Ljuvligt oproduktiv kväll

Härligt härligt hör ni. Vet ni vad jag gjort ikväll? Definitivt ingenting fiffigt alls. Jenni och jag har vältrat oss i soffan, ätit, ätit, ätit och ätit och tittat på en hel säsong Big Bang Theory. 4 och en halv timme ungefär. Vi har ätit massor med morötter, gurka, dipp, tortillachips, tacopaj, salsa, cheddarost och accompanierat det hela med en massa cocis. En utsökt ohälsosam, skön kväll alltså. Detta skriver jag nu bara för att ni skall se att jag inte alltid stressar omkring och har massor att göra utan att jag faktiskt har 4 timmar överlopps för nördiga serier ibland. Samma fyra timmar som vissa lade på miljövårdstenten (mwahahahahaaa :D )

Idag har också en del av min världsbild krossats. Jag har hittat Zivas israeliska pappa (från NCIS) som en puramerikansk chef i en film. Huuu! Hatar när välkända karaktärers skådelspelare dyker upp annanstans. Samma chock som när jag hittade Snape som blond familjefar för några år sedan. Eller House som skurk i 101 dalmatiner. Hatar med pur energi. Annors en fin och givande dag, på mycket bättre humör än i går! Hoppas alla har kunnat njuta av sin onsdag i fred! Gnatt!

200

Mitt tvåhundrade inlägg. Detta har tagit mej en ganska så lång stund, få se om det tar lika länge att skriva tvåhundra till. Hoppeligen kommer min blogg att leva tvåhundra inlägg till.

I dag har jag varit lite fjantig. Jag har sett set allra sista avsnittet av hela friends serien. För typ 5: gången. Och så klart skall man ju gråta lite i det allrs sista avsnittet, av alla serier. Lennart tyckte jag var lite knasig. Hur kommer det sig att vissa scener alltid berör en, hur många gånger man än sett dem?

Nu har jag för övrigt skickat iväg Lennart till Ekenäs för att vikariera i sin tur. Precis när han gått ut genom dörren får jag ett erbjudande om att vikariera hela v. 9. Tyvärr kan jag inte vara borta mera denna period, jag hinner inte med. Så nu är jag ensam här i Åbo några dagar medan Lennart skall lära lite fler människor något nytt om matematik. Nu skall jag se några tårdrypande avsnitt How I met your mother medan jag diskar och sedan skall vi se vad mer jag hinner med idag!

På landet

Har just insett att vi bor på landet här i Hallis. Lennart och jag tog oss nämligen en promenad och under en timmes tid vandrade vi nästan uteslutande omkring på landet. Så fort man kommer mer än 300 meter från Hallisvägen känns det nämligen som om man är mitt ute på vishan.

Vi började med att besöka Hallis egna lilla stall och stod en stund och tittade på en flicka som travade omkring på en utsökt vacker häst. Jo, här finns ett stall. Väldigt fint ingömt mellan några gamla byggnader, 400 meter från vårt bostadsområde, där står ett litet stall. Helt skumt. Nå för att gå vidare, vi gick vidare (ha, ha, dagens torra humor) och tog oss en liten promenad PÅ ån. Någon har gått upp en fin liten stig och dragit upp skidspår längs åstranden en bit ovanför Hallisforsen. Där promenerade vi obekymrat längs ån, på ån. Skum upplevelse när man just sett vattnet ursinnigt och skummande rusa ned för forsen bara 40 meter ifrån. Och solen sken obekymrat, den tittar fram just nu även här i Åbo...

När vi avvek från ån besteg vi ett litet berg, klättrade över stock och sten här i vildmarken och överrumplades av en friluftig gumma som materialiserade sig från skogens inre. Rena vildmarken alltså. Sedan banade vi oss väg mot civilisationen igen, följande en fint upptrampad stig, och hamnade till slut på samma stallbacke där vi hade börjat vår färd. Vi räknade också till 9 heppor som lugnt stod och malde i sig hö, och konstaterade att stallet borde inhysa minst 10 hästar eftersom finnhästen vi brukar stöta på ibland inte fanns bland med dem vi räknat. Stort stall alltså. Mitt i vår by. Hihi...jag trivs här i Åbo!

Kvällen

Nåja, nu har lugnet sänkt sig igen. Vi har t.o.m. hunnit titta på lite NCIS. I kväll har jag igen gjort en sådan där skrämmande vuxengrej. Jag har lagat mat som skall bjudas på. Och gjort ett tappert försök att få in 6 personer i vårt lilla kök runt vårt lilla matbord. Det gick faktiskt, lite trångt men man kan väl armbåga sig.

Vi har alltså haft besök av Lennart föräldrar, bröder och vovve här för en stund sedan. De hade inte sett hur vi bor annat än från bilder och passade på att sticka in näsan på väg hem från sportlovsfirande i Vasa. Så jag har kockat lasagne idag och den blev faktiskt riktigt god (säger jag som inte har så mycket övers för lasagne). Också Bilbo, hunden, fick titta sig omkring och fundera varför här doftade så mycket halvbekant hund från våra förra inneboende hundgäster. Insåg också att man inte kan ha stor hund i liten lägenhet, Bilbo hade lite svårt att svänga mellan vissa möbler här.

Så det var alltså orsaken till min plötsliga städiver, en liten spark i baken att röja vardagsrumsbordet som jag har velat göra flere veckor men varit för lat för. Nu måste jag nog avstå från att städa ett par veckor igen, ,man kan ju få överdos. Och besöket var riktigt trevligt, fick dessutom en jätteskön, mysig, grön rock av Lennart föräldrar. Den skall jag ha på imorgon tror jag bestämt. Nu skall jag fira mera fredag, ha det!

Ny design

Nytt år, ny design tänkte jag någon gång under jullovet. Sedan blev det bara inte av att fixa om bloggen. Idag har jag gjort det, tagit bort lite av det som får en att känna sig som om man står mitt inne i en mandarin och satt in lite flere ljusa färger. Några bilder skall ännu läggas till men jag sitter i skolan utan tillgång till mina bilder så det får vänta en liten stund.

Vad jag har gjort idag, ja, det funderar ni säkerligen alla på. Jag har stigit upp till kl 8 igen, cyklat iväg till ICT-huset och haft programmeringsföreläsning. Fick veta att jag får skjuta upp tenten som jag panikerat över några veckor till maj, så tills dess kanske jag har hunnit ikapp. Sedan har jag avslutat periodens första kurs genom att sitta och flervalsklicka mej igenom Miljötentamen på Moodle. Rysligt givande. Det tog mej dock bara ett försök( man får alltså ta om om man inte nått ett visst poängantal) och 56 minuter av mitt liv att få detta avklarat. Så nu har jag skrapat ihop de första studiepoängen 2013.

Nu har jag, fredagen till ära, ännu två timmar fysikföreläsning framför mej och sedan får jag gå hem. Och förbereda kvällens program lite, som sagt, ni får veta mer senare. Jag klarade nästan av att dammsuga hela halva lägenheten igår innan min iver mattades av. Dock fann jag en fördel med att plocka undan en massa skumma saker jag sprider omkring mej. Förra veckan ägde jag exakt 3 hårspännen som alla behövdes i mitt hår. Efter gårdagens projekt äger jag nu 12 som jag hör och häpna vet var jag har....åtminstone ännu en stund. Så nu skall jag släpa mig själv till Gado för att frystorka en stund innan jag får cykla hem. Länge leve enorma panoramafönster i finländskt klimat, mina fötter fryser vid blotta tanken.

Dagens stora chock

Vet ni vaaa? Kan ni gissa vad jag gör? Något jag aldrig gjort förut! Jag njuter lite av att städa. Huu, den meningen vad lite svår att skriva. Jag är alltså en person som hatar att städa. Jag städar bara när jag absolut inte vill göra det där adra viktiga jag borde göra. Men idag städar jag. Jag har diskat, tvättat alla ytor i köket, plockat in alla mina papper från första två perioderna i en mapp, städat bokhyllan i köket, flyttat om lite burkar och grejjer. Nu lagar jag mat, och sedan skall jag fortsätta med vardagsrum och sovrum. Är inte hetl övertygad om att jag skall våga dammsuga eller inte. Det finns en chans att min iver försvinner fortare än kvickt då. Kanske Lennart hamnar dammsuga ändå.

Orsaken till min plötsliga städiver får ni kanske veta imorgon...hihi!

Fredag fredag fredag fredag!

Hahaaa, det är freedag! Äntligen fredag. Jag har haft hela två timmar föreläsning idag, mellan 8 och 10. Sedan har jag suttit två timmar på insten och försökt få en random kurs som heter Miljövård med hållbar utveckling färdig. Det är rysligt givande. Föreläsningarna är inte obligatoriska, alla test, inklusive tenten, är flervalsfrågor på moodle. Nå, det är inte allt. Om man misslyckas med testen, jaa, också tenten, får man göra om de hur många gånger man bara vill. Kul eller hur. Tur att jag läst lite ekologi tidigare, annors skulle jag känna att jag inte vet något alls om miljövård.

Sedan, vet ni vaaaaaaaaaaad? Jag har lyckats göra en sån där skum vuxengrej idag. Jag har beställt bilreparationstid! jag ringde, de svarade, jag pratade(finska), de förstod vad jag sade!!! Jag fick en tid, som passar fint! Och damen jag pratade med försäkrade mej om att felet inte är så stort och borde vara lättfixat! Så nu är jag lite stolt över mej själv och väldigt lättad.

Efter alla mina äventyr denna vecka skall jag nu bege mej hemåt mot Ekenäs för att slappa och jobba lite. På söndagen återkommer jag till Åbo för att "fira" sportlov (läs: jobba jobba jobba hårt med alla uppgifter även på sportlovet). Här har vi inget sportlov inte, nej, nej. Allting rullar på som vanligt. Och det är bara tre veckor kvar av perioden och jag kan ännu inget av min programmeringskurs. Lite panik. Nu skall jag packa lite jobbkläder! Bye!

Vuxenstuff

Varför lär ingen en viktiga saker här i livet? Jag känner så här varje gång jag hamnar göra något jag aldrig gjort förut. Varför lär ingen en att täckna försäkringar, förstå sig på skattepapper, inse hur man deklarerar o.s.v. Alla sådana saker måste man våga förstå sig på själv sedan när man är "vuxen" och utflugen. Dagens sådana sak var att besikta bilen. Jag har aldrig varit med om det förr, tror jag, minns inte riktigt. Sjukt skrämmande på något sätt. Överlevde att anmäla att jag var där, lämna in registreringsbevis och bilnyckel och sätta mej och vänta.

Men jisses så svårt det är att uppfatta flummiflummiga detaljer om någonting i karossenflummflumm på finska! Och svårigheten ökar definitivt exponentiellt när mannen dessutom spottar ur sig grötigaste Turunmurretta i kulsprutefart. Någon hjärncell långt inne måste ha uppfattat något för egentligen förstod jag nog vad han sa, men det tog typ 5 minuter innan allt hann fram genom alla synapser. Summa sumarum, jag har något skumt i nån del jag aldrig uppfattade som gör att han måste underkänna min bil. Så nu har jag en månad på mej att utföra en annan skum vixengrej, föra bilen på service. Dessutom måste jag göra det här på finska, vilket försvårar saken en aning. Nåja, nog kanske man överlever ändå.

Det var alltså min dag i ett nötskal. Tidigare i dag har jag upplevt fysiken i sitt bästa medium(enligt alla andra utom mej då). Jag har nämligen en väldigt inspirerande labbkurs på gång och idag har jag och en studiekompis Jonathan suttit och stirrat på vatten som rör sig genom en slang från ett kärl till ett annat, jättespirituellt eller hur? Det är inget problem om slangen är kort och tjock(insåg vi efter en stunds experimenterande) då går det ganska snabbt. Men om slangen, eller sughäverten som de så vackert kallade den, är lång och smal tar det typ en kvarts evighet för 500 ml vatten att kommunicera sig över till det andra kärlet. Så vi har räknat vattendroppar idag...

Kontentan av laborationer på ÅA idag blev i alla fall: "Storleken har betydelse"
:D

Dagens citat

Jag har äntligen hittat tid och inspiration att skriva igen. Har haft lite dåligt de senaste veckorna. Visserligen har det hänt helt roliga saker jag skulle kunna skriva om men på nåt sätt har jag inte haft sinnesfrid att sätta mej ner och skriva.

Nu är jag alltså tillbaka i Åbo så där ordentligt. Har 13 dagars vikariat bakom mej och känner mej mycket smartare vad gäller vad jag studerar och mina framtidsplaner. Att vara lärare är sjukt roligt alltså. Jag trivs väldigt väldigt bra bakom katedern. Dock har jag också insett att den matematik jag brinner för inte är den man lär ut på lågstadiet. I två veckos tid har mina matematiklektioner sett ut på följande sätt:

Elev: "Jag fattar inte!"
Jag: "Aha, vad fattar du inte"
Elev: "Jag fattar inget alls"
Jag: "Okey, men tänk så här. Du har en hel pizza. Sen kommer din kompis här och äter upp 2/3 av pizzan. Hur mycket har du kvar då?"
(I min värld är det nu fullkomligt självklart att svaret skall bli 1/3, jag har glömt att bråktal inte alltid var självklara)
Elev: "En bit!"
Jag: "Jo, förvisso, en bit jo. Men hur stor är din bit?"
Elev: "En passlig bit!"
o.s.v.

Ni skulle ha sett minerna på mina två doktorer till mattaprofessorer när de hörde storyn. För dem är det väl ännu svårare att minnas att bråktal någon gång var något man inte förstod sig på.

Och nu till rubriken, dagens citat kom från Lennart när jag busade omkring i soffan och han var lite för kittlig för min sprallighet
"Sprallighet kittlar, det hör man ju på ordet!"
För övrigt är jag egentligen lite sjuk och har tillbringat det mesta av dagen under täcket på soffan. Hoppeligen blir det bättre tills imorgon, då skall jag nämligen göra ett tappert försök att lära mej 5 veckors programmering jag missat. Nu skall vi titta på Melodifestivalen!

övervarv

Nämmen hejsan, har ni glömt mej? Har jag glömt er? Nästan faktiskt, måste medges. Jag har haft så sjuuuuuukt mycket att göra. Men jag är nästan up to date med alla mina grejjer, lite efter med programmeringen ännu men snart är jag nog där också! Idag har jag jobbat min tionde vikariatdag och sedan satt mej i bilen och kört till Åbo i solskenet. Detta veckoslut har vi nämligen övningshelg med Flora och BD och just har jag varit med om min första stämövning som stämfiskal. Som tur var fick jag hjälp av vår vicedirigent och även andra altens stämfiskal så vi var många kockar. Bra soppa blev det nog ändå. Nu sitter jag äntligen här i lägenheten och väntar på att även Lennart skall sluta kvällens körövningspass. Har två bullar på tining(så kan det ju inte heta) och planerar avnjuta en stor fastlagsbulle innan läggdags.

Det är ingen bra idé förresten att ha körövning med trötta Floror en fredagkväll. Vår stackars dirigent försökte bara helt ont anande beskriva en rytm för oss med orden "Jag brukar tänka det som "pulla pulla pulla pulla piirakka piirakka pulla pulla""
Det tog 10 minuter innan vi kunde göra något vettigt igen, alla flickor bröt ut i gapflabb medan kararna tittade med stora ögon. Neej vi är inte alls trötta nää! Efter detta veckoslut har jag förresten bara 2 dagar kvar som vikarie för denna gång, otroligt hur man tycker att man sett mycke av dessa människor på bara två veckor. Och heureka, jag kan alla namn!!!! Brukar vara usel på sånt annors, kan inte namnet på alla mina altar efter ett halvår!

Nåja, nu skall jag sluta flumma omkring här och gå och koka te, börjar gå lite på övervarv. Gnatt!