Viljan - den viljan

 Jag kan meddela att när man är sju månader har man en egen vilja. Man har dock inte en särdeles stor repertoar för att uttrycka den, så det är upp till husets detektiver (de som går under namnen mamma och pappa) att lista ut vad Damen har för behov just nu. Det är lite olika lätt olika dagar. 

Vi gillar att sitta, förutom när det infaller när vi hellre vill stå eller ligga
Vi gillar att sitta på pottan, men bara när vi själv vill
Vi avskyr skötbord, för där kan man inte sitta...
men om man får sitta och borsta tänderna är det rätt okey ändå.

Vi äter allt, helst så fort som möjligt och helst 5 minuter innan det serveras. 

Vi älskar att bli kittlade, helst av en hund som slickar tosingar.
Pandakramisen kan också göra ett bra jobb, och mammas näsa. 

Vi vill krypa framåt, men vi kanar mest bakåt.
Vi vill plocka upp alla saker inom räckhåll och slänga dem i golvet. Inklusive mammas telefon (som fick en spricka i glaset...)

Vi tror att hundar är trevliga. Att de skäller, gruffar, morrar eller nafsar en i tårna är bara bra, det skrattar vi glatt åt. När hundarna kommer är världen en bra plats. 

Vi älskar att vara med och sitta i famnen. Eller sitta bredvid, eller på, eller vid. Bara vi är med.

Med i köket - här blir det rabarberkräm

Med på hundträning - träningsledaren är i gång

Vi är rätt glada, och nöjda och trevliga överlag faktiskt, trots vissa orimliga inslag av bebisvrål. Så är det att vara sju månader. Sju härliga månader. Hon förgyller vår vardag, varje dag!

Dylika bebisar är farliga, sade Lennarts kollega. De kan lätt göra så att det blir fler ;)