Titta det snöar

Titta det snöar, titta det snöar, allting är vitt vitt vitt!!!!

Och förvisso lite vått, men det får vara förlåtet för denna gång. L, Capo och jag tog en våt och snöig kvällspromenad. Och som sig bör fångades säsongens första snöflingor på tungan.

Födelsedagsfiras

Föra veckoslutet tillbringade vi på Åland, närmare bestämt i Mariehamn. Orsaken var att mamma fick en matkurs med Michael Björklund i Smakbyn i Kastelholm till födelsedagspresent när hon fyllde 50 i somras. Pappa, Jannica och jag hade fixat en kurs och sedan fick vi även Momi och Mofi medlurade på kursen.

Kursen gick ut på att man fick vara med i köket i Smakbyn och tillsammans med Micke tillaga en trerätters middag och sedan förstås avnjuta den.  Upplevelsen var över all förväntan faktiskt och alla var jättenöjda. T.o.m. vissa i sällskapet som varit lite nervösa inför kursen var supernöjda.

När vi nu en gång var på Åland passade vi också på att besöka L:s moster och bror som bor i Mariehamn. Där blev vi uppassade och matade och fick trevligt sällskap. Och Capo, som också var med, fick sovplats hos Mårten då moster har en hanhund som inte helt går att pussla ihop med främmande hanar. Allt som allt hade vi ett jättefint veckoslut på Åland, och skulle det inte vara en sådan avsaknad av snö vintertid skulle L nästan vara beredd att flytta dit :D

Visst är han krånglig att resa med vårt Cap?

Vi började med en liten pumpasoppa som preappetizer

Till förrätten hörde friterade havskräftor, och dem skalade vi själva. De som hade början till rom eller rom hade en helt hiskelig karamellfärgsgrön färg, som inte helt ser likadan ut på bilden.

Mofi lägger upp förrätter med mammas hjälp

Förrätt var friterade havskräftor och halstrad pilgrimsmussla med rostade morrötter och en kräftsås (kokad på havskräftornas skal och övrigt skrov)

Varmrätten var duvbröst, och vi fick alla försöka oss på att skära ut bröstfiléerna ur fåglarna

Mofi och pappa hörde till de mer skickliga

duvorna i pannan

Ragu på duva (det som inte var bröstfilé), gul morot och sidfläsk

serverades med potatiskaka och kantarellsås

Och till sist en alldeles perfekt chokladfondant (som tydligen inte fastnat på bild) med fileade apelsiner, vaniljglass och en äppelkompott. Alldeles utsökt!

Capcap och Simba

Caping har en ny vän, familjens nya kattunge Simba. Vårt stora lejon har en enormt stor respekt för den pyttelilla kavata kattungen. När vi senast var på besök hemma i Ekenäs satt Capo och gnällde olyckligt i soffan för att han inte kunde ta sig därifrån då Simba låg på vakt nere på golvet. Jag fick komma till hans undsättning och lyfta upp den tossiga kissemissen så att Capo skulle våga sig förbi.

Men de är också relativt goda vänner. På en halv timme, första gången de träffades, tog Simba fler steg än Sotis och Sudde gjort på ett helt år. Han kom självmant in i köket och lade sig och tittade på Capo. Nu förra gången kunde de ganska avslappnat ligga nära varandra.

Sedan hittade de ett gemensamt intresse, Simbas kattleksak. Det blev lite för intensivt ibland så Capo fick sig några slag på nosen men i det stora hela kunde de samsas om samma leksak. Ett varv tog Capo t.o.m. den i munnen och sprang omkring med katten efter sig.

Och veckoslutets stora tokighet var när vi skulle baka farsdagskaka och Simba mest bara råddade. Då tog jag upp honom och placerade honom i fickan på förklädet, mest på skämt. Hur skulle jag kunna veta att han skulle tycka att det var ganska okey att sitta där. Där satt han och inspekterade kakbaket sedan nästan en halv timme, sträckte ut en tass med jämna mellanrum när han ansåg sig manad att peta i något. Capo var nog lite avundsjuk på att han fick sitta så nära.

En liten uppdatering

Sedan jag senast skrev har det hänt ett par grejer här. Vi har fått en lägenhet i Vasa och således på riktigt påbörjat vår flytt. Allting blev plötsligt väldigt reellt. Om två månader kommer vi att bo i Vasa. Jag har aldrig bott längre än 100 km från Västra Nyland. Tanken på att ta allt mitt pick och pack och nu förflytta mej långt hemifrån är ganska främmande.

Schemat för kommande veckor har också klarnat lite. Vi skall på praktik i några veckor och det skall bli riktigt spännande. Sista kurserna går på också. Vi har en ny lektor som visat sig vara riktigt bra så det är uppfriskande att vara på hennes lektioner emellanåt. Och vår hiskeligt svåra kurs, den där mardrömmen, knogar på på samma obegripliga nivå som vanligt.

Dock fick jag tillräckligt många poäng i första delförhöret för att sitta relativt säker inför det andra, så jag hoppas hoppas hoppas på att skrapa ihop tillräckligt mycket i del två för att mardrömmen skall vara över. Graduns längd har också ökat med någon sida lite nu som då, just nu har jag kanske 1/4 renskrivet.

Så det går riktigt bra just nu, trots regnet!

Oh the rain

Det har varit så fint väder denna höst att jag nästan glömt varför jag inte gillar höst. Men just när jag kom in från halv timmes promenad med hunden kom jag ihåg varför.

Det är ju så förbenat vått! I och för sig har jag tack vare min blivande man en hel arsenal av vattentäta kläder nu för tiden, men i stället för att vara genomvåt då jag kommer från promenaden är jag genomsvettig och klibbig av att ha motionerat i en vattentät bubbla. Och det regnar fortfarande. Snett regn rakt in i näsborrarna. Våta droppar som blöter ner ansiktet, rinner ned för näsan och kyler ner mej.

Och sedan är Capet genomvått. Och luktar blöt vovve. Eller blött ylle. Och så är han våt, fortfarande ett par timmar senare när han kryper upp i famnen.

Jag gillar alltså inte höst!

LAN-veckoslut

Sigma har haft LAN detta veckoslut i samarbete med en annan ämnesförening. Det har varit en lång natt kan ni säkert tänka er. Capsing har varit på övernattning till uppfödaren eftersom vi båda här har varit borta hela natten.

Capsing har haft jättekul. Och busat. Vi har fått rapporter om att Cap hoppat upp på en köksbänk för att glufsa i sig lite kött väntande på de äldre hundarnas mattid. Han har också rymt ut från deras gård, något som de fyra andra hundarna inte lyckats med. Han har varit ett superduper busfrö. Till all lycka har de humor som räcker till för att tas med vår fjantbulle.

Nu sover han, och det har han gjort sedan vi kom hem kring 1-tiden. 30 sekunder efter att vi kommit in genom dörren såg det ut så här:

Och han sover ännu, han har bara bytt plats, från golvet till soffan, till madrassen, till golvet igen, till soffan med huvudet i famnen på mej, tillbaka till golvet. Hoppeligen har han lyckats trötta ut någon av de andra hundarna också med sitt busas.