Jag har samma känsla nu kring barn. Visst finns det mycket som är svårare och kräver mer planering med barn, men jag tror ju att det mesta jag skulle vilja göra är möjligt att göra. Och jag försöker hitta en balans mellan att hitta rutiner för henne, och att inte låsa oss vid rutinerna. Jag gillar att vi varje dag går en lång promenad med vagnen när hon somnat för dagssömn (=rutinen) men jag vill inte att denna rutin ska vara så huggen i sten att jag inte kan ha rådgivningstid eller något annat just den tiden (=begränsad av rutinen). Jag strävar efter flexibilitet.
Men så till lärdomen. Det verkar som att bebisar känner på sig när man räknar med att rutinen ska se ut som den brukar. Om min dag är tom, inget finns planerat, så sover damen nästan 3h dagssömn. Om jag tänker mig att jag ska utföra något vettigt medan hon sover (säg tvätta, diska, städa) kan man slå sig i backen på att hon sover enbart 2h. Och dagarna då jag verkligen har planer (ett möte, lite jobb som måste göras, en videochatt) så sover hon enbart de minuter vi går en promenad och vaknar samma sekund vi stiger in tillbaka genom dörren, oberoende om promenaden varit 45 eller 90 minuter.
Dessutom vet jag att det gäller fler bebisar än min, så jag undrar vilka omedvetna signaler de reagerar på. Kanske de kan lukta sig till bebisfria planer, eller så är det bara gamla hederliga Murphy som besöker även tråkiga hushåll innehållande enbart föräldralediga personer med en dröm om ett dammsugat golv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar