Long Live

På söndagen när jag åkte buss hem från Tenala såg jag ett par små flickor ute på sin gård lekande en lek jag så väl kände igen. Den ena flickan sprang lite framför den andra, och mellan dem fladdrade ett hopprep. Den klassiska hästleken, en leker häst, den andra ryttare. Jag undrar hur många kilometer jag och min syster har sprungit lekande denna underbara lek.

Vilket fick mej att tänka på andra lekar vi lekt, på trollstavar och trolldrycker som ännu finns kvar, gömda i skogen. På mjukisdjur med namn, på fantasifoster som anfallit och besegrats, på kvastar och träsvärd, på den "vilda mustangen" som en tid gav oss muskelvärk i rygg och mage, på otaliga trollformler memorerade, på min fantasiflock av slädhundar, på min första "cykelhäst" som skapade vanan att klappa min cykel/bil till tack efter varje gång. Och så kom jag att tänka på en fras av en sång:

"Long live the walls we crashed through
While the kingdom lights shined just for me and you
I was screaming, long live all the magic we made
And bring on all the pretenders, I'm not afraid

Long live all the mountains we moved
I had the time of my life fighting dragons with you
I was screaming, long live the look on your face
And bring on all the pretenders, one day we will be remembered"

 

Med denna sång i öronen skall jag nu gå och lägga mej och drömma om vårt skepp i skydd av björkens grenar hemma hos momi och mofi. 

 

"Long Live the mountains we moved, I had the time of my life fighting dragons with you"