Har just insett att vi bor på landet här i Hallis. Lennart och jag tog oss nämligen en promenad och under en timmes tid vandrade vi nästan uteslutande omkring på landet. Så fort man kommer mer än 300 meter från Hallisvägen känns det nämligen som om man är mitt ute på vishan.
Vi började med att besöka Hallis egna lilla stall och stod en stund och tittade på en flicka som travade omkring på en utsökt vacker häst. Jo, här finns ett stall. Väldigt fint ingömt mellan några gamla byggnader, 400 meter från vårt bostadsområde, där står ett litet stall. Helt skumt. Nå för att gå vidare, vi gick vidare (ha, ha, dagens torra humor) och tog oss en liten promenad PÅ ån. Någon har gått upp en fin liten stig och dragit upp skidspår längs åstranden en bit ovanför Hallisforsen. Där promenerade vi obekymrat längs ån, på ån. Skum upplevelse när man just sett vattnet ursinnigt och skummande rusa ned för forsen bara 40 meter ifrån. Och solen sken obekymrat, den tittar fram just nu även här i Åbo...
När vi avvek från ån besteg vi ett litet berg, klättrade över stock och sten här i vildmarken och överrumplades av en friluftig gumma som materialiserade sig från skogens inre. Rena vildmarken alltså. Sedan banade vi oss väg mot civilisationen igen, följande en fint upptrampad stig, och hamnade till slut på samma stallbacke där vi hade börjat vår färd. Vi räknade också till 9 heppor som lugnt stod och malde i sig hö, och konstaterade att stallet borde inhysa minst 10 hästar eftersom finnhästen vi brukar stöta på ibland inte fanns bland med dem vi räknat. Stort stall alltså. Mitt i vår by. Hihi...jag trivs här i Åbo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar