Jag har bloggtorka

Jag har lite bloggtorka. Det känns som om jag aldrig skriver om något annat än hunden. Och om ingen speciellt händer så vet jag inte vad jag skall skriva om.

Den här veckan har jag haft kandidatångest. Min kandidatavhandling sjunger på sista versen, men den sista versen blir inte bra. Inte hur jag än försöker. Jag hittar inga passliga ord och får inte till några bra meningar. I morgon skall jag sätta mej ner och försöka en stund till. Börjar vara trött på att glo på dessa samma sidor nu. Hoppeligen har jag snart avhandlingen klar.

Vi skall tillbringa veckoslutet i Åbo. Ta det lugnt, tillbringa lite kvalitetstid på tumanhand (tremanhand om Capo får bestämma), glo lite på avhandlingen och åka på träning med Capo. Dessutom får vi besök av L:s bror imorgon, så jag skall baka årets andra sats med fastlagsbullar.

Den här veckan har vi även jobbat på en ny ovana Capo lagt sig till med. Han lägger sig på soffan som lejonkungen på sin klippa och spanar ut genom fönstret. Och skäller på alla som kommer gående. Och om det inte kommer någon gående på skäller han på bristen på folk som kommer gående. Men det har redan bättrat sedan första gången han gjorde det, så jag hoppas att vi snart har det under kontroll. Frustrerande när han hittar på sådant, men samtidigt lite skönt att han kan vara "jobbig" ibland också. Hittills har han varit så löjligt lätt att träna och uppfostra att jag varit lite rädd att jag inte kommer lära mej något alls av att ha valp. Nu får vi i alla all en liten utmaning och jag får träna på att vara konsekvent och ha långt tålamod.

Nu kallar min sköna varma säng och min bok. Det är evigheters evigheter sedan jag haft tid och ro att bara ligga i sängen och läsa. Nu skall sista delen av Game of Thrones betas av innan någon äcklig TV-serie kommer och spolerar den för mej.

Resefeber

På tisdagen fick jag resefeber när jag hörde några Floror prata om resor. Så jag skickade till Jenni och frågade om hon kommer med mej på resa. Och hon var galen och svarade ja!

Så i går bokade vi resa. Vi skall åka till Kroatien och sola, turista, äta gott och fira våra kandidater. Så nu måste vi fixa klart våra kandidatavhandlingar så att vi verkligen har något att fira. Resefebern tillfälligt botad och dämpad!

Snökul

Vi tog oss en promenad så länge det ännu var ljust. Det har fallit massor med mjuk snö i går kväll och allting här är så där härligt inbäddat som jag älskar när det är.

Jag gjorde en snöängel (med viss assistans):

Och sprang omkring på en åker

Så vandrade vi i lite skog

Och avslutade med att (igen assisterat) bygga årets första och troligtvis fulaste snögubbe!

Morning walk in Maaria

Så Capo och jag tog oss en morgonpromenix. I Maaria-skogen typ 3 km från oss. Vi var där i förra veckan med uppfödarna men nu var det bara Capo, jag och en massa snöflingor.

Hundliv

Denna vecka har det varit lite skralt med hundaktiviteter hittills, men vi hinner ännu. Förra veckan var det bättre ställt med dem men mindre bra med bloggskrivandet. Så som kompromiss skriver jag ett inlägg denna vecka om förra veckans aktiviteter.

Vi hann med två långa skogsutfärder med uppfödarna och deras hundar:

Man måste slicka matte i ansiktet med jämna mellanrum för att se att näsan sitter kvar

Maggie (Capos mamma) upptäckte i ett tidigt skede att jag alltid har godis i fickorna, så hon håller sig nära mej.

Vi hann träna lite lydnad på en hal utomhusplan:

Och vi hann gosa alla mornar:

Han är en stor slöfock vårt Cap

Capo 5 månader

I dag fyller vår lilla Capsing 5 månader. Enligt L är han ännu en månad en liten plutt, sedan blir han en stor plutt. Enligt tillgänglig information kommer han aldrig att bli något annat än en plutt. För att fira 5-månadersdagen har vi varit på långpromenad på alla möjliga sidor om ån. Och ätit en dentastick. Och slickat ur soppkastrullen med maletköttsopperesterna. Och ätit massa gurka (nya favoriten).

Han väger nästan 18 kilo nu vår guldklimp. Han blir bara värd mer och mer.
Se bara hur yttepytteliten han var första gången vi fick träffa honom:

Då rymdes han så bra så i famnen, och hela hans huvud rymdes in i min handflata. Nu ryms han inte så bra i famnen längre, men han hittar andra sätt. När jag helt fredligt låg på soffan och räknade hade jag plötsligt husets herre på täppan med mej:

Det är tur att han är varm och mjuk, annars skulle jag kanske bli gramse på honom. 

Baby I'm back!

Efter en paus på nästan två år stod jag i kväll på snowboarden igen.

Och hur jag har saknat det. Musklerna skrek av ansträngning med ooooh så underbart det var! Jag tror mitt nyårslöfte för i år är att aldrig igen lämna en vinter utan att rasta snowboarden! Det snöade stora mjuka flingor i Hirvensalo och nysnön var ljuvligt mjuk att åka i. Helt perfekt alltså!

Jag tror även att jag inte kommer att ta mej ut sängen i morgon p.g.a. träningsvärk. Dagens saldo blev först min promenad med Capo, sedan min dagliga 8 km cykling (fram och tillbaka till skolan) i snön, skogspromenaden och sedan ännu två timmar i snoukkabacken. Imorgon får det bli lite mindre motion och lite mer kulturella aktiviteter när Flora börjar vårterminen!

Vinterskrud

Capo och jag började dagen med en nästan 3 km lång promenad i snön. Jag hade underskattat lite mängden lös snö i skogen så jag klädde på mej massor med kläder eftersom det var -10 grader här. Så jag fick ganska så hett under promenaden och hann bara hem och byta kläder innan jag satt mej på cykeln och cyklade till skolan.

Medan jag var i skolan bestämde vi att vi skulle ta oss en vinterskogspromenad med Antti och Lorna och hundarna under eftermiddagen. Det blev en och en halv timme i en vinterskrudad skog i Reso. Helt underbart väder. Fast det var kallt så kändes det inte så eftersom det inte blåste. Vi vandrade omkring och njöt av skogen och snön och hundarna som sprang omkring och lekte i snön. Underbar dag!

Capsingen

Veckoslutet här var slött.

Vi började lördagen med att åka på träning med ett gäng hundmänniskor här från trakten. Denna gång var vi 3 relativt unga hundar och sedan uppfödaren med två av sina hundar. Så han coacha oss andra ganska mycket och vi fick öva riktigt basgrejer. Eftersom också L kom med denna gång så turades vi om att jobba med Capo och den andra fick öva sig på Capos mamma som var med uppfödaren. Capo var sjukt duktig. Vi övade att gå förbi andra hundar utan att bryta koncentrationen på föraren och att sitta stilla koncentrerat medan andra hundar vandrade förbi. Capo orkade koncentrera sig nästan 45 minuter och var jätteduktig. Jag var extra stolt över honom när vi övade att han skulle sitta stilla på sin plats medan jag gick ett par meter därifrån. Sedan kallade jag på honom och han kom glatt springande rakt fram till mej, trots att det satt hundar på var sida om honom och bildade en liten korridor som han sprang igenom. När man var så duktig fick man massor med godis!!

På lördag kväll kom Paula hit och vi åt hemlagade hamburgare och avslutade kvällen med två filmer på raken. Söndagen gick i samma slöa tecken hela dagen, med avbrott bara för mat och lite hundpromenad. Så avslutade vi även dagen, Capo och jag i soffan.

Hundpark

I dag var Capo och jag till hundparken här i närheten. För allra första gången. Det blev en riktigt lång promenad för oss från den nya lägenheten till hundparken.

I parken fanns det en dalmatin, en schäfer och någonting enormt som jag inte vet vad det var. Capo var jätteivrig på att få komma in i parken. Sedan blev han nog lite nervös när tre stora hundar kom springande. Han försökte springa undan och gömma sig när de alla kom för att snusa. Men ganska snabbt lät han dem sniffa på honom och började leka. Han vågade dock inte springa riktigt lika långt bort från mej som de andra. Han jagade dalmatinen men kom av sig mitt i parken och återvände till mej för en klapp innan han sprang iväg igen.

Jag var faktiskt lite nervös innan, fast jag försökte att inte vara det för att inte påverka Capo. Han har varit ganska stöddig av sig när han mött hundar tidigare, och det kan ju gå illa om de andra hundarna inte gillar att få en liten valp i ansiktet. Men det gick bra den här gången, och Capo betedde sig bra. Det var ganska svårt att hålla sig i skinnet bara, att inte klappa honom och skydda honom när de andra kom på och ville snusa. Men jag höll mej i skinnet och kände mej ganska stolt när han sedan sprang omkring och lekte.

Efter en liten stund vandrade vi tillbaka, och nu sover liten i en lerig hög på golvet. Kanske jag vågar mej på hundpark igen inom en relativt snar framtid.

Vintern rasat

Vinter rasar här i Åbo. Och jag rasar på vintern. Varför hålls inte snön här?

Jag vill ha snö, jag vill ha kyla och vitt och frostigt och fint.
Jag vill gå omkring och sjunga Frosty the Snowman utan att känna mej sorgsen över alla snowmen som smälter där ute.
Jag vill snoukka, på riktig snö! Inte snökanonsnö!
Jag vill känna snön knastra under fötterna!
Jag vill kasta snöbollar åt Capo och se hur han jagar dem!

JAG VILL HA VINTER!!!!

Jag är bitter här. Bitter på att det tog nästan 25 minuter att cykla till skolan idag för att det var galet halt på vägarna. Bitter på allt grus som används för att man inte skall slå ihjäl sig. Bitter på att de enda skor som man kan använda är gummistövlar (annars är jag genomvåt om fossingarna) och att detta plagg inte är gjorda för att det skall vara is under dem. Det är alltså livsfarligt att knalla ut med hunden till och med.

Jag vill att det skall se ut så här: