Snön vräker ner över Åbo. Jag har just cyklat hem från körövningen genom snöfallet. Cykelvägen vid ån var så där ljuvligt orörd, ett tjockt vitt täcke hade redan hunnit täcka in kvällens alla spår efter hundägare och motionärer på promenad. Hela staden var så vacker. Världen blir på något sätt lugnare när det har snöat lite. Den blir liksom lite mindre ond.
Ingen ont kan hända när snön ligger tjock på marken, allt buller dämpas, allt skräp täcks in, alla gråa nyanser blir vita och rena. När snön dalar kan man sopa undan alla dystra tankar, dränka dem under mattan av snö. Lite som ett renande regn, men mindre blött. När snön faller blir jag lugn innuti, stormiga känslor lägger sig, skrämmande tankar lättar och virvlar iväg med flingorna. Då och då kan jag sträcka ut tungan och fånga en snöflinga på den, känna kylan mot tungspetsen. Då är jag riktigt riktigt lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar