Graduångest

Lite drygt ett år efter att min kandidatavhandling blev färdig sitter jag och filar på det sista på min gradu. Innan utgången av juni skall jag ha allting nedskrivet och sedan väntar korrekturläsning och omstrukturering. Jag hör till kategorin människor som måste skriva ut texter och se dem på papper på riktigt för att på riktigt förstå vad jag har skrivit. Så nu tror jag att jag skrivit det mesta, en liten avslutning av kapitel 2 ännu och en liten filning på kapitel 3. Sedan behövs lite mellanspeak i kapitel 1, för det är för tillfället endast en enorm räcka med satser och definitioner radade efter varandra utan desto mer förklaringar. Det känns samtidigt överkomligt som fruktansvärt oöverkomligt. Men ljuset i ändan på tunneln börjar synas, snart snart snart snart är jag klar! Har nu alla andra klarat det så skall jag väl också få det klart :D

Alla kurser är avklarade, alla prestationer är bokförda och allting väntar på den där gradun. Så nog måste den väl bli klar. Sedan väntar nya äventyr i höst. Jag börjar vara ganska klar med Åbo Akademi och mattainsten, jag känner att jag tagit vad jag behöver härifrån. Det enda som är skrämmande med hösten är att jag absolut inte alls vet vad som händer. Allting är öppet och allting är spännande. Och jag gillar inte osäkerheten. Men det löser väl sig!

Capsingen och valpingen

L:s föräldrar har en sommarvalp, så Capo har en sommarkompis. Det var lite spännande att se hur han skulle reagera med en liten valp. Hittills har han varit ganska duktig med små valpar, men under våren har han varit så sjukt bossig så vi visste inte helt hur han skulle reagera.

Första dagen var lite jobbig, Capo var helt fruktansvärt konstig. Han blev helt fixerad vid valpen och vägrade låta honom vara. Han stod där och sniffade och slickade och puffade och dryhumpade och var helt jättejobbig. Antagligen doftade valpen så mycket tik ännu så han blev helt konstig.

Men det lugnade ner sig, och nu är de jättebra kompisar! Och de leker så bra ihop. Valpen är en kavat liten herreman och är ganska morsk av sig. Han morrar och skäller och biter Capo i kinderna. Och Capo vältar omkring sig på golvet och håller på att mosa stackaren. Och sedan tar de paus och ligger och tuggar på var sin pinne.

Han har en Mumin

Vackra Åbo

Jag tillbringar alltså en stor del av sommaren i Åbo. Jag fick två månader jobb i Åbo och för första gången jobbar jag med något jag är utbildad för. Samtidigt upplever jag också min första sommar i Åbo, för under de år vi bott i Åbo har jag alltid tillbringat sommaren i Ekenäs.

Men nu är jag i Åbo, och längtar faktiskt lite tillbaka till Åbo. I början av året, då vi flyttade till Vasa, hade jag enorm hemlängtan tillbaka till Åbo. Jag ville hem tillbaka till vår fina lägenhet, till området vi bodde i, till alla vänner och alla bekanta. Speciellt mycket längtade jag hem till alla våra hundbekanta, för Capo var så ensam i Vasa. Och jag kunde ju hålla kontakten med mina vänner, men man kan inte hundumgås över nätet.

Nu är jag i varje fall i Åbo över sommaren, och jag längtar nog fortfarande tillbaka. Jag blev faktiskt kär i Åbo, jag älskar staden, människorna, hela det liv vi hade i Åbo. Riktigt ännu återvänder vi inte till Åbo, vi har ett annat äventyr framför oss, men kanske någon dag.

Vy över Åbo, Maggie och jag tappade bort oss upp på ett berg under kvällspromenaden. Tur så hittade Maggie hem.

Ståtliga Maggie, Capos mamma

Veckoslut i Ekenäs

Jag har ett Ekenäsveckoslut. Jag skall gå på examensfest på eftermiddagen, dricka skumppa med en kompis på kvällen och ta mig en cityrunda i regnet i enorma Ekenäs.

Den här sommaren är annorlunda än alla mina tidigare somrar, eftersom jag för första gången inte har mitt säte i Ekenäs. Alla somrar sedan jag flyttade hemifrån har jag kommit hem tillbaka för att jobba. Nu är jag på jobb i Åbo, och har L och hunden är i Vasa. Så min lilla värld är splittrad den här sommaren.

Jag försöker i varje fall ta ut allting ur veckoslutet och började i går med kycklingburgare och skumppa med Jannica. Och sniffade lite katt. "Min" katt, hon som tidigare tydde sig massor till mig, är absolut inget Capo-fans. Men OM jag är hemma utan hund, som t.ex. nu, så sover hon i mitt rum. Och nästa natt brukar hon våga sig ända till min säng, när hon är alldeles säker på att ingen livsfarlig vovve finns där.

Burgare med sallad, tomat, kycklingfilé, stekt halloumi och stekt ananas

Årets första dopp

I går tog jag årets första dopp i en havsvik i Pargas. Vi var på VEPE-träning och eftersom jag kände mig våghalsig så erbjöd jag mig att agera drunknande för hundarna. Jag klädde mig i våtdräkt (för det hör till att hundarna vänjer sig med både våt- och torrdräkt) och plumsade i. Alla hundarna räddade mig, en dock endast ett par meter och med lite övertalning. Men duktiga hundar var det och räddad blev jag nog till slut. Klädde sedan av mig våtdräkten och tog mig sommarens första dopp. Vattnet var faktiskt inte så himla överdrivet kallt, men efteråt märktes det nog lite, mest för att det blåste så tusan på land. Turligt nog fanns det bullar och saft att belöna sig med och sätesvärmare i bilen på vägen hem.

Bild från förra årets träning då mitt eget Cap räddade mig. Bild: Markku Lindberg

Dagen avslutades sedan med promenad med två lurvbollar och en varm dusch! I dag skall jag delta i ett spännande mordmysterium här på jobbet, det ni!