Capcap och Simba

Caping har en ny vän, familjens nya kattunge Simba. Vårt stora lejon har en enormt stor respekt för den pyttelilla kavata kattungen. När vi senast var på besök hemma i Ekenäs satt Capo och gnällde olyckligt i soffan för att han inte kunde ta sig därifrån då Simba låg på vakt nere på golvet. Jag fick komma till hans undsättning och lyfta upp den tossiga kissemissen så att Capo skulle våga sig förbi.

Men de är också relativt goda vänner. På en halv timme, första gången de träffades, tog Simba fler steg än Sotis och Sudde gjort på ett helt år. Han kom självmant in i köket och lade sig och tittade på Capo. Nu förra gången kunde de ganska avslappnat ligga nära varandra.

Sedan hittade de ett gemensamt intresse, Simbas kattleksak. Det blev lite för intensivt ibland så Capo fick sig några slag på nosen men i det stora hela kunde de samsas om samma leksak. Ett varv tog Capo t.o.m. den i munnen och sprang omkring med katten efter sig.

Och veckoslutets stora tokighet var när vi skulle baka farsdagskaka och Simba mest bara råddade. Då tog jag upp honom och placerade honom i fickan på förklädet, mest på skämt. Hur skulle jag kunna veta att han skulle tycka att det var ganska okey att sitta där. Där satt han och inspekterade kakbaket sedan nästan en halv timme, sträckte ut en tass med jämna mellanrum när han ansåg sig manad att peta i något. Capo var nog lite avundsjuk på att han fick sitta så nära.