Idag har jag varit hos tandläkaren, och som alltid då jag besöker vårdinrättningar slås jag av hur otroligt mycket man måste lita på vårdpersonal. Man är så otroligt utelämnad och man måste lita på att personalen gör vad de skall och att de är duktiga på det.
En annan sak som också alltid slår mig är hur mycket fingerfärdighet det ligger i ett läkaryrke. Hur mycket petas det handlar om, hur enorm noggrannhet det handlar om. Hur extremt nervös jag är, eftersom jag aldrig varit särskilt fingerfärdig alls. Men jag har ju tid på mej att utveckla det.
Tandläkare idag alltså, en ganska angenäm upplevelse (så trevlig som nu tandläkarbesök är). Jag har absolut ingen tandläkarskräck, har gått ganska mycket hos tandläkare i och med min tandreglering, så jag är liksom inte särskilt nervös. Men denna gång visste jag att det skulle borras, och det är ju klart man lite spänner sig då. Tandläkaren föreslog att han skulle borra ena hålet med bedövning och andra utan, eftersom de båda låg i nedre käken och på olika sidor. Helt enkelt så att han skulle kunna laga båda hålen idag utan att bedöva hela ansiktet på mej.
Jag sade att han får prova, vi avbryter sedan om det inte går. Men det gick så bra så. Han var superskicklig och jättesnabb, det gick hur bra som helst. Han var mycket snabbare än andra tandläkare jag gått hos, han bytte rappt redskap, gjorde allt med säker hand utan att ta i hårt i käken och klämde inte en enda gång varken min tunga eller min kind. 40 minuter senare var jag lappad och klar, och nöjd. Nu sitter jag också väntar på att bedövningen i halva käken skall släppa så att jag kan säga bokstaven S igen.
Han var en sådan där läkare som hade yrkesskicklighet. Han var snabb, trygg, säker, förklarade för mej vad han gjorde och hur mycket som var kvar. Gick igenom min mun och förklarade allting. Jag litade gärna på honom och på hans yrkesskicklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar