lördag 17 september 2016

Jennifers superdiet

Jag har alltid varit fascinerad av olika dieter och olika sätt att sälja system som skall få folk att gå ner i vikt. Jag ger mej inte in i diskussioner kring 5:2, LCHF eller Atkins, och jag dömer ingen som går på dieterna, men jag har alltid funderat hur mycket av dieternas framgång som sitter i hur de syns i media och hur bra man kan göra reklam för dem. Framgångssagan beror väl också på hur väl de fungerar. Ibland är det klart att de fungerar (dock kanske inte på ett så hälsosamt sätt), om man ex. skall äta endast grapefrukt i 2 veckor, och ibland är det kanske lite mindre uppenbart.

Med detta i bakfickan har jag funderat på två mindre seriösa träningsmetoder jag skulle kunna marknadsföra och bli rik på.

1) Två veckor i fjällen:

Dagarna fylls med träning. Vi hjälper bävrarna i den lokala fjällbäcken genom att släpa stockar uppströms. Det iskalla vattnet ökar förbränningen då kroppen måste jobba för att upprätthålla kroppstemperaturen samtidigt som ni släpar stock. Under kvällarna svettas vi i bastu och äter proteinrik kost för att upprätthålla musklerna och tillåta det kalla vattnet att bränna endast fett. Efter två veckor garanterar vi en viktnedgång på 10% av kroppsvikten. Pengarna tillbaka om du inte uppnår målet.

2) Daglig workout: (Nyhet!)

Denna workout kan utnyttjas på daglig basis eller någon gång nu som då. Tag en okastrerad hanhund som tillbringat veckan med att känna doften av grannens löptik. Ta denna hane med dej ut i skogen med en främmande tik. Håll hanen i koppel eftersom han annars retar gallfeber på honan. På endast 90 minuter uppnås en ordentlig förbränning, kraftig muskelworkout av ben, armar och magmuskler. Effekten ökar med vikten på hanhunden, kalkylerna är uträknade med en hund på knappa 40 kg.

Alternativ nr 2 har jag just utfört i skogen med en vän från skolan, nu sitter jag och tar igen mig på soffan. Axlar och rygg värker efter att ha kämpat med hunden i skogen. Han var helt tokig. Tack och lov hade jag sele på honom, för han skulle ju ha kvävts i halsband, han brydde sig inte ett spån om att jag stod i andra ändan av kopplet. Han var helt fixerad vid stackars tiken. Nu ligger han helt utslagen på mattan och matte äter chokladkaka som plåster på såren. Men annars var promenaden kul, jag fick öva lite finska med min vän och skogen var fin, dagen härlig och vädret perfekt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar