Årets bästa/värsta matte

När vi skulle skaffa Capo läste jag ca 30 böcker. Om valpar, om Golden Retrievers, om hundträning och om att ha panik inför att köpa hund. Jag läste om allt. Om valpens första dygn, första månad, första tand, första trick, första trotsålder. Yeah you name it.

Med Rondo har det varit som jag antar det är med "andra barnet".

Jag läste en halv bok.

Googlade saker jag glömt som ex. när valpar börjar tappa tänder. Bläddrade fram ett tips från en annan bok. Läste ett halvt stycke i en blogg om skällande valpar.

Detta medförde förstås att jag missade en liten detalj, en detalj som nog nämns i varje valpbok på marknaden. Att valpen behöver en bädd/bur att sova i. En trygg plats som är bara valpens. Jag tänkte aldrig ens på det, för Capo har alltid föredragit golvet bredvid vår säng som denna trygga plats. Eller golvet var vi än är. Så jag tänkte inte ens tanken.

Jag har dock klagat några veckor på att Rondo har så svårt att slappna av och lugna ner sig på kvällen eller på natten när vi har varit ut. Att han vandrar omkring och piper och gnyr, och slappnar av först när jag lägger ner honom med huvudet på min dyna. I helgen fick detta problem en lösning... när Rondo fick en bädd. Jag fick en känsla, kalla det matteinstinkt om ni vill, kring Rondo och hans brist på bädd. Så jag inhandlade en bädd.

Gissa vad som hände. Jo, efter ca 40 sekunder hade han gosat ner sig i bädden, och nu är han en mycket nöjdare valp.

Frågan är nu om jag borde koras till "årets bästa matte" för att jag köpt en så bra bädd ELLER om jag borde koras till "årets sämsta matte" för att jag glömde en så vital del av valpens grundutrustning? Oberoende titel är jag nu matte till en mycket nöjdare valp.