Mraghnf

Jag har ingenting att skriva.
Men skriver ändå.
Jag borde räkna.
Men räknar inte.
Jag borde röra på mej ute i solen.
Men jag sitter här och äter marsipankaka i stället.

Snart skall jag gå på körövning och få något annat i skallen än Requiem. Jag har nynnat av och an på den sedan förra måndagen. Vackert verk, men det är precis som med julsånger, i januari vill man byta repertoar. Så nu hoppas jag på vårsånger att fylla skallen med.

Dagarna går helt fruktansvärt snabbt igen. Jag har alla veckoslut fr.o.m. nu till sommarlovet fulla, vill stanna tiden, ta mej en tupplur, räkna lite, städa lägenheten, mysa en stund och planera en aning och sedan knäppa på tiden igen. Så att jag skulle hinna med. Förra veckan var förkortad, veckorna före det var jag inte i Åbo, denna vecka kortar jag av själv för andra veckoslutsplaner (ni får höra mera sedan) och nästa vecka blir en kort vecka igen av samma anledning. Så tiden går så fort! Jag känner mej som en 99-årig tant som klagar på att livet sprang ifrån henne. Nästa år skall jag ta det lugnare! Om ni läsare ser mej flänga runt som en våryr fluga också nästa år kan ni ju vänligen påminna mej om detta inlägg, tack!

Nu skall jag motionera lite och laga mat, tack för att jag fick skriva av mej nonsens idag också!