Vi har en hund som uppskattar närhet. Han skall vara nära, helst i famnen eller ovanpå. Sitter jag i soffan har jag hans huvud i famnen eller så ligger han rysligt nära längs med mina ben. Han är en riktig mamis, han är inte alls lika närgången med L. Vilket antagligen bara beror på att L har en lite större finsk bubbla man inte får inkräkta på :D
Så här såg det ut häromdagen:
Tydligen var detta en extra närhetskrävande dag då han började morgonen med att krypa upp i sängen och parkera sig OVANPÅ mig. Där låg han och flåsade mig i örat är han började få lite varmt. Sedan hamnade han i famnen då jag satt i soffan och försökte förbereda en privatlektion. Men han är så gosig så han är förlåten alla försök att göra Mattemos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar