End of an era

I förrgår slutade en lång kamp, en kort kamp, en epok och ett liv. Min fafar somnade in efter ett långt liv. Han var som en katt, med nio liv, men nu tog även det sista livet slut.

Han fick leva nästan 88 år och han hann med så mycket. Han var en kämpe, den envisaste människan jag någonsin känt. Han levde 24 år efter att hans fru dog, han överlevde nästan 10 års dialysvård och två allvarliga benbrott efter sin 80-årsdag. Han vandrade omkring på sin älskade gård i sitt älskade hus och pysslade långt upp i åren med allting där. Han hade sina miljontals bin som han tog hand om och de sista åren matade han med stor iver och omsorg en kull mårdhundsungar som sprang omkring på gården.

Jag hade den stora äran och stora lyckan att få lära känna honom.
Det är av honom jag ärvt min envishet, min knotiga näsa och min förkärlek för löddrande tandkräm.

Han somnade lugnt in med sina närmaste runt omkring sig och får nu vila i frid bredvid sin fru i Pojo.

Tack för allt fafar