När jag gick i högstadiet avskydde jag fysik. Fysik och kemi var inte mina grejer, det var svårt. Jag började läsa fysik i gymnasiet bara för att jag ville söka mej till veterinärmedicinska. Skippade kemin för att det krockade med tyskan och geografin.
10 år efter min första bekantskap med fysik i högstadiet är jag utbildad fysiklärare och undervisar nu högstadieelever. Var och när gick något fel? Hur skedde detta? När hände detta?
Jag har också alltid upplevt att laborativt arbete inte är min starkaste sida, att jag är lite obekväm i det. Detta har varit gällande för mej både som elev och lärare, jag är ingen labbmänniska. Denna vecka har jag dock överraskat mig själv lite. Under veckan som gått har jag tillbringat två lektioner utomhus bland med växter, jag har förberett och utfört Stroop test, färgblindhetstest och blindtest på smaker samt tittat på celler (på preparat jag själv klarade av att göra av en rödlök). Jag vet inte heller här var något gick fel, men jag har haft kul i varje fall.
Ikväll har jag haft fredagkväll så som jag lärde mej som liten. UTAN SKOLARBETE! Imorgon skall jag sätta mej ner och se vad jag skall hitta på nästa vecka.
Nu blir det lite mycket lärarfokus på mina inlägg, men jag har varit så studsig denna vecka att jag snart driver mig själv till vansinne. Ordet jag brukar använda för att beskriva mej själv i situationer som denna är överentusiastisk, orden som egentligen beskriver mej är fullkomligt skvatt galen. Jag lugnar väl ner mej så småningom, återkom till jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar