En vecka senare

En vecka efter mitt senaste inlägg har jag tid att skriva igen. Eller tid och tid, jag hade nog lite tid under veckoslutet men då  hade jag inget att skriva om. Just nu behöver jag skriva av mej.

Jag är en människa som är lite ambivalent vad gäller detta med envishet.

Å ena sidan är jag som en idog åsna, jag rör mej inte ur fläcken om jag inte vill, jag skall göra allting på mitt eget sätt och ibland måste jag få hacka huvudet blodigt i väggen (till min mammas stora förtret) innan jag inser att det inte går på mitt sätt.

Å andra sidan ger jag väldigt lätt upp om något inte riktigt fungerar. Jag har inte nerver för småpetande och göra-om-andet, jag vill inse direkt hur saker fungerar eller så vill jag inse att det är något jag inte inser som jag verkligen har förutsättningar att inse.


Det jag sysslar med nu har jag inga förutsättningar att inse.

Jag programmerar, eller försöker är väl snarare ordet jag borde använda. Jag har gått en kurs, som jag inte hade tid att gå, så den blev liksom lite på hälft. Jag gick aldrig och skriva tenten eftersom jag inte kunde ett smack. Jag har en vecka kvar till tenten nu, och jag kan fortfarande lika lite. Jag har aldrig haft sådan här provpanik, för jag inser att jag inte kommer att klara denna tent! Så ni ser att motivationen ligger ungefär i höjd med fotknölarna. Jag bara fattar inte detta!!!!

Nu skall jag återgå till att slita mitt hår i idoga försök att förstå något, det hjälper ju kanske inte helt att min stackars pojkvän tar det som ett personligt misslyckande att han inte kan banka in detta i min träiga skalle så han är lika panikslagen som jag här.

Trevlig Kristihimmelsfärd, här skulle jag snarare vilja kasta den här kursen dit pepparn växer!