1) Total explosion: Större ju längre tid som gått sedan den senaste promenaden. Är dock alltid närvarande, också fast det gått typ 3 sekunder sedan senaste promenaden. Hunden är i detta stadium stendöv och snabb som en gasell.
2) Ett par minuters koncentration: När den största mängden överlopps energi förbrukats i random hopp och studs så övergår promenaden till några minuters koncentration. Då han verkligen lyssnar, vill göra som jag ber och har öron och ögon på skaft för att snappa upp mina signaler. Går dock snabbt över.
3) Småtrött hund: När energin är förbrukad övergår koncentrationen igen i något annat. Trotsig hund. Småtrött hund. När han inte längre orkar lyssna eller vill vara till lags, när han i stället gör precis som nosen säger. Han återgår till att vara stendöv. Stoppar nosen i marken, måste följa alla spår, måste nosa upp ALLA molekyler doft från varje liten fläck. Också fast vi båda vet att det kommer att sluta med att han pissar på fläcken.
4) Trött hund: Om promenaden blir tillräckligt lång, det krävs nästan 65-70 minuter innan vi når det stadiet, har jag en trött hund som tillfreds springer bredvid mej, koncentrerad endast på vår promenad. Om nu någon exceptionellt intressant doftfläck kommer emot så kan han stanna och sniffa, men annars så knallar han på. Då går vi i harmoni han och jag, och koncentrerar oss bara på vårt promenerande.
Låt mig påpeka att jag aldrig medvetet tränar under fas 1,3 och 4, utan jag sparar det till fas 2. Men ibland kan man behöva kommunicera med sin hund också under de andra faserna, om det kommer en hund emot, eller det är glas på vägen eller han håller på att knalla ut på vägen. Och då är "stendöv" ingen riktig hit. Men vi jobbar på det, och när Capo varje kväll kryper upp i sängen för att gosa är han ju ändå bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar