fredag 26 mars 2021

Hälsningar från mejeriet

När damen föddes var hon ju en aning liten, så det var viktigt att hon inte tappade särskilt mycket i vikt. Så innan min egna mjölk steg så fick hon lite donerad bröstmjölk som tillägg varje måltid. Där föddes idén hos mig om att donera, om jag hade möjlighet. Så småningom så verkade det som att jag hade mjölk över så jag började undersöka hur man kunde göra för att donera. Nu använder jag ordet "donera", även om sjukvårdsdistrikten faktiskt betalar lite för den mjölk de får. 

Det visade sig vara lite småbökigt när man bor så här ute på landet. I huvudstadsregionen är det lite lättare, för där får man lite service. Men här ute på landet krävde de att jag själv tar mig till Mejlans, och HUS Mjölkcentral, för att leverera mjölken. Inom huvudstadsregionen kommer centralen och hämtar. 

Men först, innan man fick komma igång, så måste jag lämna provmjölk två gånger + åka på ett blodprov. Det vill säga två resor till Mejlans för att lämna provmjölk, som i princip kunde ha kommit tillbaka från labbet med ett negativt besked, och alltså kunde ha varit förgäves. Men mina provomgångar gick igenom testen och jag fick börja donera på riktigt när damen var kring två månader. Två månader är också gränsen, man måste börja innan dess, och så slutar man när babyn fyllt sex månader. 

En vanlig dag samlar jag ca 2 - 2,5 dl mjölk. Jag pumpar mjölk på morgonen och på kvällen innan läggdags och följer de hygienrutiner som HUS har, men pumpar med egen pump och kokar delarna mellan gångerna. Jag har fått platslådor att frysa in mjölken med från Mjölkcentralen. Så jag fryser in mjölken, märker lådan med datum och mitt kundnummer och lagrar den sedan här tills jag har möjlighet att åka till Mejlans. Hittills har jag åkt ungefär var tredje vecka, och dessutom utnyttjat mamma som haft ärenden till området. Själva inlämnandet är väldigt enkelt, snudd på fånigt, eftersom man går till en lastbrygga, ringer på en klocka och lämnar över sina lådor. Och sedan ta emot en kass med nya plastlådor. Över på 60 sekunder. Man känner sig verkligen som en ko på väg till mejeriet...

På måndagen ska jag åka och lämna in 22 lådor, nästan 4,5 l mjölk. Sedan blir det säkert en sista omgång till Mejlans innan jag måste börja trappa ner när damen närmar sig sex månader. I ärlighetens namn var detta en ganska bökig resa, men när jag nu väl hade börjat och fört alla proven och gjort blodprovet så kändes det som att jag lika gärna kunde gå vidare. Jag har förstått att det på andra orter och i andra sjukvårdsdistrikt är lite lättare, och att man där kan få både pump, flaskor och upphämtning, det enda man gör är pumpar. Men jag antar att det är en fråga om utbud och efterfrågan, inom HUS har man säkert vad man behöver, så man känner inget behov av att vara tillmötesgående. Blir det någon nästa gång kanske jag donerar till TYKS istället, så kan jag åtminstone göra något kul i Åbo när jag åker med mjölk, inte bara åka fram och tillbaka till Mejlans. Speciellt nu i coronatider har jag inte ens kunnat ordna med någon träff i Helsingsforsregionen, utan bara kört av och an. Men jag är ändå glad att jag gjort detta, för jag vet ju att det är värdefullt för prematurer, sjuka små nyfödda och andra som av någon anledning behöver lite extra näring under sina första dygn. 

Trevlig helg!
// Kossan 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar