Händelserikt

I dag har vardagen dragit i gång här, Jannica och pappa har begett sig till Gymnasiet för sina respektive första skoldagar, mamma är på jobb och jag skall väl snart knalla i väg jag också. Plötsligt känns det fruktansvärt länge tills jag själv får börja studera igen. Ser fram emot det, har två väldigt svåra kurser framför mej, men det känns ganska bra nu.

I går hade jag en fullspäckad intressant dag. Det började kl 9 med bedömningskörningen för andra skedet. Drygt två timmar tillbringade jag med en bilskolelärare som bedömde hur jag kör nu 1,5 år efter att jag tagit körkortet. Han gav mej också riktigt bra användbara tips för hur man pressar ner förbrukningen av bensin och hur man kör mest ekonomiskt i stadstrafik. Allt som allt måste jag säga att det var riktigt roligt och givande, det borde ingå som obligatoriskt sedan också när man har kört i 30 år och lagt till sig med en massa ovanor.

Direkt som min bedömningkörning var över sprang jag iväg till jobbet för lunchtur och direkt därefter iväg till stallet för ridlektion. Nu hade jag inte ridit igen på ett par veckor så det kändes direkt i musklerna. Jag fick rida stallets nyförvärv och testa på något nytt igen. Lite osäker är jag ju alltid då jag sätter upp mej på ny häst, speciellt om de är unga och ännu under utbildning, men till slut kändes det riktigt bra. Det är väldigt lärorikt att rida unga hästar, man blir mer uppmärksam på ovanor man har och åtminstone jag blir väldigt noga med att vara korrekt och ge de hjälper jag skall ge och inget annat. Om jag eventuellt får rida honom någon gång igen skall vi se om jag känner mej mer hemma.

Till slut, efter en timmes träning på ridplanen, gick vi ännu på en liten powerwalk tillsammans med två ston och två små starka hingstföl. De skulle få flytta till ett nytt bete med mycket mat och behövde lite ledning på vägen. Två jätteduktiga pojkar hade vi nog med oss, men gudars skymning så tungt det var att gå och samtidigt hålla i de små energiknippena. Speciellt de gånger det kom en bil eller stallets övriga invånare behövde skrika hälsningar från sina hagar när vi kom gående förbi. Men utan desto större missöden fick vi sedan in alla i den nya hagen och de verkade riktigt nöjda.

Och som avslutning på min fullspäckade dag blev de lite kräftor och skumppa hemma vid köksbordet för att fira sommarlovets sista dag. Sedan kunde man bara stupa i säng till åskknallarna i fjärran.