På tal om fredagen. Jag var på riktigt dåligt humör på dagen då inget riktigt ville spela. Och stackars L fick stå ut med allting eftersom han hamnat med Svarte petter på handen och hamnade hjälpa mej med tårtorna inför Sigmas födelsedag.
Jag tror nästan alla känner igen sig i den där situationen när man är sur och ledsen och inget vill och man märker att man öser ut allting på sina närmaste fast man egentligen inte vill göra det. Men man har ingen annan just då att ösa på så de får agera boxningssäck. Och fast man vill lugna ner sig och ber om förlåtelse tar det två minuter innan man rinner över igen och fräser till. I mitt fall är det ju alltid L som får stå ut med mina känslosvallningar. När jag lugnat ner mej lite på kvällen och börjat skämmas för mitt stressade beteende kom jag att tänka på en sångtext. Jag älskar sångtexter, hatar poesi, fast de ju i grund och botten är samma sak. Men i alla fall. Jag tyckte den passade så bra just denna dag.
You took the time to memorize me:
My fears, my hopes, and dreams.
I just like hangin' out with you, all the time.
All those times that you didn't leave;
It's been occurring to me I'd like to hang out with you,
for my whole life.
Stay.
And I'll be loving you for quite some time.
No one else is going to love me, when I get mad.
So I think that it's best if we both stay.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar