2014

Jahass, 2014 är till ända om si så där 2 timmar. Vi sitter i Vasa och lyssnar på kvällens första raketsmällar. Capo ligger och sover så lugnt på golvet och verkar inte över huvud taget bry sig om att det smäller. Det bådar ju gott!

Tänkte mej en tillbakablick som vanligt under årets sista dag. Det brukar jag ju göra (eller brukar och brukar, jag har gjort det två gånger). För två år sedan tittade jag på året en månad i taget, i fjol blev det bara en liten kollektiv tillbakablick så vad skall jag göra i år då? Kanske ni får läsa det månad för månad, om jag nu kommer på något per månad som hänt.

Januari:
Året inleddes i Karis på min familjs traditionsenliga nyårsfest. Vi firar alltid med Jannicas gudföräldrar, men de senaste åren har vi ju varit vartannat år i Vasa och vartannat i Ekenäs/Karis så vi har inte alltid varit med. I övrigt hände inte så mycket i januari. Vi påbörjade vårterminens kurser och förberedde Sigmas 55-års jubileum. Både L och jag gick med i styrelsen för Sigma, jag som ordförande och L som infonisse (vi kallar honom så).

Februari:
1.2. for vi iväg till Mexiko tillsammans med min familj för att solsemestra i en dryg vecka tillsammans med en familj bekantingar. Vi råkade missa Sigmas jubileum i samma veva, men det vara kanske inte så farligt. I övrigt hände det väl inte så mycket då heller.

Mars:
I mars hade vi tenter, körövningar och diverse annat smått och gott. Bland annat var vi för allra första gången och bekanta oss med kenneln varifrån vi senare skulle komma att hämta hem vår lilla guldklimp.

April:
I april fyllde L 24. Vi hade lite påsklov från studierna och for sedan iväg till Estland och Tartu med körerna för att delta i NSSS, nordisk studentsångarstämma. Vi var på flera besök till vår tilltänkta uppfödare och jag läste massor med hundböcker, på alla möjliga och omöjliga språk.

Maj:
Slutet på skolåret innehöll, förutom skolarbete och tenter även Florakörens 70-års jubileum. Vi hade konsert och bankett och firade vår kära kör en hel magisk lördag. Vi avslutade terminen en vecka före normala skolor och hann med en vecka vikariat i Ekenäs, både L och jag. Vi plockade med oss lite laboratorieutrustning från ÅA och roade elever (och oroade lärare) i högstadiet.

Juni:
Lennart började direkt jobba och jag höll lite semester till midsommar. L:s lillebror blev student och detta firades. Vi firade midsommarhelgen i Köpenhamn med en av våra professorer på Science Show Competition. Det var riktigt riktigt kul att umgås med naturvetare från hela europa och se coola experiment.

Juli:
Vi jobbade, end of story. Det var dåligt väder i Ekenäs vilket resulterade i lugnare jobb och mer dålig humor på världens bästa restaurang Rådhuset!

Augusti:
Vi jobbade lite till. Vid skolstarten begav vi oss till Vasa för inledande praktik vid pedagogiska fakulteten. Vi tillbringade tre veckor i Vasa och avrundade med villaavslutning med L:s familj. Vi fick besked om att en liten guldklimpskille fötts den 21.9 och att han var vår om vi ville ha honom. Det var klart att vi ville det!

September:
Vi väntade på vår guldklimp. Och studerade lite vid sidan om. :D L:s pappa fyllde 50 och det firades dels lite på villaavslutningen och dels på rätta dagen i Tenala.

Oktober:
Vi studerade, skrev tenter och fick hem vår lilla Capo. Vår lilla, fina, gyllene sötnos. De första veckorna innehöll både glädje och oro då Capo blev sjuk och hamnade tillbringa en natt på klinik och sedan gick på en 10 dagars antibiotikakur men det hela redde snabbt upp sig och vi fick börja november med en glad och nöjd valp.

November:
Vi levde valpliv vi, ganska så enkelt och okomplicerat. Och så övade vi till vår adventstradition med körerna. Och så sjöng vi på adventskonserterna. I år kom ingen från min familj till konserterna i Åbo eftersom mamma var bortrest och de andra kom och lyssnade på oss när vi sjöng vår periferikonsert i Ekenäs. Men det var bra ändå. :)

December:
Ja, så var det december ja. Jag fyllde 21, pappa fyllde 50. Vi skrev lite tenter igen. Jag blev för första gången i mitt liv underkänd i en kurs. Så nu är jag en vanlig dödlig som Jenni uttryckte sig :D Vi flyttade ut från vår första gemensamma lägenhet och flyttade in i en ny. Capo tog det hela med ro. Sedan tog vi jullov och firade jul i Ekenäs med min familj, för att sedan förflytta oss till Vasa för att fira pappas födelsedag lite grand. Och året avslutar vi med nyårsfiras i Vasa hos L:s släkt.

Så 2014 har varit ett ganska alldagligt år, förutom lilla Capo. Och 2015 börjar vara ganska klarplanerat nu, vi vet ganska bra hur det kommer att se ut.

Så vi välkomnar väl 2015 då!

Gott Nytt År allihopa!

Vinteräventyr

Vi har anlänt till Vasa och varit på vårt första vinteräventyr, skridskotur till skären. Capo fick komma med och sprang så duktigt bredvid oss skridskoåkare. Han fick springa i sin julklappsflytväst, fast den egentligen är alldeles för stor för honom ännu.

Snöööööööööööööööööööööööööööööööööööö

Det är snöigt, och kallt, och snöigt och kallt och snööööööööööööööööigt! Sade jag att det var snöigt här?

Vi har brutit mot min juldagsregel idag. Två gånger. Jag har både klätt på mej och varit utomhus. Båda är stora stora brott mot juldagen egentligen. Men jag har en lurvig familjemedlem som vill ut fastän det är juldag. Men nu förstår han sig på juldagen och sover bredvid Jannica i soffan.

Vi var ute i solskenet på marknadsplanen idag och busade. Det var supersnöigt och fint.

Jul i Ekenäs

Vi sitter i Ekenäs för tillfället, här har vi firat jul. Vi kom först på måndagkvällen körande i snöyran hitåt. Mellan Salo och Bjärnå såg man absolut inte ett spån. Det var tur att reflexpinnarna längs vägen stod på rätt ställe, annars hade vi åkt av vägen tror jag. Men fram kom vi i alla fall, till en vit jul i Ekenäs.

Vi började kvällen med att ta en promenad i allt det vita. Och göra en snöängel, med hjälp.

Flyttkaos - del 3

Capo har varit hos uppfödaren i dag för att vara ur vägen medan vi flyttade. Han har varit ganska orolig några dagar nu av att vi flyttat på saker, packat in grejer i lådor, flyttat på möbler och framför allt, flyttat på hans saker.

I dag hos uppfödaren har han tydligen lekt hela tiden, och inte alls vilat för uppfödaren sade åt L att vi nog kan ge lite mer mat åt honom då han "tydligen aldrig sover heller". Men när Capo väl kom hem och L satte ut hans madrass på köksgolvet somnade han som en sten. Och sov många timmar.

Nu ligger han däckad igen efter kvällspromenaden och det är dags för oss att gräva fram sängen ur kaoset och se om vi ryms ner i den också.

Gonatt!

Flyttkaos - del 2

I dag flyttade vi alltså. Vi fick hjälp av två kompisar och L:s pappa som kom utrustad med en massiv släpkärra. Med hjälp av den fick vi alla våra möbler och 98% av alla sakerna flyttade på drygt 2,5 timmar. Ganska så effektiva tycker jag att vi var.

När vi fått in alla möbler i lägenheten verkade det som att vi själva kanske inte skulle rymmas in.

Men efter lite petas och mycket mer muskelövningar har vi lyckats gräva ut några hålor åt oss själva att slå läger i för natten. I morgon börjar projektet "ta ut allt skräp ut lådorna".

Jättekul att flytta!

Flyttkaos - del 1

Så. Vi flyttar alltså. Vi har visserligen vetat länge att vi skall flytta, men det kom dock ändå som en överraskning att vi faktiskt skall FLYTTA. Med allt vad det innebär. Sedan hade vi ju tenter förstås, och allt möjligt annat. Men nu sitter vi i nya lägenheten med pannkaka i magen och ömmande muskler.

På måndag och tisdag packade vi ihop våra saker. Amalia så vi har samlat på oss grejer. Inte bara möbler, kläder och kärl (saker jag redan visste att vi hade) utan också mängder av små prylar, skor, böcker och massor massor massor av papper. Samt damm, massor med damm. Inte undra på att mitt huvud känts luddigt de senaste veckorna.

I går kväll försökte vi demontera vår soffa. Och fick direkt hjälp av vår fyrbenta lille vän. Jag kan sanningsenligt säga att det blev ganska trångt under soffan när jag låg där och försökte skruva ut en skruv och fick sällskap av 13 kg ludd.

Jag fick även sällskap inuti soffans divan-del i mina försök att skruva

Jag saknar snön

Jag saknar snö. Det skall vara vitt i december. Jag tycker inte om att december är grå, brun och våt. Jag vill ha december vit och fluffig. Capo vill också, han gillade snön. Vår stora klimp väger nu nästan 12,5 kg. Och han växer stadigt. Han är konstant hungrig. Nu i kväll ansåg han att mattiden var alldeles för sen, och att maten kom alldeles för långsamt. Så han skällde ut mej lite. Han är en morsk liten kille.

Medan jag väntar på snön så får ni se ett par bilder från den senaste snön. Och lite Capo och Bilbo på köpet.

December

Vi är snart mitt i december. Jag har ingen julfeelis ännu, men den kommer väl. Just nu knallar dagarna på i en sådan takt att jag knappt hinner med. Under veckoslutet bakade vi pepparkakor på lördagen och hade lite kaffe på söndagen. Hela veckoslutet gick åt till bakas, hundpromenadas och stökas.

Så dagens tent gick ungefär lika bra som min första dressyrtävling (ni som hört storyn vet hur botten det alltså gick, ni andra får nöja er med mitt ord på att det gick åt skogen). Vår professor skall nog vara på rysligt gott humör (vilket han sällan är) om jag skall vara godkänd. Tack och lov är morgondagens tent mycket trevligare. Nåja, inte helt trevlig kanske, men det kan jag åtminstone.

Efter tenten skall jag skriva lite kandidatuppsats, och packa för flytten. Och diska, för det har jag inte gjort många dagar :D

Capo fortsätter vara soff-vovve

Capo trivs på soffan, han har liksom tagit divandelen till sin plats. Vi är också ganska nöjda med det, för det finns inget som är så mysigt som en vovve med i soffan när man också sitter där. I går morse fick han det dessutom extra bra när L och jag flyttade ut till vardagsrummet och soffan med honom den sista timmen av nattsömnen eftersom bygg-gubbarna började borra utanför sovrumsfönstret kl 7 och vi inte alls var beredda att stiga upp ännu.

jag kanske borde fundera lite på min arbetsställning :D

vi mornar oss

Lång promenad

I dag fick vi fara med Capos uppfödare och deras hundar på en lång skogspromenad. Capo fick springa fritt med tre stora damer och utforska skogen. Efteråt har han sovit som en sten på köksgolvet, med avbrott endast för kvällsmål.

Jag fick en uppenbarelse

Jag vet nu! Jag kom på det!

Under hösten har L varit helt fixerad vid en indelning av personlighetstyper som han hittade. Testet har cirkulerat bl.a. på Facebook och folk har ivrigt testat sig. L kom fram till att han är typ INTJ. Och att jag är typ ENFP. Jag har vid det här laget glömt vad alla bokstäver står för, men den stora poängen är att E står för extrovert (jag) och I för introvert (L). L har lärt sig så mycket om sig själv denna höst, saker som jag förstod redan för 3 år sedan ungefär.

Vad vi i alla fall båda kanske har lärt oss är att INTJ:s är extremt introverta. Och att de tänker aaaaaaldeles för mycket på allting. Analyserar, funderar och framför allt argumenterar med sig själv. Så jag får aldrig vara med på argumentationerna. Vilket jag inte är helt överlycklig över.

I går fick jag plötsligt en uppenbarelse. Jag insåg vad det egentligen är jag bor med. Jag bor med L, Capo och L:s hjärna. Det är som ett evighetslångt triangeldrama. Varje gång jag vill göra något eller fungera på något så måste jag liksom övertyga hjärnan också. Så nu när jag upptäckt detta skall jag försöka lära mej att kontrollera denna hjärna, så att jag får som jag vill =D

Vad är det för fel på den här veckan?

Vad är det för fel på den här veckan?

Varför har den här veckan bara 12 timmar per dygn, och program för 36 timmar per dygn?

Varför är den här veckan så grå, blöt och tråkig?

Varför har alla mina föreläsare flippat och gett oss totalt omöjliga uppgifter? I alla kurser jag har!

Den här veckan är irriterande, aggraverande, frustrerande, hjärtinfarktsinducerande...

Men precis som alla andra år motsvarande vecka så rinner allting av mej som vatten av en gås på lördag kvällen ca 21.30 då vi välkomnar julen med HALLELUJA till de ljuvliga tonerna av Akademiska Orkestern.

Det är den veckan!

Nya kompisen

I går fick vi en ny kompis i en 4 veckor äldre liten goldiskille. Dom två herrarna lekte ivrigt med varandra i nästan en timme i går på förmiddagen. Sedan kom det snö. Imorgon kanske jag har någo sådana bilder att dela med mej av.

Vi hittade orsaken

Vi hittade orsaken till att Capo spydde över hela lägenheten...

När L kom hem från kören och knallade till sovrummet, hoppade över grinden som skall hålla Capo därifrån och satte sig vid sin dator insåg han något. Han frågade om jag haft Capo på den sidan om grinden. Nä, det hade jag ju inte.

Men där låg hälften av roskisets innehåll på golvet. En massa paff, papper, gamla löv och annat skräp. Den andra hälften låg troligen i Capos mage i något skede. Och sedan låg det på golvet.

Så nu måste vi höja grinden i hålet, och flytta bort alla roskisar. Vi lär oss nya saker varje dag här. I dag är det i alla fall en glad och nöjd liten valp vi har.

Någon idiot

Denna vecka har vi tre körövningskvällar, måndag, onsdag och fredag. Och precis som vanliga veckor har vi ju en massa inlämningsuppgifter och datorövningarn och laborationer och annat som tar tid.

Så denna vecka har varit planerad ungefär sedan september. Men trots det var det någon idiot som gick och tyckte att det var en bra idé att Sigma skulle ordna sitz denna veckas tisdag. Denna idiot var jag. Så i går ordnade vi Charter-sitz tillsammans med en annan förening. Det var en kul kväll, men den där på följande natten blev lite kort. Så nu, efter många timmar skola, en lång kväll, en körövning och en hund som spydde upp något olämpligt han ätit över hela lägenheten tänker jag gå och lägga mej.

Nästa gång jag kommer på något sådant här bör någon hindra mej.

Aldrig stilla

Jag tittade på bilder från förra veckoslutet och insåg att 98% av dem är suddiga. De få nästan skarpa ser ni ovan. För Capo står aldrig stilla. Förra veckan gick vi in i en ny fas, en fas med endast två växlar. Han sitter stilla eller så rusar han omkring. På veckoslutet sprang vi alltså omkring i Ekenäs och Tenala. Vi tillbringade en natt i Ekenäs och en i Tenala. Där emellan var vi ett varv till stallet. Jag fick rida en trevlig lektion och Capo fick skälla lite på hästarna. Mamma kom med som valpvakt.

Disneyprinsessor

Det har cirkulerat en länk på facebook de senaste veckorna. En länk på bilder av Disneys prinsessor med realistiska midjemått. Inga getingmidjor längre, utan mer verklighetstrogna midjor och bröst. Fortfarande är prinsessorna smala, men mer realistiska.

Kring denna länk ses även kommentarer kring att Disney nog borde rita sina figurer mer verklighetstrogna, att dessa bilder påverkar små flickor att vilja ha ljust så där orealistiskt smala midjor. Jag började fundera på vad jag såg i Disneys prinsessor när jag var liten, vad jag fäste uppmärksamheten vid.

Om jag ville leka att jag var Pocahontas. Vad funderade jag på då? Jo, jag ville ha långt svart hår och indiankläder, en sådan där gul fransig klänning som hon har. Om jag ville vara Belle ville jag ha långt lockigt brunt hår och en fin klänning, en stor balklänning. Om jag ville vara Askungen ville jag ha långt blont hår och en ljusblå klänning med glasskor till.

Ser ni mönstret? Jag fokuserade alltid på håret, färgen och längden, och klänningarna. Jag tittade aldrig på huruvida dom var smala eller ej, och jag kan inte minnas att jag någonsin tyckt att jag var för tjock för att passa in på bilden av en prinsessa i Disneys sagor.

Sedan funderade jag vidare, funderade vad för vaneföreställningar jag kanske skulle ha kunna få från Disney. Det enda jag kunde komma på var prinsarna. Hur man tänkte sig att drömprinsen skulle se ut. De var långa och stiliga män med vågigt stiligt hår. Och så hade de alla en kul sidekick, en häst, en hund eller helt enkelt bara ett vasst svärd.

Så om jag tagit med mej någonting från Disneyfilmer är det alltså en längtan efter en drömprins, inte efter en smal midja. Och det är säkert fler med mej som tänker så här. Så om man tagit med sig något från Disneyfilmerna så är det en orealistisk bild av män, inte av midjor.

Kanske vi borde diskutera detta i stället, eller skita i hur Disney ritar sina kvinnor och njuta av högklassiga historier och ljuvliga teckningar i stället.

Nu börjar vi säsongen

Nu börjar vi säsongen....FASTLAGSBULLESÄSONGEN!

L var sugen på fastlagsbulle, så vi köpte bullar, mandelmassa och grädde. Och så åt vi fastlagsbulle. Så som de skall vara, med grädde och mandelmassa. Inget annat är riktigt acceptabelt, ingen jä*la hallonsylt :P

Så nu har vi börjat säsongen, det är så det skall vara. Nu har jag magen full och är trött efter nästan 4 timmar i bil och 6 timmars vikariedag i Tenala idag. Skall just ta mej en kopp glögg och försöka sätta mej in i veckans uppgifter.

Slut på friden

Vår nästan 10 kg stora klimp har lärt sig en ny konst. Eller egentligen två.

Det hela började på söndagen tror jag när vi satt i soffan och åt. Plötsligt hoppade Capo upp mot soffan, placerade framtassarna i soffan och stod på golvet med baktassarna. Sedan började han göra försök att även få med sig baktassarna. Så han stod där och kämpade och fick sedan plötsligt grepp i soffan med ena baktassen, och så hux flux var han uppe i soffan. Nöjd och glad lade han ner sig med huvudet i famnen och somnade. Såååå det kan hända att våra försök att endast ta upp honom i soffan när vi bestämmer det och inte han inte fungerade helt, och nu är det väl helt kört :D

Han har alltså vuxit lite. Förra veckan tyckte jag han såg ut som en giraff, massor med ben och lite lite kropp högst upp. Tack och lov ingen giraffhals, den kommer säkert senare. Det andra han lärt sig upptäckte jag i natt. L gick ut med Capo kring 5 tiden. Jag hann som vanligt somna om på de få minuter de var ute. När de kom in hörde jag dörren, vände mej och om tänkte fortsätta sova. Men så hörde jag tass,tass,tass,tass,tass... och så blev jag slickad i ansiktet. Han har tydligen lärt sig hoppa upp i sängen. Och förstod att hoppa upp i sängen. Där han aldrig egentligen varit medan vi sovit, bara sent på morgnar när någon av oss ännu mornat oss. Nu var det beckmörkt och det enda jag såg var en massa päls.

Så nu är det tydligen slut på friden!

Kusinträff

Vi släpade oss ut i den äckliga tisdagen tillsammans med Capos kusin Lumi och använde upp lite energi på Hallisåkrarna. Hem kom en trött, lerig, våt och mycket nöjd liten guldklimp. Och två bortblåsta ägare.

Capos dilemman

Capo har stött på ett antal dilemman under sina 3 veckor hos oss.

1)
Varför sopborsten bara står där och pendlar fram och tillbaka och daskar honom på nosen fast han skäller på den. Och varför matte och husse envisas med att samla ihop allt skräp på sopskyffeln när man lika gärna kan ha det utspritt. (Läs: skräpet hålls på sopskyffeln ungefär i 10 sekunder)

2)
Varför det piper och tjuter då han försöker byta ställning i soffan. (Läs: han ligger på sin gummitupp som för ljud då den kläms ihop)

3)
Vad meningen är med den förunderliga kuben. (Den spottar ut godis när man rullar den på rätt sätt)

Plugghunden

L har kommit på vad Capo skall bli när han blir stor. Han skall bli läxlösningshund. Han övar flitigt här redan. Jag sitter allt som oftast och läser/räknar i soffan. Gissa var ni hittar klimpen?

Han har lite olika stil beroende på om det är kemi eller matta jag sysslar med :D

Inte helt dan före dan

Det är väl inte riktigt dan' före dan' före dopparedan'. Men de e mån' före dopparemån'. Det är november. Jag brukade gilla november tidigare, det var en kallare och mindre slaskigare månad än oktober och jag brukade hinna vila upp mej inför stressiga december. Nu för tiden är november den där sjukt stressiga månaden eftersom Flora och BD har konserter i slutet på november. Så nu för tiden hatar jag november i stället för att dela hatet mellan oktober och december. I år tror jag för övrigt inte att det var något oktober alls. Någon annan som upplevt samma?

November är alltså en enda lång körövning för mej. Blandat med en aning tentläsning, styrelsearbete och hundpromenader. Och i år nåt allting sitt klimax den 29.11 ca kl 22 då vi sjunger Hosianna och julen kan börja hos mej!

Trött

Höstens andra tentamen undan. Kemi. Jag som i något svagt ögonblick lovade mej själv att jag skulle lära mej kemi. Jag går nu en kemikurs. Som nu går si så där. Jag har små hål (läs massiva avgrunder) i mina tidigare kunskaper. Så ibland går det inte som på Strömsö.

Jag har lite vadd i huvudet i dag. Efter två relativt oroliga nätter med Capo kunde man liksom slappna av i dag. Och när spänningen släpper blir jag ungefär lika pigg som en blöt disktrasa. L har också varit lite disktrasig i dag, vilket inte varit helt optimalt eftersom konvalescenten i huset har återhämtat sig och varit ganska så pigg idag. Han har hela tiden tyckt att någonting skall hända. Och när vi inte hunnit komma med något fiffigt att göra tillräckligt snabbt har han gjort små hyss. Han har grävt i en blomkruka, ätit stolsben, ätit på allt som funnits nära golvnivå, jagat mina strumpor som hängde på tork och gnagat på mina tår.

Precis sånt som en valpklimp skall göra. Så en i hushållet har återhämtat sig. Vi skall se när vi andra gör det.

Det där ansvaret

Så var det det där med ansvaret jag funderade på dagarna innan vi fick hem Capo. Det där om att man nu skall ha ansvar för ett annat liv.

På måndagen var vår lilla klimp slö och lite apatiskt, och hade lite lös mage. Sedan slutade maten att smaka. Och så började han spy. Ingenting hölls i honom, inte ens vatten. Så jag ringde veterinärjouren. Det hela slutade med att han var tvungen att stanna över natten och nästan hela tisdagen där på dropp.

Jag funderade länge på vad som skulle göras, hur vet man. Men när vi sedan såg hur det slutade, att han skulle stanna där och att veterinären tyckte att han var så pass allvarligt uttorkad redan då är jag väldigt glad att jag ringde.

Nu mår vår klimp bättre, han har fått antibiotika och får äta mild dietmat, ris och kyckling. Han är helt galen i spadet som kycklingen kokade i. I dag är aptiten bra och Capo är pigg igen. Ett litet äventyr för vår stackars lilla klimp.

Men lite skrämmande är det att ha ansvaret, att vi måste bestämma hur vi skall göra. Kanske man vänjer sig, kanske man aldrig gör.

Fart på

Det har lyckats gå en vecka sedan jag skrev, hups. Jag har inte hunnit. Fast jag i princip har lediga fredagar. Hund tar massor med tid faktiskt. Alla har alltid sagt det, att det är massor med jobb att ha hund. Och jag har inte helt trott dem på rätt nivå. Men misstolka mej rätt nu, jag älskar det förstås. Vår lilla guldklimp är den underbaraste lilla vovve man kan tänka sig, han har varit så jätteduktig.

På veckoslutet var vi i Ekenäs och hälsade på. Capo fick träffa våra kissor och L:s familjs Bilbo. Capo brydde sig inte så mycket om katterna. Han snusade på Sudde, stirrade lite på honom, backade ett par steg och skällde lite på katten. Han gjorde ju ingenting, bara stirrade med håret på ända. Skum typ tyckte nog Capo.

Sotis glodde också, med stooooora skrämda ögon. Och morrade oavbrutet. Men Capo brydde sig nu inte så massor om det heller. Vi skall se hur det går i fortsättningen. Bilbo var en duktig lekfarbror i alla fall. Precis som alla andra hos L:s familj. Hela familjen var hemma för att hälsa på klimpen, och Capo var jätteivrig. Han fick gå på sin första skogspromenad, fick vara helt lös i skogen och hoppa på stenar. Han hade sån fart på hela veckoslutet så alla bilder vi har är lite suddiga. Han verkade trivas :D

Stora klimpen

Vår guldklimp har vuxit så massor tycker jag. Det tycker inte L. Han tyckte visserligen att Dacapo var pytteliten när vi hämtade hem honom och jag tyckte han var jättelik. Så i min värld är han sjukt stor nu redan. Han är en 7,5 kg stor guldklimp som är helt jätte jätte duktig. I dag har vi för första gången varit borta båda två från honom, och två av mina underbara kompisar var här som hundvakter. Och dom var jätteduktiga, både kompisarna och hunden :D

Dacapo sover nästan 8 timmar per natt redan, vi får sova ända tills kl 6, och sedan ligger han snällt och tuggar på sina leksaker en timme till innan morgonmål kl 7. Han gör snällt alla sina behov utomhus, och har fattat grejen med att gå till dörren och markera att han behöver ut. Vi har sammanlagt haft kanske 6 olyckor inomhus på 1,5 veckor. Han är helt sjukt duktig. Jag kan inte helt förstå att han varit så här duktig. Det har varit nästan alldeles för lätt hittills.

På fredagen skall han få träffa mamma o pappa, och våra katter. Och på lördagen skall han få träffa Bilbo.

Julen är här

Nu har jag jul. I mitt hus.

Julen är här och lyser frid på jorden. Glädjen är stor, i ett barns klara ögon bor den!

Vi har sjungit julsånger sedan september, jag har julstjärnan upphängd i fönstret sedan förra julen ( =D ) och i dag har jag ätit risgrynsgröt och druckit glögg med Jenni.

Så Julen är här i våra mörka länder, kom låt oss ta varandras händer. När julen är här!

Så många regler

Jag har några funderingar kring det här med valplivet. Jag har läst allt för många böcker kring just den här första valptiden och jag har egentligen bara blivit mindre fiffig. För så här är det:

De första veckorna, ca v. 8-v. 12 är de veckor då valparna har en enorm perceptionsförmåga och lätt tar in nya saker. Det är alltså under dessa veckor man skall sätta mycket tid på att utveckla en relation med valpen, eftersom den lätt knyter an nu.

Under dessa veckor är det också viktigt att socialisera hunden, alltså att låta den träffa andra hundar och utveckla ett klart "hundspråk". MEN, eftersom valpen ännu inte är vaccinerad så skall man inte träffa främmande hundar, för de kan ha sjukdomar som valpen ännu inte kan stå emot. Så hur skall man då bete sig? Okey vi har andra hundar i bekantskapskretsen, icke-främmande hundar som Dacapo kan få träffa, så på det sättet går de säkert bra. Men vi bor i ett område med sjukt mycket andra hundar, så vi ser ju andra hundar varje dag, och skall han då aldrig få hälsa på dem eller? (märk väl att jag överdriver lite nu, sunt förnuft har jag ju också :D )

Och den andra saken. Under dessa veckor är det också viktigt att man rör sig i olika omgivningar, ser på olika fenomen, lär sig att saker inte är farliga. (ex. bussar, bilar, hissar, grävskopor... ) MEN enligt vissa böcker skall man inte alls röra sig på områden var andra hundar varit, p.g.a. sjukdomsrisken. Nå jag har lite lite bussar och hissar här i huset/på gården, så någonstans måste man ju röra sig.

Sedan skall man inte heller, enligt vissa "gå ut och gå", för "lek på tomten räcker bra". Men om man inte har tomt? Som vi, eller som ca 50% av de som skaffar hund? Hur gör man då? Jag kan inte ha Dacapo lös hur som helst här på "gården" för här finns andra människor och andra hundar och bilar och allt möjligt. Så han måste vara fast på något sätt så att man har något att ta till i nödsituationer.

Jag är lite frustrerad på den tvetydiga informationen, all från publicerade böcker om valphållning. Men med sunt förnuft kommer man säkerligen långt, det är sist och slutligen inte så många veckor innan första vaccinationen gör saker och ting lite lättare.

Fina dagen

Vi har en ljuvligt fin höstdag i Åbo. Jag har haft en lektion från 10-12 o sen var vi ute en timme nästan med guldklimpen. Han är förresten en jättetung guldklimp. En 7 kg stor guldklimp. Och oändligt många karats tror jag.