Igår åkte jag till Åbo. Packade med mej hunden och en övernattningsväska och styrde kosan mot kära vänner i Åbo. Jag och Capo besökte Capos uppfödare, familjen jag fick bo hos hela förra sommaren.
Capo var så glad, så nöjd över att få träffa sin familj igen. Jag fick en härlig lunch och en lång pratstund. Och senare på kvällen styrde vi kosan mot en närbelägen skog och dess 8 km långa skogsstig. Vi hade med oss grillkorv, bröd, potatissallad, coleslaw, kaffe och te. Efter 5 km stannade vi vid en fin lite grillkåta och tillredde middag. Eller ja, Lorna och jag satt mest och såg på medan Antti grillade. Mätta och belåtna vandrade vi sedan de sista 3 kilometrarna tillbaka till bilen med nöjda hundar.
Capo var så glad, så nöjd över att få träffa sin familj igen. Jag fick en härlig lunch och en lång pratstund. Och senare på kvällen styrde vi kosan mot en närbelägen skog och dess 8 km långa skogsstig. Vi hade med oss grillkorv, bröd, potatissallad, coleslaw, kaffe och te. Efter 5 km stannade vi vid en fin lite grillkåta och tillredde middag. Eller ja, Lorna och jag satt mest och såg på medan Antti grillade. Mätta och belåtna vandrade vi sedan de sista 3 kilometrarna tillbaka till bilen med nöjda hundar.
Capos moster (med bag), mamma och Capo själv |
Visst liknar de varandra? |
Man måste ju avsluta med ett bad, ni kan gissa hur bilens baklucka såg ut |
Jag är så lyckligt lottad, och så otroligt bortskämd med fina människor runt omkring mej.
Foton: Antti Koskela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar