Jag tror inte jag helt var förberedd på vad det skulle innebära att äga en hund. Hur fäst jag skulle bli vid Capo. Han är vår familjemedlem, vår lilla (läs: enorma) skatt. Efter sommaren fyller han redan 2 år, och jag kan inte förstå att vi har haft honom så länge.
En kompis skall snart hämta hem sin egen lilla valp och jag tänker tillbaka på när vi hämtade Caping. Han var en liten fluffboll, en egen liten individ som hade egna behov och en egen vilja. Och som vi inte alls förstod oss på. Inte kunde han ju meddela vad han ville så man fick göra sitt allt för att försöka förstå vad han hade för behov och göra därefter. Med tiden lärde vi ju dock känna varandra och nu anser jag att jag har en ganska bra förståelse för vad vår älsklingsloppa vill. Och nu skulle vi ju inte kunna tänka oss ett liv utan vårt Cap, han är ju världens perfektaste lilla Capcap. Vi kunde inte ha fått en bättre familjemedlem. Ooh vad vi älskar vår vovve!
 |
| Det var tröttsamt att lämna mamma, men han sov ganska tryggt i husses famn redan efter ett par minuter på nya stället. |
 |
| Se nu vilken liten fluffboll han var. Han är aningen större nu, men precis lika gosig. |
Håller med så långt att det nog är jag som har en likadan skatt och även hon är den perfektaste. Härliga vänner är de fastän alla har lite olikheter.
SvaraRadera