På fredag morgon begav sig mamma och jag in till Helsingfors med allas vår favorit VR för att shoppa det sista till min studentmundering, nämligen mössan. Vi knallade till Wahlman (lite snobbig skall man väl vara :D ) och provade ut en mössa. Vårt huvudsakliga ärende var alltså avklarat på ca 15 minuter. Sedan började vi avverka Alexandersgatans butiker, mest på jakt efter skor åt mamma. När vi tröttnade bänkade vi oss på Fazers café på Glogatan och åt varsin enorm sallad med glass som efterrätt. Efter lite mer planslöst shoppande styrde vi kosan mot tågstationen och hemåt igen. Shoppande tar tydligen på krafterna, för jag, som nu aldrig sover på dagen, somnade som en sten i VR:s obekväma stolar.
Gårdagskvällen började med Sångarnas vårkonsert på musikinstitutet och en massa glada sångare. Trots att vädret utanför var allt annat än soligt och vårigt var stämningen hög i Snåresalen. Barnkörena Primo och Secondo och Ungdomskören sjöng och även några solosångare. Det här var min 12 vårkonsert och troligen min sista i musikinstitutet Raseborg så jag var lite melankolisk. När vi alla drog igång med sista sången "Sången är vår glädje" i kanon så att taket lättade kämpade jag lite mot tårarna men klarade mej med nöd och näppe. Sedan tyckte föräldrarna som var där som åskådare att vi var så duktiga att dom klappade tills vi tog samma sång pånytt igen. Då tittade min kära syster på mej och tårarna rann över. Så jag stod en hel sång på sista raden och grät som en kran. Alla de stackars småbarnsföräldrarna som tittade på måste ju ha funderat vad jag hade för fel. Jannica kom över från sin plats och stod med och grät hon också och i publiken satt mamma och grät. Folk måste ju ha trott att vi hade någon familjetragedi att sörja :) Men det var iallafall en fin konsert och för första gången (kändes det som) sjöng jag ett solo som höll hela vägen och inte lät som om jag kör över ett tvättbräde tillika.
Som avslut på fredagen for Paula och jag ut till Santa Fé för att fira Paulas 19-åradag med ett par drinkar. Staden var dock ganska död och majoriteten av personerna på krogen var över 40. En man i rutigt trakasserade oss ett varv men han gav ganska snart upp. Vi gav upp ganska tidigt men fortsatte en stund till i vårt vardagsrum. En lyckad kväll all in all.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar