneys prinsessor med realistiska midjemått. Inga getingmidjor längre, utan mer verklighetstrogna midjor och bröst. Fortfarande är prinsessorna smala, men mer realistiska.

Kring denna länk ses även kommentarer kring att Disney nog borde rita sina figurer mer verklighetstrogna, att dessa bilder påverkar små flickor att vilja ha ljust så där orealistiskt smala midjor. Jag började fundera på vad jag såg i Disneys prinsessor när jag var liten, vad jag fäste uppmärksamheten vid.

Om jag ville leka att jag var Pocahontas. Vad funderade jag på då? Jo, jag ville ha långt svart hår och indiankläder, en sådan där gul fransig klänning som hon har. Om jag ville vara Belle ville jag ha långt lockigt brunt hår och en fin klänning, en stor balklänning. Om jag ville vara Askungen ville jag ha långt blont hår och en ljusblå klänning med glasskor till.

Ser ni mönstret? Jag fokuserade alltid på håret, färgen och längden, och klänningarna. Jag tittade aldrig på huruvida dom var smala eller ej, och jag kan inte minnas att jag någonsin tyckt att jag var för tjock för att passa in på bilden av en prinsessa i Disneys sagor.

Sedan funderade jag vidare, funderade vad för vaneföreställningar jag kanske skulle ha kunna få från Disney. Det enda jag kunde komma på var prinsarna. Hur man tänkte sig att drömprinsen skulle se ut. De var långa och stiliga män med vågigt stiligt hår. Och så hade de alla en kul sidekick, en häst, en hund eller helt enkelt bara ett vasst svärd.

Så om jag tagit med mej någonting från Disneyfilmer är det alltså en längtan efter en drömprins, inte efter en smal midja. Och det är säkert fler med mej som tänker så här. Så om man tagit med sig något från Disneyfilmerna så är det en orealistisk bild av män, inte av midjor.

Kanske vi borde diskutera detta i stället, eller skita i hur Disney ritar sina kvinnor och njuta av högklassiga historier och ljuvliga teckningar i stället.

Nu börjar vi säsongen

Nu börjar vi säsongen....FASTLAGSBULLESÄSONGEN!

L var sugen på fastlagsbulle, så vi köpte bullar, mandelmassa och grädde. Och så åt vi fastlagsbulle. Så som de skall vara, med grädde och mandelmassa. Inget annat är riktigt acceptabelt, ingen jä*la hallonsylt :P

Så nu har vi börjat säsongen, det är så det skall vara. Nu har jag magen full och är trött efter nästan 4 timmar i bil och 6 timmars vikariedag i Tenala idag. Skall just ta mej en kopp glögg och försöka sätta mej in i veckans uppgifter.

Slut på friden

Vår nästan 10 kg stora klimp har lärt sig en ny konst. Eller egentligen två.

Det hela började på söndagen tror jag när vi satt i soffan och åt. Plötsligt hoppade Capo upp mot soffan, placerade framtassarna i soffan och stod på golvet med baktassarna. Sedan började han göra försök att även få med sig baktassarna. Så han stod där och kämpade och fick sedan plötsligt grepp i soffan med ena baktassen, och så hux flux var han uppe i soffan. Nöjd och glad lade han ner sig med huvudet i famnen och somnade. Såååå det kan hända att våra försök att endast ta upp honom i soffan när vi bestämmer det och inte han inte fungerade helt, och nu är det väl helt kört :D

Han har alltså vuxit lite. Förra veckan tyckte jag han såg ut som en giraff, massor med ben och lite lite kropp högst upp. Tack och lov ingen giraffhals, den kommer säkert senare. Det andra han lärt sig upptäckte jag i natt. L gick ut med Capo kring 5 tiden. Jag hann som vanligt somna om på de få minuter de var ute. När de kom in hörde jag dörren, vände mej och om tänkte fortsätta sova. Men så hörde jag tass,tass,tass,tass,tass... och så blev jag slickad i ansiktet. Han har tydligen lärt sig hoppa upp i sängen. Och förstod att hoppa upp i sängen. Där han aldrig egentligen varit medan vi sovit, bara sent på morgnar när någon av oss ännu mornat oss. Nu var det beckmörkt och det enda jag såg var en massa päls.

Så nu är det tydligen slut på friden!

Kusinträff

Vi släpade oss ut i den äckliga tisdagen tillsammans med Capos kusin Lumi och använde upp lite energi på Hallisåkrarna. Hem kom en trött, lerig, våt och mycket nöjd liten guldklimp. Och två bortblåsta ägare.

Capos dilemman

Capo har stött på ett antal dilemman under sina 3 veckor hos oss.

1)
Varför sopborsten bara står där och pendlar fram och tillbaka och daskar honom på nosen fast han skäller på den. Och varför matte och husse envisas med att samla ihop allt skräp på sopskyffeln när man lika gärna kan ha det utspritt. (Läs: skräpet hålls på sopskyffeln ungefär i 10 sekunder)

2)
Varför det piper och tjuter då han försöker byta ställning i soffan. (Läs: han ligger på sin gummitupp som för ljud då den kläms ihop)

3)
Vad meningen är med den förunderliga kuben. (Den spottar ut godis när man rullar den på rätt sätt)

Plugghunden

L har kommit på vad Capo skall bli när han blir stor. Han skall bli läxlösningshund. Han övar flitigt här redan. Jag sitter allt som oftast och läser/räknar i soffan. Gissa var ni hittar klimpen?

Han har lite olika stil beroende på om det är kemi eller matta jag sysslar med :D

Inte helt dan före dan

Det är väl inte riktigt dan' före dan' före dopparedan'. Men de e mån' före dopparemån'. Det är november. Jag brukade gilla november tidigare, det var en kallare och mindre slaskigare månad än oktober och jag brukade hinna vila upp mej inför stressiga december. Nu för tiden är november den där sjukt stressiga månaden eftersom Flora och BD har konserter i slutet på november. Så nu för tiden hatar jag november i stället för att dela hatet mellan oktober och december. I år tror jag för övrigt inte att det var något oktober alls. Någon annan som upplevt samma?

November är alltså en enda lång körövning för mej. Blandat med en aning tentläsning, styrelsearbete och hundpromenader. Och i år nåt allting sitt klimax den 29.11 ca kl 22 då vi sjunger Hosianna och julen kan börja hos mej!