De fick en lillasyster

Vi har ju, som bekant två hundar. Våra stora ögonstenar. Capo är 6,5 år gammal och Rondo fyller 3 om en månad. De har varit första prioritet i många år, och inför Damens ankomst funderade jag ganska mycket på hur de skulle ta förändringen. Jag var aldrig orolig för att de skulle bli aggressiva eller på annat sätt försöka mota ut henne, men jag tänkte nog att det kunde trigga någon reaktion hos dem. 

Vi förberedde dem på förändringen genom att väldigt tidigt flytta in alla möbler som hörde till Damen. Sängen stod bäddad och skötbordet kom tidigt på plats. Allt för att stora förändringar inte skulle komma så plötsligt. De fick nosa på kläder och blöjor och allt möjligt för att vänja sig vid alla små saker. Vi hade också tänkt ta hem någon trasa med hennes doft från BB för dem att bekanta sig med, men till slut blev vi alla kvar 5 dygn på BB och ingen trasa blev av. Vi var dock väldigt noga med att hälsa först på hundarna när de äntligen kom hem (de tillbringade nästan 1 vecka hos svärföräldrarna, från att vi åkte in till Lojo tills vi sedan äntligen fick komma hem) och verkligen ge dem uppmärksamhet innan vi fokuserade på Damen igen. 

Capo hälsar för första gången

I ärlighetens namn tror jag inte våra förberedelser hade så stor betydelse egentligen. De visste ju nog om att jag var gravid, och visste också att det var en liten människovalp. Capo, som inte sovit på min sida sängen sedan 2016 började plötsligt kravla sig upp brevid mig många gånger per natt och han skulle sova nära. Väldigt nära. Så nära att jag flera gånger vaknade med hans enorma huvud på min mage och fick putta undan honom... Så de var ju nog medvetna. Men vi försökte i varje fall vårt bästa. 

De har tagit förändringen superbra. De vaktar lite på sin lillasyster, men bara snällt. Rondo checkar alltid vem som håller henne, och kommer alltid ända fram till henne för att kolla att det verkligen är hans valp. Han kommer rusande och sticker in nosen mot henne, men stannar alltid upp någon millimeter från hennes ansikte. Någon gång händer det att hon får sig en slick, men för det mesta är han bara nöjd med att kolla henne. Capo kryper nära i soffan eller sängen när hon ammar, och vill vara med. Det största problemet där är att de inte helt inser att de väger 8 gånger mer än hon gör. Så vi är försiktiga och är alltid med när hundarna är nära. Och noga med att de varje dag får kvalitetstid med oss båda på promenader utan Damen. Så hittills går allting faktiskt jättebra, och de verkar absolut ha tagit till sig familjens nyaste medlem.