En gång i ett svagt ögonblick för många år sedan lovade jag mej själv att jag skulle lära mej kemi. Detta förekom sig av att jag inte ville/orkade/kunde/hann/iddes läsa fler kurser kemi än den där obligatoriska ena i gymnasiet. Nu har jag skjutit upp mitt kemiläsas i två år här på universitetet och kände att jag började få slut på tid. Alltså går jag nu en kemikurs.
"Allmän kemi och laborationer" heter den. Nästan all gymnasiekemi inklämt i en kurs. "Allmän kemi"-delen skrämmer mej inte så mycket, "och laborationer" skrämmer mej massor. Jag avskyr att labba, avskyr avskyr avskyr. Men denna kurs innehåller allt för många veckor av allt för många skrämmande laborationer. Dessutom har laborationerna föregåtts av en kurs i laborationssäkerhet, var föreläsarna gjort sitt bästa för att skrämma skiten ur små stackars torra, opraktiska matematiker som jag. Vi har diskuterat bränder, syror i ögon, elchocker, glassplitter i ögon och giftiga ämnen. Små teoretiker som jag springer och gömmer sig.
I dag har vi varit första dagen i labbet. I dag var det inte alls så farligt dock. Det var snarare fånigt fånigt fånigt. Först vad det supernoga att vi skulle sätta på labbrockar och skyddsglasögon. För att titta på en powerpoint. För att sedan fylla i hundratusen papper med dåliga bilder på kemilabbsutrustning. Som att vara i högstadiet igen. Kändes helt fruktansvärt fånigt.
Å ena sidan är jag lite lättad över att det inte var så hemskt i labbet, å andra sidan känner jag mej så fruktansvärt fjantig. Jag förstår att de måste planera labbarna så att även folk utan erfarenhet (som jag t.ex.) klarar sig, men jag tycker ju att de skulle kunna förutsätta att alla gått ut högstadiet i varja fall. Men kanske inte.
Få se nästa vecka, jag kanske hinner bli skitskrämd på nytt. Tur så har jag Jenni och Anna med mycket kemierfarenheter med mej. Då kan de locka fram mej igen med en kaka eller ett kex sen när jag sprungit och gömt mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar