torsdag 31 december 2015

Flytten

Så nu är vi flyttade. Allt vår pick och pack står nu i ett massivt kaos i en lägenhet i Vasa. Flytten gick över förväntan trots några motgångar. Först fick vi inte vara så många som vi trott i lastbilen så vi tog två bilar från lastbilsuthyrningen. Sedan var det totalt omöjligt att hitta en väg ut ur Seinäjoki som tillät lastbilar. Sedan körde vi på några händelselösa timmar.

När vi kom fram till Åbo hade vi flytthjälp som väntade på oss och vi började lassa ut. Då upptäckte vi att ett av bakdäckena på lastbilen var så tomt som det bara kunde vara. Men vi beslöt oss för att skjuta det problemet på morgondagen och lassa klart. På några timmar hade vi det mesta utburet och instuvat i bilen och så satte vi kvällen på att städa. Med massiv hjälp från blivande svågern som städade köket gick det ganska snabbt.

Följande morgon ringde jag biluthyrningen och förklarade situationen och fick instruktioner. Sedan ringde jag till en däckfirma som ansåg att bilen var för stor för deras maskiner så de skickade oss vidare till Vianor. Där tog de emot oss direkt och på en halv timme hade vi ett nytt däck. Gubben som bytte var till och med snäll nog att förklara i telefon för biluthyrningsdamen vad han såg och ämnade göra då mitt finska bilordförråd kanske inte är det bästa. Snabbt och fint var det gjort och vi startade vår köra till Vasa.

Däcket hade spruckit ganska bra, så vi hade tur att det inte skadade däcket bredvid också.

Väl framme gick väl allting riktigt bra, förutom att vi på vägen hamnade ta oss en sväng via Malax då det var stor trafikolycka på väg 8. Men jag hittade bostadsförmedlingen och fick nyckel och på en timme ungefär hade vi tömt lastbilen med hjälp av L:s föräldrar. 



Dagen avslutades med att torka spyor i nya lägenheten då Capo tydligen ätit något olämpligt och spydde upp hela middagen. Men oj så gott jag sov första natten eftersom natten i Åbo inte var så rofylld då mina drömmar hemsöktes av tomma däck. Även Capo gjorde sig snabbt hemmastadd på sin vanliga plats i soffan






Nu är jag tillbaka i Ekenäs för nyårsfiras och L blev i Vasa för att rå på flyttkaoset. Soffan, TV:n och TV:bordet står redan på plats, och L har idag lagt upp sitt skrivbord och installerat alla datorer.

söndag 27 december 2015

Sista dagen som Åbobo

Sista dagen som Åbobo firas i Vasa. Från och med imorgon tror befolkningsregistret att jag är Vasabo. Österbottning. Jag, den lilla ultravästnylänningen.

Imorgon åker vi ner och hämtar flyttlasset. Jag hoppas att allting skall klaffa, bilen, köran, kånkande av möbler, köran upp tillbaka, nyckelhämtandet o.s.v

I natt drömde jag att lastbilen fastnade under en bro i Björneborg. Så så nervös är alltså jag. Men jag tror starkt på att vi får oss uppflyttade. 

fredag 25 december 2015

Julefrid

God Jul på er alla!

Vi har landat i Vasa för julfirande och även haft en härlig julaftonskväll med halva L:s släkt. Det här har varit min första jul borta från familjen. Mitt traditionella julfirande har alltid innehållit familjen, momi och mofi och fafar. I år finns inte fafar med oss längre så redan från början visste vi att det skulle bli en annorlunda jul. Så då tog vi steget fullt ut och min syster tillät mej att fira julen i Vasa med L:s familj. Vi tjuvstartade dock dagen före i Ekenäs med fullskaligt julbord med bara familjen, L och systers pojkvän. Så i år fick jag, då jag trodde att julen skulle bli annorlunda faktiskt båda delarna av kakan. Bara momi och mofi (och förstås fafar) saknades 23. på vår tjuvjul. Så i år har jag faktiskt fått en av de bästa jularna, med två väldigt olika jular, men med alla ingredienser som man behöver.

I går kväll hade vi julrapsody här. Faffa i huset hade planerat ett digert julprogram med julevangelie, dikter, sång och musik. Här är alla så rysligt musikaliska så det sjungs massor. Jag var dessutom väldigt inkluderad i allt program här. Kusinerna här inkluderade mej i allt sitt program och Faffa hade dessutom bestämt sig för att L och jag skulle sjunga duett. Förhoppningsvis var det till allas belåtenhet.

Nu sitter i i varje fall i Vasa och skall just njuta av risgrynsgrötslunch. Sedan fortsätter julfirande hos en av farbröderna här.

onsdag 16 december 2015

Inverterad ålderskris

Jag har en liten personlighetskris, en inverterad ålderskris. Jag känner mej helt enkelt lite för ung. Jag är snart klar med mina studier och sedan borde jag ju egentligen börja jobba. Men med vad?

Jag känner mej inte alls redo. Känner inte att jag alls blivit smartare på dessa år. Jag har lärt mej en massa jag inte kunde tidigare, men jag vet fortfarande inte vad jag skall göra med all kunskap. Jag gör reklam för mattainsten med jämna mellanrum och brukar då citera en av våra lektorer som alltid pratar om vår 0%-iga arbetslöshet. Det finns tydligen jobb för matematiker, men var? Vad gör vi? Hur?

Jag är inte helt redo ännu. Trots att jag borde vara det. Jag känner mej pytteliten. Jag är relativt redo att ge mej ut i arbetslivet som lärare, men jag måste erkänna att tanken på att vara en 22-årig lärare till 18-åringar gör mej lite nervös. Men som matematiker, nä där har jag nog ännu lite kött på benen att hämta någonstans ifrån innan jag är redo.

Kanske vi kör det här i stället

tisdag 15 december 2015

Den lilla hjärtattacken

Den lilla hjärtattacken som kommer då telefonen ringer och gubben i andra ändan säger att flyttbilen man bokade i oktober inte längre finns tillgänglig p.g.a. krock. Så man hamnar i panik försöka hitta en tillräckligt stor bil för att flytta allt vi äger till Vasa, något som skall ske om 13(!!!!) dagar!

Men det löste sig, och hjärtattacken var avvärjd för denna gång.

Idag har jag knytit ihop några lösa trådar här i Åbo. Jag har lämnat tillbaka florakåporna, kanslinyckeln, bibbaböckerna. Betalat min skuld till biblioteket.

Dessutom vaccinerat hunden, och snart iväg på trimningskväll. Imorgon blir det en lugnare dag.

måndag 14 december 2015

Aldrig mer

Aldrig mer behöver jag pränta in matematiska koncept jag inte förstår och försöka tillämpa dem i matematiska rum jag inte förstår. Aldrig mer behöver jag se pappret med trigonometriska formler skrivet på 60-talet (på maskin!) och aldrig mer behöver jag, i sista sekund, lära mej ett bevis utantill.

Jag har gjort min sista kurs på matematikinsten. Alla studiepoäng som inte sitter i gradun har nu ramlat in. 270 sp sitter och väntar på att gradun skall bli färdigskriven. Nu återstår pedagogiken, men den är egentligen utanför min magister så just idag tänker jag inte räkna med dem.

Idag är jag bara lycklig över att ha det över. I morgon tar vi itu med det lilla faktum att jag inte ännu känner mej redo för vad ett arbetsliv inom matematik skulle föra med sig. I dag firar vi med pannkaka!

lördag 21 november 2015

Titta det snöar

Titta det snöar, titta det snöar, allting är vitt vitt vitt!!!!

Och förvisso lite vått, men det får vara förlåtet för denna gång. L, Capo och jag tog en våt och snöig kvällspromenad. Och som sig bör fångades säsongens första snöflingor på tungan.




torsdag 19 november 2015

Födelsedagsfiras

Föra veckoslutet tillbringade vi på Åland, närmare bestämt i Mariehamn. Orsaken var att mamma fick en matkurs med Michael Björklund i Smakbyn i Kastelholm till födelsedagspresent när hon fyllde 50 i somras. Pappa, Jannica och jag hade fixat en kurs och sedan fick vi även Momi och Mofi medlurade på kursen.

Kursen gick ut på att man fick vara med i köket i Smakbyn och tillsammans med Micke tillaga en trerätters middag och sedan förstås avnjuta den.  Upplevelsen var över all förväntan faktiskt och alla var jättenöjda. T.o.m. vissa i sällskapet som varit lite nervösa inför kursen var supernöjda.

När vi nu en gång var på Åland passade vi också på att besöka L:s moster och bror som bor i Mariehamn. Där blev vi uppassade och matade och fick trevligt sällskap. Och Capo, som också var med, fick sovplats hos Mårten då moster har en hanhund som inte helt går att pussla ihop med främmande hanar. Allt som allt hade vi ett jättefint veckoslut på Åland, och skulle det inte vara en sådan avsaknad av snö vintertid skulle L nästan vara beredd att flytta dit :D

Visst är han krånglig att resa med vårt Cap?

Vi började med en liten pumpasoppa som preappetizer

Till förrätten hörde friterade havskräftor, och dem skalade vi själva. De som hade början till rom eller rom hade en helt hiskelig karamellfärgsgrön färg, som inte helt ser likadan ut på bilden.

Mofi lägger upp förrätter med mammas hjälp

Förrätt var friterade havskräftor och halstrad pilgrimsmussla med rostade morrötter och en kräftsås (kokad på havskräftornas skal och övrigt skrov)

Varmrätten var duvbröst, och vi fick alla försöka oss på att skära ut bröstfiléerna ur fåglarna

Mofi och pappa hörde till de mer skickliga

duvorna i pannan

Ragu på duva (det som inte var bröstfilé), gul morot och sidfläsk

serverades med potatiskaka och kantarellsås

Och till sist en alldeles perfekt chokladfondant (som tydligen inte fastnat på bild) med fileade apelsiner, vaniljglass och en äppelkompott. Alldeles utsökt!


Capcap och Simba

Caping har en ny vän, familjens nya kattunge Simba. Vårt stora lejon har en enormt stor respekt för den pyttelilla kavata kattungen. När vi senast var på besök hemma i Ekenäs satt Capo och gnällde olyckligt i soffan för att han inte kunde ta sig därifrån då Simba låg på vakt nere på golvet. Jag fick komma till hans undsättning och lyfta upp den tossiga kissemissen så att Capo skulle våga sig förbi.

Men de är också relativt goda vänner. På en halv timme, första gången de träffades, tog Simba fler steg än Sotis och Sudde gjort på ett helt år. Han kom självmant in i köket och lade sig och tittade på Capo. Nu förra gången kunde de ganska avslappnat ligga nära varandra.


Sedan hittade de ett gemensamt intresse, Simbas kattleksak. Det blev lite för intensivt ibland så Capo fick sig några slag på nosen men i det stora hela kunde de samsas om samma leksak. Ett varv tog Capo t.o.m. den i munnen och sprang omkring med katten efter sig.


Och veckoslutets stora tokighet var när vi skulle baka farsdagskaka och Simba mest bara råddade. Då tog jag upp honom och placerade honom i fickan på förklädet, mest på skämt. Hur skulle jag kunna veta att han skulle tycka att det var ganska okey att sitta där. Där satt han och inspekterade kakbaket sedan nästan en halv timme, sträckte ut en tass med jämna mellanrum när han ansåg sig manad att peta i något. Capo var nog lite avundsjuk på att han fick sitta så nära.


måndag 9 november 2015

En liten uppdatering

Sedan jag senast skrev har det hänt ett par grejer här. Vi har fått en lägenhet i Vasa och således på riktigt påbörjat vår flytt. Allting blev plötsligt väldigt reellt. Om två månader kommer vi att bo i Vasa. Jag har aldrig bott längre än 100 km från Västra Nyland. Tanken på att ta allt mitt pick och pack och nu förflytta mej långt hemifrån är ganska främmande.

Schemat för kommande veckor har också klarnat lite. Vi skall på praktik i några veckor och det skall bli riktigt spännande. Sista kurserna går på också. Vi har en ny lektor som visat sig vara riktigt bra så det är uppfriskande att vara på hennes lektioner emellanåt. Och vår hiskeligt svåra kurs, den där mardrömmen, knogar på på samma obegripliga nivå som vanligt.

Dock fick jag tillräckligt många poäng i första delförhöret för att sitta relativt säker inför det andra, så jag hoppas hoppas hoppas på att skrapa ihop tillräckligt mycket i del två för att mardrömmen skall vara över. Graduns längd har också ökat med någon sida lite nu som då, just nu har jag kanske 1/4 renskrivet.

Så det går riktigt bra just nu, trots regnet!

Oh the rain

Det har varit så fint väder denna höst att jag nästan glömt varför jag inte gillar höst. Men just när jag kom in från halv timmes promenad med hunden kom jag ihåg varför.

Det är ju så förbenat vått! I och för sig har jag tack vare min blivande man en hel arsenal av vattentäta kläder nu för tiden, men i stället för att vara genomvåt då jag kommer från promenaden är jag genomsvettig och klibbig av att ha motionerat i en vattentät bubbla. Och det regnar fortfarande. Snett regn rakt in i näsborrarna. Våta droppar som blöter ner ansiktet, rinner ned för näsan och kyler ner mej.

Och sedan är Capet genomvått. Och luktar blöt vovve. Eller blött ylle. Och så är han våt, fortfarande ett par timmar senare när han kryper upp i famnen.

Jag gillar alltså inte höst!

söndag 1 november 2015

LAN-veckoslut

Sigma har haft LAN detta veckoslut i samarbete med en annan ämnesförening. Det har varit en lång natt kan ni säkert tänka er. Capsing har varit på övernattning till uppfödaren eftersom vi båda här har varit borta hela natten.

Capsing har haft jättekul. Och busat. Vi har fått rapporter om att Cap hoppat upp på en köksbänk för att glufsa i sig lite kött väntande på de äldre hundarnas mattid. Han har också rymt ut från deras gård, något som de fyra andra hundarna inte lyckats med. Han har varit ett superduper busfrö. Till all lycka har de humor som räcker till för att tas med vår fjantbulle.

Nu sover han, och det har han gjort sedan vi kom hem kring 1-tiden. 30 sekunder efter att vi kommit in genom dörren såg det ut så här:
Och han sover ännu, han har bara bytt plats, från golvet till soffan, till madrassen, till golvet igen, till soffan med huvudet i famnen på mej, tillbaka till golvet. Hoppeligen har han lyckats trötta ut någon av de andra hundarna också med sitt busas. 

fredag 30 oktober 2015

Flyttplaner

Vi skall ju alltså flytta till Vasa i januari för att utföra lärarstudier vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier. Från början, då jag sökte till den s.k. ämneslärarutbildningen här, var det folk som frågade huruvida jag liksom hade något emot att flytta till Vasa. Och jag sade att "nej då, jag flyttar helt gärna till Vasa". Det är visserligen nog fortfarande sant, och jag är ganska led på matematiken här, jag är liksom klar med matematikstudierna tycker jag. Och jag är ganska klar med studielivsgrejerna (det har jag varit ett par år redan). Så i princip är jag redo för nya saker.

MEN:
Jag vill egentligen inte flytta från Åbo. Jag har inget emot Vasa, jag flyttar gärna norrut och ser fram emot att bo i Vasa, men jag vill inte lämna Åbo. Jag har vänner här, hobbyn här, ett liv här. Jag har lärt känna så många fantastiska människor, både i och utanför universitetslivet att jag helt enkelt inte vill lämna staden. Jag kände det ett par gånger i början av hösten och förrförra veckoslutet då jag var på hundutställning och TOKO-prov här slog det mej igen med full kraft. Alla hälsade så glatt när jag kom in och folk frågade hur det var med Capo o.s.v. Jag kände mej som en del av deras gemenskap och trivdes så bra. Jag vill inte alls flytta härifrån och lämna det jag byggt upp under tre och ett halvt år.

Nå väl, omväxling förnöjer heter det väl, jag tror nog att jag kommer att trivas riktigt fint i Vasa också.

Ringar

När L friade hade han en helt underbar ring åt mej. Det är en klasskompis från grundskolan som designat och lagat den. Hon fick sedan förstås även beställning på en ring åt L och nu har den kommit. Så nu känner sig L också förlovad tyckte han.

onsdag 14 oktober 2015

Analys (I hate that word) II

Några spridda tankar kring veckan, som har varit ooooh så lång trots att den bara varit tre dagar. Jag läser och läser och ingenting blir klarare. Vi sitter timtalet och funderar och filosoferar, och är lika blåsta som innan...


Och just när man kommit på något som man tror är smart så påpekar kursens skarpaste pennor att man varit helt ut och segla, på djupt vatten dessutom.


Men snaaaart är det fredag!


Pinne

Det mest spännande som hänt de senaste dagarna här är ungefär att Capo busat i skogen, hittat en pinne, tuggat på pinne, slängt omkring sig pinne.

Jag har panikartat försökt förstå mej på den sista kurs jag skall gå här. Analys 2, någonting helt obegripligt. Vi rör os i rum, metriska rum, normerade rum, konstiga rum. Eller med andra ord: bullshitrum! Vi har döpt dem till det. Vi fattar ingenting, det enda goda i kråksången är att vi alla är är lika blåsta, så jag behöver inte känna att det bara är jag som ingenting fattar.

Om nu allting går bra hittills i mina studier, så månne inte den sista förbenade kursen skulle gå bra... Vi hoppas på det! Capo hjälper (stjälper) mitt läsas på alla sätt han bara kan.


söndag 11 oktober 2015

För ett år sedan

För exakt ett år sedan var jag hemma i Ekenäs som kattvakt och väntade på att få sova en natt och sedan åka hem till Åbo igen. För 12.10.14 tog vi hem vårt lilla Capcap. Jag kan inte förstå att vi varit hundägare ett helt år! I ett helt år har vi haft världens största finaste guldklimp.

Jag undrar vad jag lärt mej under detta år. Jag har lärt mej tålamod tror jag. Att det inte lönar sig att försöka träna bara för att träna om jag eller Capo är på dåligt humör. Jag har lärt mej att min Capoklimp är den bästa medicinen mot en dålig dag. Att han verkligen vet när jag är sur eller ledsen och att han vill trösta. Och att han alltid vill busa när jag vill, också när herren i huset inte är på bushumör, hihi.

Min älskade klimp, idag 34,6 kilo (snart orkar jag inte lyfta upp honom på vågen längre)



Sjukstugan

Jag tillbringar veckoslutet i soffan inlindad i filtar. På fredagen anfölls jag plötsligt av världen förkylning. Och eftersom jag lovat Lennart att jag skall försöka ta det lugnt och faktiskt vila när jag blir förkyld så har jag tillbringat veckoslutet under täcket. Med undantag av ett par hundpromenader så har jag legat här.

Jag har i varje fall det bästa sällskapet!

Friends och stora lurviga Capobjörnen!

måndag 28 september 2015

Avundsjuk

Jag är avundsjuk. På mamma, pappa och J som idag fått hem en ny kisselmisse. En liten Simba. På söndagen skall jag och Capo åka hem för att hälsa på honom, tills dess måste jag hålla ut!

Jannica skickade bild i dag för att mätta min nyfikenhet

Bokmässa

Jag har varit på bokmässa i Göteborg hela helgen med min familj. Helt fantastisk tillställning. Jag som älskar böcker (PAPPERSBÖCKER) och hyser en stark rädsla för att e-boken skall konkurrera ut pappersböckerna kunde inte annat än njuta av alla böcker.

Tusentals, tiotusentals, hundratusentals böcker.
Stora böcker, små böcker, tjocka böcker, tunna böcker, färgglada böcker, svartvita böcker, nya böcker, gamla böcker, serieböcker, barnböcker, vuxenböcker, tidskrifter, romaner, deckare, historiker, fantasyböcker, sci-fiböcker, uppslagsverk, kokböcker, trädgårdsböcker, jaktböcker, utländska böcker, inhemska böcker, svenska böcker, franska böcker, ungerska böcker, engelska böcker.... Aaaah böcker!!!

Och notböcker! Jag köpte nötter. Noter av Lasse Berghagen, min barndoms stora idol. Och så försökte jag låta bli att köpa alla sjukt dyra böcker med Disneynoter.

Jag handlade mest deckare denna gång, och samlade namn på fantasyförfattare. Och så fick jag träffa mina favoritförfattare, Viveca Sten, Anna Jansson och Mari Jungstedt. Så nu har jag nya deckare att läsa vilket innebär att jag inte kommer att få något gjort på gradun under de närmaste veckorna.

På fredagen åkta vi upp i Gothia Towers för räksmörgåsar. Det är tydligen någon form av specialitet för Gothia Towers och man "bör" tydligen äta dem. Och de var nog sååå goda. Och lagade på tunnbröd i stället för det vanliga genomvåta rostbrödet.

Namnamnam!!!

måndag 21 september 2015

Jakt i Vehmaa

Jag har tillbringat veckoslutet i Vehmaa med Turun Seudun kultaiset på deras årliga jaktprov. Capsingen har fått vara med som sällskap och för att öva sig på att vara på dylika tillställningar men han har inte deltagit. Han har inte ännu fattat helt hur man apporterar så han fick inte vara med :) Jag har varit funktionär och tillbringade lördagen i en roddbåt med en massa måsar och söndagen på en klippa med samma måsar.

Utsikten från min klippa
Jag har fått se många sjukt duktiga hundar med jätteskickliga förare. Jag har ingen aning om hur man skall bete sig för att lära en hund att göra allt det där som dom gjorde. Men även vårt lilla Cap hämtade en mås från sjön. Kanske det blir jakthund av honom också något varv.

Capsingen tillbringade många timmar snällt i en bur med sin kusin Lumi men där emellan fick han springa runt i skogen och leka med kusin Lumi, morbror Pelé och halvmorbror Rasmus.

Rasmus och Pelé håller koll på småttingarna i buren

Rasmus visade också några av sina talanger och plockade lippisen av sin uppfödarpappa

Capo och Lumi på morgonpromenix



Det nördiga

Jag är en liten nörd, eller alltså en jättestor nörd. Till all lycka har jag också kompisar som är nördiga. I dag fick L och jag en förlovningspresent av min kompis Jenni. Och det är så nördigt, och så fint och så sött. Och redan i full användning.



Schrödingers katt-muggar. Hur härligt är inte det?

lördag 5 september 2015

Vår ettåriga guldklimp

Vårt Cap har hunnit fylla ett år, för två veckor sedan ungefär. Han har blivit en stor liten klimp. Han har blivit en liten man, med tonårshumör och allt. Han väger redan 33,5 kg, och det känns i armarna när han sätter på fyrhjulsdriften och kravlar iväg. Och så har han fått nos, en sak som mamma var rysligt orolig för att han skulle bli utan när han föddes.










Hösten igång igen

Jag funderade om jag skulle väcka liv i min blogg igen efter sommarpausen. Det kändes ganska passligt så här en vecka in i terminen.

Vår hösttermin har dragit igång. Jag har 20 sp matematik kvar att göra, sedan är mitt studieprogram fullt. Detta innebär två kurser i Komplex analys och vår fortsättningskurs i vanlig analys. Detta skall jag göra under höstterminen eftersom vi i januari flyttar till Vasa för pedagogikstudier. Och jag har förstått att vi då inte kommer att ha så mycket tid över.

I övrigt skall jag väl få något gjort på min gradu. Jag fick ett tema i våras redan och har börjat få rätsida på den teori jag behöver. Planen är att ha stoffet klart till jul så att jag kan "skriva" rent det under våren. Så att jag allra senast i augusti nästa år skall kunna ta ut mina magisterspapper.

Så att så, det är planen! I like to have a plan!

tisdag 30 juni 2015

Nåjaaa - äntligen

Ända sedan Capo var supersuperliten har vi jobbat på att han skall börja apportera saker som en riktig retriever. Han har alltid varit mycker mer intresserad av att leka med leksakerna på egen hand än att hämta dem åt oss. Men så småningom började han apportera sin favoritkramis, sedan en boll o.s.v. I flera månader har det enda problemet varit att få honom att apportera s.k. dummies. En dummy är en tygkorv specifikt lagad för hundar att ha i munnen. De används i mängder av olika grenar för hundar, och så klart i typ alla som involverar retrievrar eftersom deras huvuduppgift trots allt typ varit att ha saker i munnen. Våra dummies har varit måttligt intressanta, men om man slängt iväg den i skogen har han nog glatt sprungit dit och plockat upp den, men sedan har det varit stopp. Han har bara stirrat på mej och funderat vad ja riktigt vill.

I ett tidigt skede fick jag rådet att springa undan och spela pajas och på så sätt locka Capo till mej när han fått tag i dummyn. Ett par gånger fungerade det, sedan insåg Capo att jag bara pajasade och han fortsatte lugnt med att springa iväg och själv leka med dummyn. Sedan fick jag rådet att ha två dummyn, och så fort han hittade på bus skulle jag försöka locka med den andra, att han alltid skulle vilja ha den där leksaken som JAG hade. Nåja, tji fick jag, han var inte det minsta intresserad av mej och dummyn, han fortsatte lugnt att leka med sin dummy och struntade blankt i mej.

Nästa steg hittade jag på själv, att be honom hämta och sedan stå orörlig och tråkig tills han verkligen hämtade dummyn åt mej. Fungerade ett par gånger, men allt för många gången var jag tvungen att avbryta min orörlighet eftersom Capo sprang iväg på äventyr han inte skulle göra. Så inte heller det fungerade helt bra.

Under midsommarhelgen prövade jag på något nytt. Jag ställde mej passligt bredvid en stor sten eller ett träd eller dylikt och slängde iväg en dummy ut i vattnet. Då kunde jag garantera att Capo skulle gå ut för att hämta den, och även ta upp den i munnen för att bärga den ur vattnet, det gör han nämligen helt utan problem. När han sedan närmade sig stranden hoppade jag in bakom stenen och gämde mej. Han ville då så ivrigt söka upp mej att han direkt kom springande, med dummy och allt. Så jag kunde få tag i dummyn och berömma.

Nu idag var jag igen ute i skogen med honom och kastade dummyn. Och hör och häpna. Plötsligt hämtade han! Ivrigt och utan krusiduller. Rakt mot dummyn och rakt tillbaka till mej med den i munnen. Visserligen tappade han den alltid några centimeter från min hand, men det är tillräckligt nära just nu. Han var också ivrigt med på att jag gömde dummyn och gick en bit bort med honom för att sedan skicka iväg honom för att hämta. Han kom skuttande som en riktig retriever. Kanske vi snart börjar få fason på detta, det har tagit många många många timmar träning hittills och jag anar att det kommer att ta många många timmar till. Men glädjen man känner när han kommer skuttande och viftar på svansen är stor, han kanske blir en retriever ändå!

Capos tidsfördriv

Jag hänger ju i Ekenäs nu under sommaren eftersom jag jobbar där. Capo åker av och an mellan Åbo och Ekenäs eftersom Lennart jobbar i Åbo, det känns som delad vårdnad :) Förra veckan var Capo med mej i Ekenäs och vi passade på att slöa en ledig dag på gräsmattan. Där hittade Capo också en ny leksak, repet som hänger i eken på gården. Oj så kul han hade och hur länge han orkade, kanske jag skall hänga upp ett rep inomhus också så har han något att syssla med.




I Ekenäs härjar han mest dagtid, man märker att han inte har lika mycket ro att lägga sig och sova dagtid som i tråkiga Åbo. Så när vi är i Åbo hänger han på sin nya favoritplats, precis utanför dörren. Jag har riggat upp ett litet kompoststängsel som håller honom på "vår" del av "balkongen" och där ligger han sen. Han är så förtjust att det är sjukt svårt att få honom att komma in om man vill stänga dörren.