Ikväll

Efter en heldag på gulisintagning och gulissitz i går, 5 timmar sömn, hundpromenad i solskenet och utevistelse med guldklimparna väntar Kräftskiva!!! Jag har äntligen fått använda några av mina allt för många kärl och jag har allting klart :D

Grönt under tassarna

I dag fick vi vara med om guldklimparnas första äventyr på gården. Första gången de fick känna grön skönt vått gräs under tassingarna. Dom är så fruktansvärt söta när de studsar omkring, mer uppåt än framåt än så länge. Ni får se lite bilder ni:

matdags innan äventyret börjar 

grönt är skönt
 

svårt att ta sig upp för kanten

stolt mamma tittar på och övervakar

moster tittar också

L busar med Dacapo

och vi slutar med att äta lite på mina byxor

5 veckor

I morgon är det en väldigt speciell dag. Det är vår lilla guldklimps 5-veckors-födelsedag. Jag skall få följa med till veterinären för att chippa och vaccinera dem, det skall bli så spännande. Han har blivit så stor, och så söt och mjuk. 

Jag håller på att flippa här, köper en massa saker som inte behövs ännu. Mäter mått på vuxna stora hundar för att veta vad jag behöver för storlek på selen. Fast han inte kommer att ha den storleken på enormt länge. Det är tur att jag har den där perfekta L som håller i mej och hindrar mej från att skena iväg totalt. Iiiiiiiiik!!!

Vehmaa

Förra veckoslutet fick jag uppleva något helt nytt. Och spännande. Och lite olikt mej. 

För ett par veckor sedan såg jag på Turun seudun kultaiset:s hemsida att de skulle hålla jaktprov i Vehmaa. Så jag nämde det för vår uppfödare som genast tände på idén. Lite för mycket kanske!

Han ansåg genast att jag skulle komma med och hjälpa till att ordna jaktproven. Och jag, lite luddig i huvudet av små fluffiga guldklimpar, gick genast med på att komma med. Så halva lördagen och precis hela söndagen hängde vi (L kom med på söndagen och hjälpte till) i skogen i Vehmaa bland med en massa jättetrevliga personer och fluffiga vovvar.

Det var helt superroligt! Och helt superintressant att se hur förarna ledde sina hundar, och hur självständigt hundarna kunde arbeta. Samt hur glada hundarna blev när de lyckades. Trots att detta var aningen utanför min comfortzone (ett helt veckoslut i skogen bland med främmande människor på ett främmande språk) så blev det helt jättebra!

Och jag är så ivrig att fortsätta vara med! Har saknat att ha en hobby. Innan jag flyttade till Åbo hade jag alltid allt för många hobbyer. När jag flyttade bestämde jag mej för att ha lite färre hobbyer. Så jag började sjunga i Flora men började inte med så mycket annat. Nu saknar jag en hobby.

Och nu har jag en massiv chans att göra nya saker. Jag har oändliga möjligheter för olika formers hobbyer. Tillsammans med L, vår guldklimp och en massa nya underbara människor!

Yran

Jag känner mej som att mitt skelett har blivit ersatt av gårdagens lakritsband. :D

I går var det dags för höstens stora tradition. Ekenäs höstmarknad! L och jag fick med oss två kompisar i bilen på väg till Ekenäs och en av dem hängde med hela kvällen. Jag älskar atmosfären på marknaden, alla fina stånd, alla ivriga försäljare, för att inte tala om ivriga barn. Och man träffar folk var femte meter, alla är glada snälla och vänliga. Man säger hej till höger och vänster och jag riktigt kände hur ett ulta-mega-leende sökte sig från öra till öra.

Kvällen avslutades på bästa möjliga vis med kinamat takeaway hemma vid köksbordet. Sedan satte vi oss dock i bilen och körde hemåt igen, för jag har morgontimmar på fredagar nu för tiden.

Min morgontimme var dock smått suddig, för jag fick magkramper på kvällen och har sovit kring 1,5 timmar i natt. Så i dag går jag omkring med gröt i huvudet, rosa, fluffig vispgröt. Kemin gick in ganska bra, tråkmånsen som höll cellbiologin hade inte lika stor framgång. Jag höll på att somna massor av gånger, slutade med att jag bara satt och spelade kort på min dator i försök att inte somna.

Nu skall jag laga middag och sedan tänkte jag sova. Med bilden av vår lilla prins på näthinnan. Vi har nämligen hunnit hälsa på honom också idag.

Natti natt!
P.S. Finska är inte ett lätt språk med 2 timmar sömn bakom sig. Mer strunt än idag har jag inte pratat på lääänge :D

Dessa universitetsstudier

Jag har funderat på dessa mina universitetsstudier.
Kraven verkar växa ganska exponentiellt här, eller alternativt omvänt proportionellt mot antalet kurser.
När jag började universitetet hade jag massvis med kurser, massor massor massor. Och förvånansvärt nog ganska så mycket tid kvar när allt arbete var gjort.
Förra året hade jag lite färre kurser. Men till min stora förvåning även färre timmar tid överlopps.
Nu har jag en matematikkurs, en ynka en. Och absolut inga timmar kvar när läxorna äntligen är gjorda.

Å ena sidan njuter jag av att få bita i sega, stora köttbitar, men å andra sidan hade jag tänkt mej att hinna med annat också under hösten, kandidatavhandling exempelvis. Kanske är det bara jag som är rostig efter sommaren. Vi skall se...

Högstadiet-here I go again

En gång i ett svagt ögonblick för många år sedan lovade jag mej själv att jag skulle lära mej kemi. Detta förekom sig av att jag inte ville/orkade/kunde/hann/iddes läsa fler kurser kemi än den där obligatoriska ena i gymnasiet. Nu har jag skjutit upp mitt kemiläsas i två år här på universitetet och kände att jag började få slut på tid. Alltså går jag nu en kemikurs.

"Allmän kemi och laborationer" heter den. Nästan all gymnasiekemi inklämt i en kurs. "Allmän kemi"-delen skrämmer mej inte så mycket, "och laborationer" skrämmer mej massor. Jag avskyr att labba, avskyr avskyr avskyr. Men denna kurs innehåller allt för många veckor av allt för många skrämmande laborationer. Dessutom har laborationerna föregåtts av en kurs i laborationssäkerhet, var föreläsarna gjort sitt bästa för att skrämma skiten ur små stackars torra, opraktiska matematiker som jag. Vi har diskuterat bränder, syror i ögon, elchocker, glassplitter i ögon och giftiga ämnen. Små teoretiker som jag springer och gömmer sig.

I dag har vi varit första dagen i labbet. I dag var det inte alls så farligt dock. Det var snarare fånigt fånigt fånigt. Först vad det supernoga att vi skulle sätta på labbrockar och skyddsglasögon. För att titta på en powerpoint. För att sedan fylla i hundratusen papper med dåliga bilder på kemilabbsutrustning. Som att vara i högstadiet igen. Kändes helt fruktansvärt fånigt.

Å ena sidan är jag lite lättad över att det inte var så hemskt i labbet, å andra sidan känner jag mej så fruktansvärt fjantig. Jag förstår att de måste planera labbarna så att även folk utan erfarenhet (som jag t.ex.) klarar sig, men jag tycker ju att de skulle kunna förutsätta att alla gått ut högstadiet i varja fall. Men kanske inte.

Få se nästa vecka, jag kanske hinner bli skitskrämd på nytt. Tur så har jag Jenni och Anna med mycket kemierfarenheter med mej. Då kan de locka fram mej igen med en kaka eller ett kex sen när jag sprungit och gömt mej.

Bambi på is

Det har varit en konstig vecka tycker jag. Med måndagen ledig fick veckan aldrig riktigt någon start. På tisdagen fick jag igen se vår lilla guldklimp, som nu lärt sig stiga upp ordentligt, så att magen faktiskt lossade från golvet en gång emellan. Valpingarna såg ut som två Bambin på is när de stod där på skakiga ben. De visste inte helt hur man gjorde för att gå framåt, eller bakåt, eller egentligen tillbaka ner, så de tog några staplande steg åt vilket håll det nu råkade fara åt och föll sedan tillbaka ner på sina runda masun.

Dom var så rysligt ivriga och rörde på sig åt alla möjliga och omöjliga håll så min stackars telefonkamera hade lite svårt att hänga med :D

I dag är det plötsligt fredag, och efter en ledig torsdag känns det som om det är en skum lördag, eller något. Jag har haft en föreläsning, mellan 8 och 10 förstås och sedan gick jag för att donera blod med Jenni. Allt för länge sedan jag har gjort det. Så nu sitter jag här och svamlar, i försök att fundera ut något fiffigt att göra.

Guldklimpen

Sötnos

I dag var vi på äventyr.
Till Itäharju.
Till tre stora lurviga busar.
Och två pyttepyttesmå guldklimpar.

En extra fin gyllende guldklimp 

Villaavslutning

Traditionellt, som det skall. Många av L:s släktingar. Jättejättetrevlig stämning. God mat och fina brasor. Nästa år igen :D

Kalasande

Vi har hittat tillbaka till Åbo igen efter tre veckor i Vasa. Vår praktik på Peffan slutade på fredagen men medan folk for tillbaka till Åbo stannade vi för några underbara höstdagar på skären. Sista veckoslutet i augusti är alltid Villaavslutningsveckoslut i Österbotten så vi firade förstås med Lennarts hela familj. 

Samtidigt passade vi på att fira L:s pappa som fyller jämt. Jag bakade några kakor till kalaset. Jag var liksom lite nervös, för de senaste åren har det alltid varit Jannica som bakat hos oss, eftersom hon är mycket bättre på det. Men jag bakade en av Jannica väl beprövad banankaka som faktiskt fick sin bananform till slut. Vågade också prova på en helt ny kaka, senare under namnet "katastrofkakan". :D Smaken var det inget fel på, men det gick inte helt som det skulle med den i övrigt. Det var meningen att den skulle bli randig, som en piltavla. Så gick det dock inte alls, för smeten tjocknade liksom lite för tidigt. Så den blev något annat, men den var riktigt god ändå :D