Det är kaos i min hjärna. Tankar, funderingar och värderingar som jag skjutit upp under några månader till förmån för bröllopet har nu landat i min hjärna igen. Och nu upptas varje ledig stund av dessa tankar, funderingar på vad jag egentligen skall bli när jag blir stor. Problemet är mångfacetterat...
1) Jag är så innerligt trött på studielivet. Och då menar jag inte "studielivet" (det som innebär billig sprit och udda aktiviteter). Jag menar den del som innebär att man aldrig är ledig. Veckodagarna må ha ett flexibelt schema, just nu har vi inte så hemskt fullt, men det finns alltid något att göra. Det finns inga lediga dagar på året. Man ligger alltid efter, har alltid något att plugga på eller kolla upp. Och när det sedan blir lov borde man jobba om man vill överleva nästa läsår.
Jag menar att leva på studiebudget. Att ha en inkomst under alla gränser för existensminimum. Att inte kunna gå vidare med livet. Jag menar att kontant behöva använda hjärnan, att den aldrig får vila. Till och med när jag går ut med hunden cirklar det senaste veckomålet i mitt medvetande.
2) Jag har inte den blekaste aning om huruvida jag vill bli läkare eller ej. Det är inte det att studierna skulle vara ointressanta, de är faktiskt riktigt bra och blandat med de vanliga värdelösa forskarna finns det faktiskt riktigt duktiga lärare här. Så det är liksom inte det. Det är snarare det där att man skall vara en ganska speciell människa för att orka med yrket en hel karriär, och jag vet inte om jag är speciell på just det sättet. Jag vet inte om jag vill bära det där ansvaret det innebär att vara läkare, jag vet inte om jag vill ha det liv yrket innebär. Och ja, jag vet att yrket kan vara många olika versioner, och att alla vägar inte ens slutar på sjukhuset utan i andra roller, men det är en lång väg att vandra utan ett klart mål.
3) Jag har alltid känt att jag behöver göra något viktigt, att jag inte får slösa bort de gåvor jag fått utan att jag bör ta vara på dem. En känsla som dock väcker sig starkare hos mig hela tiden är att jag vill ha en annan del av livet också. Jag vill hinna (och ha råd med) hobbyer igen. Jag vill ha hund(ar), och hinna satsa på dem. Jag vill ha lediga helger. Jag vill ha familj, hus och sommarstuga. Jag vill ha ett helt vanligt Svenssonliv, och jag börjar strunta blankt i att jag borde göra något annat.
Punkt 3 är den största och svåraste i detta fall. Punkt 1 är nu något man hamnar leva med som studerande, och punkt 2 känns lite olika olika dagar. Men punkt 3. Jag håller liksom på att värdera om grundvalar jag stått på många år. Fundera på vad jag bör göra för att vara nöjd med livet, vilka ingredienser i min soppa som är essentiella och vilka som är "bara" krydda. Någon dag då jag kommit till någon slutsats skall jag inviga er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar