Jag har alltid haft svårt både att ge och ta emot beröm. Eller att uttrycka tacksamhet. Jag har alltid känt att jag låter överdriven, trots att jag ju alltså är genuin. Jag är dålig på att ta emot beröm utan att låta dryg och jag är superdålig på att på ett naturligt sätt dela ut beröm fast jag jättegärna skulle vilja vara bättre. Jag jobbar på det hela tiden, att bli bekväm med att dela ut beröm och känna att det låter naturligt. För jag är ju genuin, och jag menar alltid vad jag säger, men jag tycker själv att det låter så krystat ibland.
I början av hösten förvånades jag över hur naturligt jag upplevde att alla här kunde beröma. Jag fick beröm för redovisningar av uppgifter exempelvis, i början blev jag helt paff. Att redovisa uppgifter är ju något jag är van med från ÅA också, men vi var nog urusla på att berömma varandra efter en redovisning, trots att det var betydligt mer press där än här. Jag har under månaderna försökt bli bättre på att direkt och rakt visa min uppskattning och min tacksamhet, det verkar passa bättre in här än i Finland.
Lite verkar jag faktiskt ha blivit påverkad av den svenska mentaliteten. Den senaste veckan har jag tre gånger direkt och rakt uttryckt min tacksamhet och verkligen känt mig genuin. Jag har inte alls haft den där äckliga känslan av att någon tycker jag låter överdriven eller att det inte skulle vara från hjärtat. Kanske de gör det ändå, men då är det inte mitt problem längre. Jag har varit genuin, och det är väl allting man kan begära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar