Rubriken har för en gångs skull inget att göra med skolarbete som bör göras. All min energi och disciplin går i stället åt till att inte bli irriterad. Vilket inte går så himla bra eftersom jag till min natur är eldig, cynisk och bitter.
Senaste dagarna har jag gått omkring som en eldsprutande drake. En bitter, gammal eldsprutande drake. Trösten i kråksången är att de flesta andra verkar ha samma känslor, de är bara bättre på att tämja sina eldsprutande drakar (eller så har de en inbyggd liten kopparödla i stället för drake). Jag är en irriterad människa, jag blir irriterad.
Jag tycker inte att "allmän diskussion om tankar kring föreläsningen" är ett vettigt sätt för oss att lära oss hur vi som lärare skall hantera flyktingbarn i klassen. Jag tycker heller inte att "litteraturlistan" kan hjälpa mej i hur jag skall bemöta olika bakgrund hos eleverna och jag anser att "gruppdiskussion om vilka tankar föreläsningen väckte" inte hjälper mej att förebygga röstproblem.
Det kanske är min naturvetenskapliga sida som talar, eller så är jag bara dum, men jag tycker ju inte att jag
"lär" mej något av att diskutera tankar med andra. Fast de andra är fiffiga, trevliga människor med bra tankar jag gärna lägger bakom örat. Inte på skoltid. Det gör jag på min fritid, och jag gillar ju nog att vädra både mer och mindre genomtänkta tankar och åsikter. Men i skolan, då vi skall lära oss bli lärare. Suck...
Så rök ur öron och ur näsborrar. Och så får jag reprimander av sambon för att jag avspisar ideér på grunder som att jag "tycker" och "anser". Men jag försöker göra mej av med lite av drakigheterna genom långa promenader med guldklimpen. Idag blev det två och en halv timme. I morgon skall vi reda ut hur olika delområden av matematiken utvecklas under en elevs hela skoltid, det låter åtminstone intressant...
Efter dryga 50 år på denna jord har jag fått ett tips av en god vän att när det känns just så där så säg yoga tio gånger och andas lugnt.
SvaraRadera