Jag tillbringar måndagkvällen med att utöva högklassiga hallucinationer, jag lagar uppgifter i min fysikkurs alltså. Lösningsmetoden består av att stirra på uppgifterna tills siffrorna börjar dansa omkring och bildar nya formler, som sedan skrivs ner. Kring tio på kvällen ger man sedan upp och går med på att lämna in dessa hallucinationer, som oftare än vad som skulle vara tillåtet godkänns.
Denna lösningsmetod använder vi ibland i matematikkurserna också. En studiekompis har döpt detta sätt till "rumpametoden" eftersom man enligt honom "drar det ur reven" som det heter på Karisdialekt. Detta har blivit ett mycket vedertaget uttryck på matematikinsten vid det här laget. Så vanligt att jag lite gjorde bort mej för ett par veckor sedan.
Jag var på måttlgit gott humör när jag satt och kämpade med en uppgift som vi inte alls förstod. Till slut hallucinerade jag fram en bas i ett vektorrum och löste sedan uppgiften utgående från denna. Högst upp på uppgiftspappret skrev jag: "M.h.a. rumpametoden hallucinerar vi fram en bas".
Många timmar senare när jag gav upp och lämnade insten hade jag saligen glömt bort vad jag skrivit och gick för att lämna in uppgifterna. När jag kom till skolan dagen efter frågar tidigare nämnda Karisbo om jag faktiskt lämnade in uppgifterna med meningen där. Hups! Det hade jag ju liksom helt glömt bort att jag skrivit. Meeeen, full poäng på uppgiften (vilket ju betyder att läraren inte rättat riktigt noga) gav i alla fall stort förtroende för rumpametoden.
I kväll sysslar jag med samma sak, hallucinerar fram saker jag kan skriva ner. Samtidigt ser jag på massor med avsnitt av Dogs 101 på youtube och mumsar fastlagsbullar.
Så sockerchock och hallucinationer, fin måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar