Hur tänker man?

Innan vi skaffade hund läste jag på ganska mycket och funderade på alla saker som man måste vara orolig över. En sak som från början stressade mej helt otroligt mycket var tanken på att Capo skulle äta något olämpligt och bli sjuk. Han åt ju faktiskt hundskit i början och blev sjuk en gång, en bakterie i magen som ställde till bekymmer. Men inget desto farligare. Men alla böcker är fulla med listor på vad hundar inte skall äta, choklad, vindruvor, xylitol, russin, avokado... ja, listan är hur lång som helst. Visserligen vet jag ju att Capo är en stor hund och att en vindruva troligtvis inte alls gör honom något, men från början var det ju bästa att lära sig allting, han var ju faktiskt liten då.

Med jämna mellanrum läste jag också rapporter om idioter som roat sig med att placera ut förgiftade köttbullar (eller annat hundmums) i hundparker i Åbotrakten. Och så blev jag nojigare och nojigare. Och kunde inte förstå hur folk tänker som vill skada oskyldiga djur. Hur man kan spetsa en köttbulle med gift eller småspik bara för att skada. Hur tänker man då?

Med detta i bakfickan har jag varit otroligt noga med vad Capo stoppar i munnen. Han har fått lära sig att matte får öppna munnen på honom när som helst och ta ut vad som helst. Ingen skillnad vad det är. Om han plockar upp något utomhus behöver jag bara morra till och det åker ut. Är det något SUPERMUMSIGT kanske jag faktiskt måste gå fram och be om det. Jag är relativt nöjd med hur han är uppfostrad där, även fast jag misstänker att jag är orsaken till att han inte apporterar, alltså att jag lite förstört det här men att ha spännande saker i munnen för honom. Men hellre har jag en frisk hund som inte apporterar än en apporterande hund som riskerar förgiftas av allt möjligt.

L tycker ibland jag är lite onödigt nojig kring just denna sak. Och ibland frågar han mej hur många gånger jag verkligen hört att detta har hänt. Nå IDAG har jag igen hört, vilket föranledde detta inlägg. En flock Goldisar har blivit förgiftade och tre av sex hundar har man varit tvungen att avliva på grund av att njurarna skadats irreversibelt. Tre hundar har dött, och tre kämpar ännu för sina liv. På grund av någon idiot. Hur kan man göra så? Hur kan man vilja skada oskyldiga djur på detta sätt? Hur tänker man egentligen?

Det vackra i den annars så tragiska sagan är det otroliga stöd som bildats och riktats mot ägaren till hundarna och de sätt på vilket vilt främmande människor via en stor facebookgrupp velat hjälpa och stöda. Det gör att jag kan återfå en del av tron på mänskligheten igen. Men jag blir ändå superorolig igen, och kommer nog inte att bli mindre noggrann med vad mitt älskade Cap hittar utomhus.