Dagarna går fruktansvärt snabbt här. Skola från tidiga morgonen (allt som oftast), hundpromenad, laga mat, diska, göra små grejer som ännu är ogjorda. Sedan, där kring 7 får jag sätta ner mig och börja beta av skolarbetet. Vad tror ni händer då?
Jo Capo bestämmer sig för att världen är otroligt tråkig och att han behöver aktiveras. Han hämtar sin stora delfin och slänger omkring den åt alla håll. Han skuttar, hoppar, gnäller, piper och gör allt för att meddela att han håller på att krypa ur skinnet. Ungefär 30 minuter har jag fått sitta i lugn och ro varje kväll och läsa. Med mycket övertalning kan jag få sitta en halv timme till, men med halva fokuset på Capo.
Vet ni vad de värsta i kråksången är? Att L får jobba i fred hela förmiddagen och halva eftermiddagen här då Capo tycker det är fullkomligt okey att ligga lugn eller leka för sig själv. Men efter en lång promenad med matte vid 5-tiden skulle man tro att han klarar sig en liten stund, meeeeen nej! Är det inte kul att ha hund?
Men han är söt, och i går var han jätteduktig på jaktträning, så han är förlåten ändå. Trots att jag inte får någonting gjort alls. Tur att det finns veckoslut så att man kommer ikapp. Det är väl därför helger finns antar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar