Jag är en bokälskare. Mitt läsas går i vågor, ibland hinner jag eller vill jag inte alls, ibland slukar jag. Jag har ett hatkärleksförhållande till bibliotek. Jag älskar att där finns massor med böcker men hatar att jag inte äger dem alla, att andra människor klottrar i dem och inte förstår att uppskatta berättelsen. Jag har böcker som jag ibland tar fram bara för att läsa ett specifikt kapitel som jag vet att hjälper mej då jag bara behöver gråta. Jag har böcker jag läser varje år, böcker jag glömt att jag hade. Böcker jag kan utantill, böcker som jag inte minns slutet på. Jag har böcker jag läser när jag mår bra, böcker jag läser då jag mår dåligt. Jag har böcker jag har läst 10-tals gånger och gärna läser igen och böcker jag bara läst en gång och inte tänker läsa igen. Jag gillar även de böckerna, men de kanske sitter så intimt förknippade med något visst att jag inte vill läsa dem igen.
Förra veckan hade jag ont om läsbart efter att (äntligen) fått slut på Game of Thrones sista utkomna del. Min blick fastnade på Systrar i Jeans som jag har i bokhyllan. Jag har 4 böcker i serien och jag samlade väl på mej dem i något skede under slutet på lågstadiet / början på högstadiet. Jag har läst serien två gånger i sin helhet, en gång i den ordning det kom ut och sedan en gång till i slutet på högstadiet. Serien handlar om fyra flickor. I den första delen är de 15 år gamla och i de 4 böckerna är de varje gång ett år äldre. Böckerna gjorde stor succé när de kom men filmatiseringen blev en flopp några år senare. Och jag hade lite glömt att jag hade dem.
När jag första gången läste dem var jag alltså bara 12, tre viktiga år yngre än huvudpersonerna. Jag läste om att ta steget ut i vuxenlivet, åka hemifrån och studera, hur man tampades med både förbjudna och lovliga kärlekar och stora viktiga steg i livet. jag läste om känslor som var främmande för mej och situationer jag inte kunde greppa. Jag läste och tänkte inte desto mer på det, det var min framtid jag läste om, med kval och känslor jag säkert skulle känna.
Andra gången jag läste böckerna var jag jämngammal med huvudpersonerna. Jag förstod bättre de känslor som beskrevs och ömsom kände med ömsom irriterade mej på huvudpersonernas kval. Ville sparka dem i baken med jämna mellanrum och led med dem då omständigheterna satte dem på livets pottkant. Trots att jag inte personligen kunde relatera till alla saker var känslorna ändå bekanta och jag var beredd att förstå och hantera.
Efter sommaren då jag var 15 då jag läste dem senast har jag lite glömt bort dem, vuxit ifrån dem. Men nu när jag läser kan jag relatera igen. Nu är jag visserligen äldre, men jag förstår. Jag kanske mognade långsammare än huvudpersonerna men nu kan jag relatera till dem och leva mej in. Och jag minns vem jag själv var när jag var 15. Det är samtidigt nära och så långt ifrån. Jag har vuxit mycket, och hoppeligen till det bättre. Men jag minns vad jag kände när jag var 15 och minnas hur fruktansvärt reella känslorna var då. Jag är ingen privat människa, jag delar gärna hur jag känner och tänker men jag minns ändå nu känslor som jag glömt att jag känt och som jag aldrig delat. Genom dessa böcker kan jag minnas vem jag var för 4 år sedan och hur jag tänkte. Och trots att jag kanske i dag ångrar mej i vissa fall och inte kan förstå hur jag tänkte accepterar jag utan problem att det var reellt då.
Jag tror att det är en del av varför jag gillar böcker. De ger inte bara en inblick i någon annans liv och en möjlighet att sväva bort med någon huvudperson som har mer spännande liv än jag. I retroperspektiv ger det också mej en påminnelse om hurudan jag var då jag läste dem. Och jag hoppas att jag alltid skall kunna minnas vem jag var med glädje. För jag ändrar, varje dag, och eftersom jag inte är någon stor vän av fotografi så är böckerna min backspegel, mitt sätt att minnas och bearbeta det lilla faktum att jag inte är 15 längre. Minnas och glädja mej åt hur lycklig jag är nu, och hur barnsligt lycklig jag var då.
P.s. Ända tills i förrgår trodde jag att serien hade endast 4 böcker. På onsdagen insåg jag att det finns en femte, en avslutning. Gissa om den är på väg till mej redan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar