Närmare bekantskap med ett surrande släkte

Idag har jag stiftat närmare bekantskap med mitt jobb för sommaren. Jag och min moster (kallar henne så för att det är enklare, hon är alltså min morbrors fru) gjorde en runda till deras bikupor för att hälsa på bina och rensa ut en massa skit från vintern. Jag gjorde några viktiga iakttagelser: 1) De surrar alldeles förfärligt i bikuporna, speciellt i de som har ilsknare bin som inhysingar. 2) De är envisa jävlar dom där surrande sakerna, sitter ståndaktigt fast i dräkten hur man än försöker skaka av sig dem. 3) Det sticks aningen när de gräver in sina vassa gaddar i ens hand. Jag tror dock att jag kommer att trivas ganska bra med dessa surrande, fluffiga saker i sommar, de är ganska trevliga.


Sen är jag lite sur på TYS. I höstas när Lennart var i desperat behov av en lägenhet tog det en halv evighet( dock berodde det ju lite på hans och Kens huvudlösa sätt att söka :D ) och nu, när vi inte är i behov av en lägenhet på länge ännu, kommer TYS med ett erbjudande till oss två dagar efter att  vi sökt. Så nu har vi ett erbjudande på precis den lägenhet vi ville ha och jag kan inte sluta irritera mej på Murphy som ju faktiskt kunde ha gett oss den aningen senare. Så nu våndas snåljåpen i mej lite över de där extra månaderna. Som tur har jag en underbar pojkvän som har tålamod med mej. Det som stör mej mest är det att jag ju verkligen vill ha den här lägenheten!

Nu skall jag hoppa i duschen och våndas lite till efter att ha ridit en förvånansvärt bra lektion med Haigu. Jag måste omvärdera mej lite, han är en sjukt trevlig häst!