Kampen mot studsmattan

Idag har jag utkämpat en hård kamp, kampen mot den jäkligt motsträviga studsmattan.

Hypotes:
Äh, jag tar nu snabbt ut delarna, pusslar ihop dem o sätter fjädrarna. Sen tar de väl typ 20 minuter att spänna upp själva mattan.

Utförande:
Jennifer tappar delarna på tårna, snubblar över dem, får enbarr i foten, slår sig på fingrarna och svär osande ramsor i desperata försök att få själva ställningen att bilda en symmetrisk cirkel. Jennifer flåsar, flämtar och muttrar medan alla delarna promt vill glida ur varandra, alla utom de som verkligen borde röra sig. De verkar istället ha rostat fast ordentligt samma nanosekund som jag pusslade ihop dem.

Fjädrarna kommer fram, fjädrarna läggs omsorgsfullt i sina hål och räknas. De placeras dessutom så att alla de sjukt uttöjda fjädrarna inte skall sitta på samma sida om mattan. Mattan vecklas ut och hakorna räknas omsorgsfullt så att rätt fjäder skall hamna i rätt hake. Dock finns det en negativ aspekt med att vara lång matematiker: Man kan fan i mej inte räkna till 30! En fjäder hamnar i fel hake, dock utan att jag märker det till att börja med. Jag märker det dock efter att ha gått ett varv och fäst ett antal fjädrar, men då är mattan och fjädern så spända att jag inte kan rubba fjädern hur jag än drar i den, den sitter fast. Jag ger upp och fortsätter min långsamma vandring runt runt runt runt mattan medan jag sporadiskt fäster några fjädrar. Till slut tror jag att jag är färdig men nej...

Jag har i min iver glömt några fjädrar på en sida, och nu, med hela mattan spänd är det ju helt omöjligt att få fast dem hur många kilon jag än hänger efter fjädern. Så Jennifer svär ännu en osande ramsa och börjar om på nytt, dock fortfarande med en fjäder i fel hake. När jag svurit, stånkat, torkat svetten ur pannan x antal gånger och svurit lite igen i typ 10 minuter hör jag en röst bakom mej: Behöver du hjälp? Grannen hade uppmärksammat min fruktlösa kamp mot de sista fjädrarna som absolut inte ville räcka till på nåt sätt och funderade om hon skulle förbarma sig över mej. Jag tackade dock nej och fortsatte, det är egentligen bara symmetri och inte kraft man behöver. Till slut satt alla fjädrar på plats, utom den i fel hake. Utrustad med en hammare som hävstång fick jag även den att ge sig sent om sider.

Resultat:
Studsmattan står nu och ståtar på sin plats och jag har en enorm blåsa i min handflata. Är ännu inte riktigt säker på om det var värt det.

Idag har jag även gått i krig mot våra stolar som skulle monteras och kört ett varv till Karis för att hämta mitt och Lennarts köksbord. Dessutom har jag ju faktiskt också varit en helt utmärkt *host* jumppalärare i högstadiet :D Imorgon blir det Stafettkarneval och Eurovisionen! Gnatt!