Språktankar

Med anledning av mitt förra inlägg började jag tänka:

Jag har aldrig varit så där hemskt begåvad inom talade språk. Jag har inget språköra alls. Men jag tycker ändå om att tänka på mej själv som åtminstone lite begåvad inom detta språk jag nu sysslar med. På något lustigt plan känns detta som att det kan bli begripligt någon dag. Åtminstone är detta det första språk jag studerat som jag känner att jag någon dag kanske kan behärska fullt ut, träna mej att vända allt det andra som sägs till mitt språk och kanske sedan kunna översätta allt till mitt språk.

Kanske alla har sitt språk, sina specifika tecken och symbolen som är begripliga just för denna. Om alla skulle hitta sitt språk skulle världen inte vara så obegriplig för man skulle åtminstone kunna översätta allt för sig själv. Kanske inte för andra, men åtminstone för sig själv. Jag har turen att bo med en person som talar ett språk åtminstone lite besläktat med det jag talar så oftast går kommunikationen ganska bra men även här inser jag att jag inte kan förstå vad han säger ibland.

Jag börjar också inse att detta kommer att bli mitt livs största utmaning. Jag studerar som bekant för några till lärare. För att kunna förmedla vad jag känner för mitt ämne behöver jag för det första kunna tala mina elevers språk och för det andra, översätta det jag undervisar till deras språk. Ett lexikon skulle vara till nytta här, dock tror jag att det är något ingen någonsin kommer att kunna skriva. Utmaningen sitter då i att lära sig alla andras språk, inte bara de verbala, utan också allt det andra, logiken, känslorna, sättet att uttrycka sig helt enkelt.

Och nu, med detta i bagaget och hjärnan fylld med begrepp jag inte behärskar, tror jag att jag kommit till ett resultat av min skrift.

De största misstagen människor gör är att antingen tro att en annan människa talar ditt språk och förstår vad du vill även då du verbalt säger något helt huvudlöst, eller att tro att du förstår precis alla nyanser av en annan människas språk.

Det näst största misstaget människor gör är att bli arga och känna sig kränkta även då problemet är att man är "bara" missförstådd.

Den största gåvan vi kan ge oss själva i detta fall är att öppna ögonen för alla nyanser av alla språk och försöka se igenom det som är iögonfallande.

Och att minnas att oberoende hur mycket vi försöker kommer vi aldrig att förstå oss på alla människor här på jorden, det är inte meningen.