Jennifer 7 år

Jag gör upprepade resor till min barndom dessa veckor. Den senaste veckan har jag besökt första klass och en av de viktigaste lärdomar jag fått under hela mitt liv.

Ni minns hur första klassen i skolan handlar om att lära sig läsa och räkna, och läsa och räkna och läsa och räkna. Eftersom jag hoppas att jag kan räkna lite åtminstone nu på universitetsnivå är denna veckas tidsresa "att lära sig läsa". Som ni kanske minns påbörjade jag en liten utmaning för ett par veckor sedan, att läsa Suzanne Collins' "Hungergame" på finska. Jag har nu kommit till s.217 och insett att jag kan läsa!

Jag har riktigt fått återuppleva lyckan man känner när bokstäverna blir ord man förstår, och man får koppla ihop dem med flera ord och bilda meningar, som man igen förstår! Jag tror jag förstått nästan allting på dessa 217 sidor och under veckoslutet dansade jag omkring här som en liten flicka, helt uppfylld av glädjen över att kunna läsa! Att förstå det skrivna, att få en berättelse målad framför sig av endast ord. För för allra första gången blir finska språket verkligen som en målning för mej. Jag ser vad som berättas, jag kan leva mej in i det! I dag blev jag upprymd igen då jag insåg att boken jag läser säljs i vår S-market. Se, boken jag lärt mej läsa finns inte bara i skolan, den säljs i vanliga butiker, till vanliga människor som också kan läsa!

Jag måste erkänna att det är en fantastisk känsla att kunna läsa, och läsa på ett språk jag tidigare trott att jag inte behärskar. Jag förstår nu vikten av att läsa på främmande språk (dock erkänner jag inte att jag borde gjort det tidigare, jag tror det var först nu jag var riktigt redo för det). Men nu läser jag en riktig bok, en ungdomsbok, en bok jag skulle kunna läsa denna dag på svenska eller engelska, en bok som faktiskt hör till mitt intresseområde.

Det spritter i mej av glädje över att få läsa, över att kunna läsa, Jennifer 7 år är sjungande glad!