Även du min Brutus

Jag har döpt om en av hundarna till Brutus. Den av hundarna som tidigare varit min bundsförvant. För tidigare har jag haft en bundsförvant och en som kräver orimligheter som vi andra står emot. 

När Rondo är orimlig och stressad och pockar på uppmärksamhet (ca 10 sekunder efter en 1,5h promenad) så brukade Capo lägga ner sig, sucka tungt och sprida sina sömniga vibbar över allt och alla. När Rondo hoppar upp och rusar till dörren för att få gå ut på gården (igen ca 10 sekunder efter att vi kommit in) kunde Capo bara ignorera. 

Men...

Capo har övergivit mig... Gone over to the dark side. Allierat sig med Rondo. Fraterniserat med fienden. Tror ni inte att varje gång Rondo är orimligt har han nu en parhäst, två ögon till som tindrar av förväntan medan en leksak dinglar i munnen. Nu är de två som vägrar komma in från gården, som rusar iväg genom huset på väg till dörren, som piper och tjuter och gnäller när de vill något. 

De kräver något jag inte förstår för tillfället. Jag försöker ge dem tillräckligt motion, tillräcklig uppmärksamhet. Men kanske det bara är damen som förändrat dynamiken här hemma och skapar denna stress hos herrarna. Vi får se hur det utvecklas, som första steg har jag beställt en anti-stress säng och en kompis har gett killarna en Fat boy som de kommer älska! 

Min älskade Brutus.